Flamman har läst en rad böcker som under hösten gavs ut om Sveriges roll gentemot Hitlertyskland. Där finns allt från Uppdrag granskningsliknande reportage till renodlad militärhistoria och Henning Süssner föredrar det senare.
I artikeln recenseras:
Gustav V och andra världskriget, Erik Carlsson, Historiska media 2006.
Stockholm som spioncentral, Wilhelm Agrell, Historiska media 2006.
De onda åren 1940-1945, Björn Fontander, Carlsons 2006.
Svenskar i krig 1914-1945, Lars Gyllenhaal & Lennart Westberg, Historiska media 2006.
Tyskland talar. Hitlers svenska radiostation, Niclas Sennerteg, Historiska media 2006.
Mein lieber Reichskanzler! Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli, Staffan Thorsell, Bonnier Fakta 2006.
Ämnet ”Sverige och andra världskriget” verkar ha fått en renässans. Under de senaste månaderna har en rad böcker som tangerar detta ämne utgivits, de flesta på Lundaförlaget Historiska media.
Här tas dock först ut boken Mein lieber Reichskanzler! Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli. Delikat nog så rymmer framställningen bland annat en ofördold hyllning till just familjen Bonniers goda gärningar under kriget, men bokens huvudbudskap är ändå att det svenska kungahuset har några lik i garderoben. Expressens före detta chefredaktör Staffan Thorsell utpekar den nuvarande kungens föräldrar och hans tyska morföräldrar som ”nazistanstukna” och ägnar sig åt en generalattack mot den svenska neutralitetspolitiken under kriget. Thorsell går här i bland andra Maria Boëthius fotspår och pekar ut en rad bovar i sammanhanget, så som utrikesministern Christian Günther, överbefälhavaren Olof Thörnell, kungen Gustav V och, något mindre väntat, DNs chefredaktör Sten Dehlgren. På bästa Uppdrag granskning-manér ”avslöjas” lite historiskt skåpmat och de nämnda aktörerna framställs som allmänt osympatiska typer, samtidigt som några utvalda individer som gick emot strömmen stiliseras till nästintill outhärdligt präktiga människor.
Antitesen till Thornells giftiga attack mot Gustav V är Erik Carlssons Gustav V och andra världskriget, som ägnas åt att rentvå det svenska statsöverhuvudet under kriget. I Carlssons framställning blir det sålunda kungens ”humanitära engagemang under kriget” som framhävs. Dessutom är den pensionerade arméofficeraren Carlsson noga med att bortförklara kungens tyskvänliga agerande under kriget med hans rädsla ”för rysk expansion”.
I De onda åren. Sverige 1940 – 1945 låter Björn Fontanders i första hand de svenska toppdiplomaterna Gunnar Hägglof och Erik Boheman komma till tals. I den något osystematiska skildringen ges insyn till de tankegångar som de ledande kretsarna på svenska UD hade under vissa nyckelperioder på 1940-talet.
Frilansjournalisten Niclas Sennertegs Tyskland talar. Hitlers svenska radiostation är en liten, men intressant studie av den tyska radiopropagandan som riktade sig mot det neutrala Sverige. Sennerteg kartlägger i första hand den tyska utlandsradions svenska personalstyrka och konstaterar att den bombastiska tyska radiopropagandans tonläge stämde illa överens med den svenska allmänhetens grundläggande attityd.
Wilhelm Agrells lilla bok Stockholm som spioncentral visar att akademiker visst kan skriva underhållande böcker. I lättsam ton beskriver Agrell hur mer eller mindre professionella spioner planerade bland annat sabotageaktioner mot svenska malmleveranser till Tyskland, spanade på motståndarna och gäckade sina tafatta svenska övervakare. I boken finns också ett slags samtida guide för nyanlända spioner där tyskarnas, de västallierades och de svenska nazisternas favoritrestauranger är förtecknade.
Intressant nog är det ett renodlat militärhistoriskt alster som är höstutgivningens största behållning. Lars Gyllenhaal och Lennart Westbergs Svenskar i krig 1914-1945 är en synnerligen uttömmande kartläggning av de svenskar som stred i olika utländska styrkor under den nämnda perioden. Det beskrivs ett antal individuella livsöden, och intrycket är starkt att det mest handlade om äventyrslystna yrkesmilitärer som sökte sig till de europeiska krigen. Till de mest intressanta kapitlen hör skildringen av de tvångsrekryterade svenskättlingarnas öden som under första världskriget fick strida under USA:s flagga, även den detaljrika skildringen av de svenska Spanienfrivilligas insats är en behållning. Det blir tydligt att de Finlandsfrivilliga såväl under åren 1918/19 som 1939-44 fick omfattande stöd av de svenska myndigheterna. I boken påpekas det också att en övervägande del av de svenska befäl som stred i finska Vinterkriget hade redan deltagit i det finska inbördeskriget på de vitas sida.
