”Riksteatern är samhällspåverkande”, skriver de på sin hemsida. Nu har de presenterat sin höstreportoar. Vilka värderingar och attityder ska då påverkas? I första hand verkar det handla om frågor som majoriteten redan är mer eller mindre överens om. Hänsyn till den globala uppvärmningen, minoritetsspråkens ställning, funktionhindrades möjlighet till deltagande, problemet med hedersvåld, och ledsamheten med det så kallade utanförskapet. Den gamla folkrörelsen håller sig till sin ”humanistiska övertygelse som präglas av mångfald och tolerans” och har helt förlorat konfliktperspektivet.
Teater för hela Sverige blir det i alla fall i höst igen, och en hel del ser ut att bli bra. Två uppsättningar det säkert kommer skrivas om är Noréns Hamlet och den påkostade supershowen Odyssèn. Norén har strukit ned och skalat av Shakespeares drama för att plocka fram det eviga i det. Han vill blottlägga de mest grundläggande relationerna och mönstren. I stark kontrast står den bombastiska Odyssén, inspirerad av actionfilmer med monster, eldar, nycirkus och filmprojektioner. Det klassiska eposet har tagits in i nutiden. Odysseus och hans strider kopplas till dagens dagens soldater och krig i främmande länder.
Helgonlegender skriven av Majgull Axelsson och Ett steg utanför spelad av den finlandssvenska teatern Viirus är två verk med klassperspektiv. Kring tre generationer kvinnor ur arbetarklassen och deras inbördes relationer spinns en sorgsen diskussion om socialt arv, det förlorade folkhemmet och politiska ideal som krackelerat. Viirus uppsättning handlar om vad som händer om man trillar av tåget. Om du saktar in, tar en andingspaus eller kliver fel, trillar du helt av den sociala stegen. Med både humor och allvar gestaltas detta genom en ung boxares livsöde.
När det kommer till humor är Jag är en fågel nu av gruppen Klungan det mest intressanta. Föreställningen har redan gått ett tag på andra teatrar och recensionerna talar om vansinnig, skruvad, desperat humor. ”Som en svart satir över en dag på mentalsjukhuset” skriver Piteå-tidningen. Publiken skrattar tills den gråter.
För barnen skulle jag vilja lyfta fram Dubbelnelson. Ignacio Apolo, internationellt känd dramatiker från Argentina, har skrivit magiskt, verklighetsnära och humoristiskt speciellt för Riksteatern.
