Det som nu händer i Palestina, den aggressionspolitik som Israel visar, är tyvärr inte något nytt. Israel har under en lång tid fört en politik mot det palestinska folket och deras levnadsvillkor med syfte att avhumanisera och med hjälp av blockader och bosättningar tvinga palestinierna till underkastelse. Med Hamas som främsta förevändning blir vedergällningarna oproportionerliga och drabbar främst civila. I och med att antalet oskyldiga offer, växer också den folkliga frustrationen och att vända sig till Hamas blir ett enkelt svar på misären.
I skrivande stund rapporterar BBC om att det råder delade meningar om huruvida det finns en överenskommelse om vapenvila mellan Hamas och Israel. Fyra barn i 10-årsåldern har rapporterats döda efter en raketattack mot en badstrand i Gaza. TT har rapporterat om hur flygblad via flygplan släppts ut över Gaza som uppmanat Gaza-borna att lämna sina hem, för att inte bli offer för kommande attacker. Flygangreppen fortsätter och antalet döda på Gaza har nu passerat 200.
Mitt i alla bilder av palestinska flyktingar, döda barn och oskyldiga civila offer som flimrar förbi, är det något som är annorlunda. Rapporterna blandas med bilder från protester världen över. Jon Stewart, politisk satiriker med egen TV-show i USA har markerat tydligt mot Israels orättfärdiga ockupation, chilenska politiker pratar om handelsbojkotter och stora demonstrationer har ägt rum i London och Paris. Här hemma kan vi läsa om hur journalisten och debattören Göran Rosenberg har tappat hoppet om Israel och numera titulerar Israel som apartheid-stat.
Ett annat tydligt tecken på att stödet för Palestina idag är starkare än tidigare är de reaktioner som kommit på Stefan Löfvens statusuppdatering på Facebook, där han för S räkning kommenterade den uppkomna situationen i Gaza. I den klargör han sin och partiets syn på situationen och menar att Hamas bär ett ansvar och att Israel måste respektera internationell rätt men att de har rätt att försvara sig. Ett uttalande, som om man ska vara ärlig, inte är så otypiskt för socialdemokratin. Göran Persson och Anna Lindh, hade på sin tid samma ingång.
Men läget är annorlunda nu. Det fungerar inte längre för socialdemokratin att vara den ”förnuftiga rösten” som står på bådas sida, när fler och fler får upp ögonen för det som är en klassisk David mot Goliat-historia. Fred kan inte uppnås så länge som Israel ockuperar, blockerar och förtrycker Palestinas folk.
Från högern hörs som vanligt mycket lite. DN:s ledarsida menar att Hamas måste sluta först, annars inga fredssamtal. Det är inte så förvånande, men det märks att högern gör skillnad på konflikt och konflikt. Den numera införda FN-principen Responsibility to Protect som bombhögern gärna förespråkar i andra fall och som vänstern gärna ifrågasätter eftersom den står i strid med den nationella suveräniteten, är det ännu ingen som åberopat.
Responsibilty to Protect första princip innebär att alla länder har skyldighet att beskydda sin egen befolkning, rimligen också de folk som bor i det land man ockuperar. Den andra principen innebär att andra stater har ”skyldighet” att ingripa om ett land är oförmöget, eller inte vill uppfylla den första principen – det vill säga en form av humanitär intervention, något som i nuläget måste vara sanktionerat av FN:s säkerhetsråd. Ett säkerhetsråd som ofta återfinns i olika fastlåsta positioner.
Kanske är det dags för vänstern att försöka bli pragmatisk nog för att kunna använda de verktyg som står till buds? Ställa krav på att Sveriges intentioner, i enlighet med Responsibility to Protect, bör vara att upprätta flygförbudszon över Israel och de ockuperade områdena och att i enlighet med den fjärde Genève-konventionen hålla vattenvägarna fria för nödvändiga transporter till och från ockuperat område. Genom att göra det kan man sätta press på säkerhetsrådet för att få till stånd sanktioner för en sådan linje och dessutom är det ett sätt att problematisera Responsibility to Protect och att sätta press på alla som tidigare förespråkat den principen. Var är de nu? Nu, när den är applicerbar? Föga förvånande hörs högerns rop bara då det är en regim som ”inte passar” som man vill ha bort.
Israels ockupation av Palestina är olaglig och strider mot folkrätten, därför måste den stoppas. Detta är heller inget nytt, vänstern har sagt det länge. Men just nu blåser en vänstervind – solidaritet och rättvisa kan återigen stå i centrum för debatten. Låt demonstrationer och krav om bojkott höras och synas, låt vänstern lyfta reella krav på insatser för att stoppa kriget. Leve Palestina!
