Flera palestinska restauranger vittnar om hot, trakasserier – och bajspåsar – men också om ökat stöd. Flamman pratar med restauranger i hela Sverige om hur de påverkas av världspolitiken.
Tanken var aldrig att förknippa restaurangen med politik. Mazra’a öppnade som en vanlig restaurang med palestinskt kök. Det var för tre år sedan som Jenny Hedström och Nidal Kersh slog upp portarna till bistron på Skånegatan på Södermalm i Stockholm. Men sedan kom folkmordet i Gaza, berättar hon. Nu är det viktigt för restaurangen att markera sin ståndpunkt. ”Free palestine” står det på en tavla på väggen i matsalen.
Jenny berättar nu om en rad händelser som inleddes för omkring tre veckor sedan. Personalen åt lunch på restaurangens uteservering innan öppning. En man kom då gående, såg en upphängd palestinasjal och närmade sig.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Han ryckte i den och spottade på den. Han kallade oss saker och sade: ”Jag spottar på palestinierna, de är äckliga”, berättar Jenny om händelsen.
Mannen nöjde sig inte med det. Någon dag senare var han tillbaka och lämnade en påse bajs på en stol. Erik, en av de anställda, berättade vad mannen hade sagt:
”Palestinier är skit därför lämnar jag skit.” Han fotograferade sitt brott innan han lämnade restaurangen.
Men inte där heller tog det slut. Han ringde också restaurangen och förklarade: ”Jag ska terrorisera er – Palestina finns inte.”
– Det var obehagligt. Tänk om han får en psykos och kommer tillbaka? Vi var så beredda på att han skulle komma tillbaka en tredje gång, säger Jenny.
Händelserna har polisanmälts och Mazra’a tycker att polisen tog brotten på allvar. Polisen kan inte svara personalen om huruvida de har gripit någon. Flamman nekas tillgång till handlingarna med hänvisning till förundersökningssekretess.
Mannen är inte den enda som ställt Mazra’a till svars för Hamas terrordåd den 7 oktober 2023.
En kvinna fick för ett tag sedan syn på Palestinasjalen som ännu hängde utanför.
– Det är rasistiskt att ni har den här palestinasjalen här ute. Jag känner mig inte välkommen, sade hon till servitrisen Hannah, berättar Jenny.
”De ger kramar och frågar hur de kan hjälpa. Folk har börjat fråga mig hur min familj i Palestina mår.”
Hannah svarade att hon tycker det är tråkigt att kvinnan känner så, och att det inte är restaurangens avsikt att exkludera någon. Hon förklarade att keffiyehn är ett traditionellt palestinskt plagg och att detta är en palestinsk restaurang. Kvinnan menade att för henne är sjalen en symbol för Hamas, men backade när hon insåg att det inte var därför Mazra’a hade hängt upp den.
Den gången eskalerade situationen inte. Kvinnan gick enligt Hannah därifrån och sade att hon ska läsa på mer, men för Hannah blev det en obehaglig situation på jobbet.
– Luften går ur en. Det är väl regeringen man ska kritisera om man vill göra skillnad. Men det har dykt upp människor som har varit arga. Alla känns spända, säger hon.
Personalen berättar om proisraeliska klistermärken, men vill också peka på den andra sidan av restaurangens palestinska identitet. Många gäster kommer till Mazra’a just för att stödja Palestinas sak.
– Sedan kriget eskalerade har många kommit hit för att de kan vara bland likasinnade. Vi har många goda röror och sallader. Det finns också palestinska husmansrätter som vi har gjort lite mer restauranganpassade.
Ibland hålls palestinska bokcirklar i lokalen. Restaurangen har blivit en mötesplats där man kan ha på sig en palestinasjal och det är normalt.
Flamman pratar med en palestinier som är kock på Mazra’a. Han gör allt möjligt, lagar mat, pratar med gäster och presenterar maten. De anställda kallar honom kärleksfullt för ”Amo” men han vill inte uppge sitt riktiga namn.
– De kan också straffa min familj.
Gästerna möter honom ofta med värme, säger han.
– De ger kramar och frågar hur de kan hjälpa. Folk har börjat fråga mig hur min familj i Palestina mår.
Personal på de palestinska restaurangerna Maxos i Stockholm och Jenin Grill i Göteborg vittnar också om stöd från sina gäster. När Flamman frågar om de har drabbats av hot eller trakasserier svarar man ”tvärtom”.
Maxos ägare Anas Shoubaki har hört vad andra drabbas av, från palestinska flaggor som rivs ned till ”bajshistorien”.
– Vi palestinier har lite koll på andra palestinier, säger han.
På Maxos händer det att äldre gäster blir obekväma när de upptäcker att restaurangen är palestinsk, men då gäller det att förklara, säger Anas Shoubaki.
Men i Sundsvall har familjerestaurangen Jeru utsatts för trakasserier, senast för ett par veckor sedan. Någon hade skurit ut ordet Palestina ur affischer på utsidan, och målat dit Davidsstjärnan. Restaurangen öppnade i november förra året och trakasserierna och hoten drog igång direkt.
En person kom in och hotade en matgäst. Bland annat påstod han att gästen finansierade terrorister genom att äta på grillen.
– ”De stöttar terrorister och skickar pengarna ned för att döda ännu fler judar”, sade mannen, återberättar Hani Tedjrasi.
– Jag minns den dagen så väl.
När mannen vägrade lämna restaurangen och ville slåss tog Hani Tedjrasi och hans bror ut honom och väntade in polisen.
En annan man kom in och var först jättetrevlig och skulle beställa mat. Sedan kom det fram att han inte ville beställa, utan framföra sina politiska åsikter. Mannen hotade personalen och påstod att palestinier har stulit kulturen från israeler. Till slut ringde personalen polisen. Mannen sprang, men kom sedan tillbaka. Polisen var då kvar och kunde gripa honom på plats.
De två männen som tidigare är kända av polisen har nu fått besöksförbud. De får inte vistas närmare än några hundra meter från restaurangen. En av männen är aktiv i en högerextrem grupp, enligt Hani Tedjrasi.
Alla andra brukar vara trevliga, säger han. Men händelserna med de två männen skrämde upp hans syster rejält.
– Min syster jobbade här när det hände. Hon drog sig ur. Hon ville inte jobba här längre.
Hani önskar att människor inte sammanblandade samman deras grill med politik.
– Det här är en verksamhet och kultur. Vi går inte ut med några politiska åsikter. Jag visste inte att det skulle bli så, att vi skulle bli anklagade för att vara terrorister. Vi är en palestinsk familj som äger en restaurang.
Att geopolitiken sipprar in i köket kan man också höra från restauranger från andra länder. För den ryska restaurangen Café Eurobar på Södermalm i Stockholm, förändrades situationen snabbt när Ryssland inledde sin invasion av Ukraina den 24 februari 2022.
Café Eurobar grundades för 35 år sedan som ett kafé – därav namnet. Elena Gabets, utan efarenhet från restauranger, hade tröttnat på sitt kontorsjobb och bestämde sig för att ta över sina svärföräldrars verksamhet. I dag serverar hon traditionell östeuropeisk mat, och fast hon är ryska så finns mat och dryck från Ukraina, Vitryssland och andra östeuropeiska länder.
– I dag är ”dagens” blinier med köttfärs, en rysk rätt som är populär i hela forna Sovjetunionen. På torsdag är det fläskfilé i plommonrödvinsås. Det är en ukriansk rätt, berättar hon.
Elena hade inte trott att kriget mot Ukraina skulle påverka hennes restaurang.
– Det är mat, inte vapen, tänkte jag. När USA invaderade Irak slutade ingen att gå på McDonalds. Men så blev inte fallet.
– Det var inte en person här på en vecka, bara telefonen som ringde. ”Jävla ryss, åk tillbaka till Ryssland, sluta sälj din mat här”, berättar Elena.
En kvinna i personalen ville sluta för att hon var rädd för sitt liv.
Nu har det blivit mindre hot och trakasserier, men det märks fortfarande av. Ibland kommer gäster och är tydliga med att de inte vill ha rysk mat, utan ukrainsk. För Elena är det svårt att förstå varför, det är hon som har lagat alla rätter med samma svenska ingredienser.
– Det kanske får dem att känna sig bättre med sig själva, säger hon.
– Jag skäms för att vara ryss och jag tycker inte att kriget är rätt. Det är inte mitt fel att jag föddes i Ryssland och det finns mycket kultur och mat som jag vill dela med folk. Man måste separera regeringen från folket och kulturen.
– Varför skäms jag då? frågar Elena sig själv. Jag är emot kriget. Jag hjälper Ukraina när jag anställer ukrainare. Jag lagar ukrainsk mat och köper ukrainskt vin och öl, men fortfarande skäms jag. Jag hoppas att det kommer en dag när jag kan säga att jag är ryss och det är okej.
Den amerikanska godisbutikskedjan Tasty America vill inte svara på Flammans fråga om USA:s politik har påverkat deras försäljning. En anställd i butiken i Farsta uppger att han inte har märkt av något, men när Flamman frågar butiken i Gamla Stan, så framkommer att de ofta får frågan.
– Vi får frågor hela tiden om just det här. När det var aktuellt med tullarna kunde vi ha 20 personer om dagen som kom in och frågade hur tullar och bojkott påverkar oss, säger Timothy.
– Jag som arbetar här har inte känt av någon direkt påverkan, men jag vet inte hur det är för ägarna som köper in varorna. Folk tog mer upp det som ett skämt. ”Åh nej, vi ska bojkotta USA” sade de och köpte något ändå.
Anställda på restaurangen Lilys Burger med 1950-talsdekor har dock inte märkt av någon förändring alls.
– Folk tycker om att det ser lite amerikanskt ut, säger en anställd till Flamman.
Flamman har även talat med en israelisk restaurang i Sverige, som inte vill medverka av rädsla för trakasserier.
