Till länspolismästaren. Inkom till polismyndigheten oroande rapport om omstörtande verksamhet varvid förberedelser genaste vidtogs för att förhindra densamma.
Bakgrund: Östra Vidringe är kommunen där man bryr sig, men sedan en tid har missnöjet bland vissa delar av befolkningen växt. Säkerligen skulle detta missnöje kunna hanteras precis som i forna tider vid den minnesvärda händelse 1917 då brukets ägare bjöd barnen på karameller på Bruksgatan och sålunda förhindrade upplopp som kunde ha slutat i blodbad.
Östra Vidringe är kommunen där man hjälps åt.
Men under senaste tiden har så kallade huliganer rapporterats synliga på Storgatan. Rapport om detta kom polismyndigheten tillhanda muntligt då ägaren till cykelverkstaden, Arne Karlsson, ringde just efter lunch och så att säga tog vakthavande inspektör på sängen.
Tyvärr utbröt en aggressiv diskussion då hr Karlsson hävdade att inspektören varit synlig på Stadt och därefter, som vanligt, låg och smälte maten. Visade det sig dock att informationen var synnerligen värdefull.
Hr Karlsson är en pålitlig informatör och har, sedan han för tjugo år sen bevistade en trotskistisk grundcirkel, stått i nära förbindelse med polismyndigheten samtidigt som han är medlem i Östra Vidringes revolutionära kampförbund och tillhör dess hårda kärna.
Orsaken till missnöjet är som bekant de lönesänkningar som gjorts vid bruket och diskussioner om ytterligare begränsningar i vilka man framhållit att det under rådande omständigheter måste ses som en förmån att alls få inneha ett arbete. Sänkningarna av arbetarnas pensioner på grund av ökad bonus – bonusar som ju alla ansvariga, också LO-chefen, har tillstyrkt – har lett till att Östra Vidringe pensionärsförening framställt drastiska krav på omstörtande verksamhet.
Ohörsamheten har inte blivit stillad trots att redaktören för Vidringebladet framhållit att pensionerna måste offras – det kan till och med bli fråga om stopp för utbetalningarna – om man ska kunna tillförsäkra pensionsfonderna en kompetent ledning.
Polismyndigheten ser allvarligt på utvecklingen, inte minst när anonyma flygblad spritts med innebörden att man vill införskaffa en stupstock på vilken de ansvariga ska halshuggas.
Läget skärptes till bristningsgränsen när stora affischer sattes upp på torget med texten:
Revolutionen börjar på lördag, samling vid järnvägshotellet klockan 12.30. Ballonger, kaffe, varmkorv och läsk.
Ett trettiotal personer infann sig och mötet inleddes med eldande kamptal. Stämningen beskrevs av en på avstånd bevakande polisman som glödande. Förslag att sjunga Arbetets söner avvisades sedan en tillrest student med hänvisning till studier i genusteorier undrat var döttrarna fanns. Viss splittring kunde nu förmärkas i församlingen. Några ville storma banken, vars ledning enligt ryktet var på väg att fly till en ö i Karibien. Andra föreslog ockupation av disponentens villa på höjden medan en tredje grupp sade sig vara ute efter att ”knäcka” – ja det var så orden föll sig – kommunens politiska ledning.
De mest militanta tillhörde en revolutionär cell vid daghemmet Blåsippan. Deras förslag avvisades som uttryck för vänsteravvikelse.
En bibliotekarie framträdde nu och hävdade att kritiken mot kommunpolitikerna var överdriven. Genom generösa anslag fick biblioteket möjlighet att inköpa minst tio böcker förra året och vidare sade hon sig känna till att skolorna genom förmånliga sponsoravtal lyckats få råd att skaffa suddgummin till eleverna.
Mötet verkade vara på väg att upplösas i besvikelse och villervalla då plötsligt någon ropade: Mot Stora torget. Man satte sig i rörelse och medan deltagarna diskuterade vem som egentligen var målet för protesten så hördes de som gick i täten skandera: Framåt kamrater!
Hittills hade de revolutionära appellerna framförts under ordnade former men väl framme på Stora torget urartade demonstrationen. Två huliganer uppenbarade sig med halsdukar för ansiktet och beväpnade med stenar. Först angrep de den polisman som följt händelseförloppet varvid denne, för att rädda sig, måste ta sin tillflykt till konditoriet.
Huliganerna pekade sedan ut herr Omars korv- och grillkiosk som är placerad mitt på torget. Flera oklara omständigheter har senare uppdagats. Sålunda vet man inte varifrån huliganerna kommer men rykten gör gällande att de är från Västra Vidringe. Vidare har det påståtts att polisens egen informatör, herr Arne Karlsson, skulle varit drivande och med hetsande slagord ha eggat massorna att angripa korvkiosken.
Detta är naturligtvis fel.
Stenar regnade nu mot korvkiosken, fönster splittrades och när herr Omar erbjöd alla gratis varmkorv om de slutade kasta sten så väckte det snarast ytterligare vrede och kamplust.
Tumultet lade sig först när en insatsstyrka uppenbarade sig och alla gick hem. I medierna har man varit vänskapligt sinnad mot myndigheternas ansträngningar. Aftonbladet har bett en lektor vid Södertörns högskola skriva vänsteravvikelsens historia medan DN:s Lars Linder, ständigt beskylld för permanent avbön, har bett om ursäkt å mänsklighetens vägnar.
Östra Vidringe är kommunen där man bryr sig och polismyndigheten anser att man på ett tillfredsställande sätt har handlagt rådande tendenser till våldsamma upplopp.
Vid protokollet
