”Men att kalla separatism progressivt är missvisande: det har historiskt sett varit ett verktyg för att driva isär människor och befästa deras skillnader.” Så skriver Siula Grande, styrelseledamot i Vänsterpartiet Umeå i Flamman #16/2026. Vi menar att det snarare är Grandes egen framställning av separatism som är missvisande. Vi är medlemmar i Ung vänster där separatism är ett av många verktyg vi använder för att säkerställa trygga rum och interndemokrati. Problembilden Grande målar upp är i vår mening byggd på falska antaganden om kvinnoseparatismens syfte och historia. Separatismen har varit, och är, avgörande för att kvinnor och tjejer ska höras i politiken, i skolan och i kulturen.

Att strunta i separatism är att låtsas som att strukturerna inte finns.

Grande menar att separatismen ”… utgår från att kvinnor inte kan ta plats om män är kvar i samma rum/…/ Vi antas helt enkelt vara för olika för att mötas utan att kvinnor tystas.”. Vi ger Grande rätt i det första påståendet, vi vet att tjejer pratar mindre i klassrummen, att vi syns mindre i media och inte är tillräckligt representerade i politiken. Däremot menar vi att Grandes andra påstående är en feltolkning av separatismens syfte. Den bygger inte på ett antagande om att könen är olika – utan på vetskapen om det system som underordnar kvinnor, överordnar män och ger oss olika möjligheter att ta plats.

Vidare misstolkar skribenten separatismens kvinnosyn när hon skriver att Sjöstedt bättre företräder kvinnors rättigheter än Ebba Busch. Kvinnor blir inte företrädare för feminismen på grund av sitt kön, det är inte det separatism innebär. Separatismen ämnar inte förena KD-kvinnor med V-kvinnor i politik, den ämnar belysa det förtryck som drabbar alla kvinnor. Våra ideologiska skillnader suddar inte ut vårt kön, separatismen är inte en politiskt bunden praktik – det är en könad praktik.

Det finns en viktig poäng i att betrakta kvinnor som en grupp med vissa gemensamma politiska intressen. Skribenten menar att arbetarmän och arbetarkvinnor delar intressen, vilket vi helt instämmer i. Däremot behöver vi arbetarkvinnor saker som arbetarmän inte behöver – som fri abort, arbete mot mäns våld mot kvinnor och förbättrad förlossningsvård. Att påstå att separatism sopar klass under mattan får det att låta som att alla politiska förslag måste beröra alla politiska frågor och grupper samtidigt. Vi ställer oss också frågande till vad feminismen innebär för Grande om vi inte ens kan enas om att kvinnor delar gemensamma erfarenheter?

Vi måste kunna skilja på målet och på verkligheten. Vårt mål är att kvinnoseparatism inte ska behövas – att kvinnor och män ska kunna vara i rum tillsammans utan att våra möjligheter att ta plats skiljer sig åt. Anledningen till att vi använder separatism är för att vi ser att detta inte är möjligt än. Separatismen underhåller inte skillnader mellan könen utan är ett verktyg för att motverka det maktsystem som skapar skillnaderna. Att strunta i separatism är att låtsas som att strukturerna inte finns.