VECKANS TV Riktiga dokumentärer tycker jag är toppen. Riktiga människor på tv tycker jag också är bra. Men jag är riktigt trött på alla dessa program som låtsas vara dokumentärer, alla dessa dokusåpor och tävlingar där man väljer ut ett antal knäppgökar eller supersnygga människor som får förnedra och visa upp sig. Och inte nog med det, vi skall följa dem vecka efter vecka och gärna flera repriser och helst också på internet.
Dels är jag trött på freakshowsyndromet som uppstår. Hur många naturister kan det finnas i detta land? Som inte är inspärrade på de få låsta psykavdelningar som finns kvar menar jag. Inte så många. Måste man då ha med en som struttar omkring varje dag på Farmen? Iklädd enbart gummistövlar apar han omkring bland komockor. Måste man ha med silikonopererade våp i varenda tv-program? Resultatet blir ju en hel generation som växer upp med inte bara oerhörd utseendefixering (för det är ju i sig inte så nytt) men också en generation där exponeringen är livsviktigt, där ingenting finns om det inte sker med en tv-kamera i ryggen. Vill man bli nåt söker man in till Fame Factory. Eller om man bara vill bli känd, vilken såpa som helst. Är man singel och vill finna kärleken vänder man sig till tv.
Bachelor är programmet som tar alla priser i osmaklighet. Programidén är enkel. En rik kille – ett riktigt kap – får under en begränsad tid fritt tillträde till ett tjugotal jättesmala och tjusiga tjejer. Alla träffarna, eller dejter som det så klart heter, är flärdfulla och påkostade. Seglatser, Parisresor, champagne och andra överklassfasoner. Killen får bete sig lite hur han vill, det är ju upp till honom att välja. Kvinnornas uppgift är, förutom att vara vackra, att smöra så mycket så att han inte röstar bort just dem. Och dessutom får de gärna ha lite svartsjukedramer framför kamerorna så att vi tv-tittare får en bekräftelse på att kvinnor i grupp är elaka, sluga och ondskefulla mot varandra. Killen han bara hånglar. Med olika tjejer. Man måste ju prova! Lite som att hävda att det är okej att smaka smågodis i affären innan man köper det. I en amerikansk variant har man dessutom slängt in en miljon dollar till den lyckliga kvinnan som vinner den tjusige mannen. Han är 34 och hon 21.

Två gamla serier har säsongsstart nu i veckan. På söndag är det dags för nya av-snitt av Gilmore Girls på femman. Det är ju inte med denna tv-serie som revolutionen kommer att starta, men den är småmysig och bra söndagsunderhållning. Präktigt, ja visst. Förutsägbart. Ja, tämligen.
På måndag drar fyran igång nya avsnitt av Dark Angel. Serien utspelar sig i framtiden och vår hjältinna är ett resultat av hänsynslös genmanipulation och experimenterande på barn av militären. Vår hjältinna lyckades dock fly och sysselsätter sig nu i vuxen ålder med att vara cykelbud, överleva och såklart bekämpa ondskan. Serien är okej. Den kunde verkligen varit lysande, men man faller i fällan att tillfredställa hormonstinna tonårskillar som inte får kolla på TV1000 för sina mammor, istället för att fullfölja en bra story.