Det finns bara en annan möjlig position än att sänka alkoholskatten och det är att riva upp de nya införselreglerna och förstärka tullväsendet för att hindra alkoholsmugglingen.
Sedan Danmark och Finland dramatiskt sänkt sina alkoholskatter, har nu den svenska regeringen och Systembolaget hamnat i ett besvärligt läge. Nu duggar förslagen tätt från borgerliga partier och Systembolaget självt: skatten och därmed priserna måste sänkas!
Vi vet redan idag att prissänkning skulle leda till fler alkoholskador och dödsfall. Forskningen kan förstås inte presentera exakta siffror, men har etablerat ett tydligt samband. Lägre pris ger mer konsumtion, vilket i längden leder till ökad dödlighet. Tidigare uppskattningar talar om att mellan 1000 och 4000 fler människor skulle dö av alkoholskador om Sverige skulle sänka skatten till dansk respektive tysk nivå som den låg 1993. SORAD-forskaren Tor Nordström deltog i en studie ledd av Harold D Holder. Studien skedde i samband med Sveriges förhandlingar om undantag från EU-reglerna 1993. Man skall observera att den danska och tyska prisnivån sjunkit sedan dess. Siffran blir ännu högre om man räknar WHO:s Global Burden of Disease, där man räknar förlorade totala livsår. Det är omöjligt att säga hur många som kommer att dö eftersom det beror på en rad andra faktorer – den generella sociala situationen, sjukvården och mycket annat. Men att fler kommer att dö är ställt utom tvivel. Alkoholskador är dessutom dyra. Om vi nu sänker alkoholskatten kommer det att krävas att pengar tas från något annat område för att täcka de ytterligare skador som kommer att bli verklighet om några år.
Nu gnuggar ryggradslösa politiker och alkohollobbyn sina händer. Äntligen blir vi av med den svenska alkoholpolitiken! Folkhälsominister Morgan Johansson har hamnat i en helt omöjlig position: att försöka försvara Systembolagets priser utan några motåtgärder. Även om den positionen är bättre kommer den förmodligen att skjutas i sank av marknadskrafterna.
Det finns bara en annan möjlig position och det är att riva upp de nya införselreglerna och förstärka tullväsendet för att hindra smugglingen. Det är det enda rimliga svaret på de aggressiva skattesänkningar i Danmark och Finland. Omöjligt, tänker de flesta, då bryter vi ju mot EU:s överenskommelser. Men är det mer möjligt att fatta beslut som vi vet kommer allvarligt skada och till och med ta livet av människor? Hur många liv är acceptabla förluster för att följa EU:s regelverk?
Regeringens ståndpunkt att kompromissa med de svenska reglerna för att kunna påverka EU saknar all logik. När vi väl har sänkt oss till EU-nivån, blir det mycket svårare att ändra på EU:s inställning. Att återupprätta tull och införselregler visar på ett alternativ till den flathet och uppgivenhet som gäller. Det skulle göra det möjligt att förhandla om undantag för Sverige och en möjlig höjning av skattenivåerna inom EU. Ett fast försvar för den svenska alkoholpolitiken skulle också stödja de länder som försöker motverka fri prissättning på alkohol inom EU.
EU:s regelverk är byggt på den fria rörligheten. Men det finns viktiga avsteg från den pricipen. Smittat kött har inte fri rörlighet, inte heller narkotika. Det svenska undantaget när det gäller alkohol är resultat av hårda förhandlingar. Nu riskerar det att stegvis försvinna.
Är det då möjligt att bryta EU:s överenskommelser? Ja, generellt är handelsfrågor sådant man förhandlar och omförhandlar över lång tid. Om utgångspunkter är att regler aldrig kan brytas, har man anhänt sig ett av de viktigaste påtryckningsmedlen. I WTO-förhandlingarna i Cancun skaffade sig tredje-världenländerna en mycket bättre position genom att säga nej till ett förslag genomsyrat av EU:s och USA:s önskningar. Också i EU-sammanhang finns det länder som bryter mot regler eller skapar egna alternativ för att få ett handlingsutrymme. Inom EU planerar de flyktingfientliga krafterna att bygga flyktingläger utanför EU:s gränser för att kunna av-humanisera flyktingpolitiken ytterligare. Allt detta är exempel på att man kan bryta mot regler, avbryta förhandlingar eller skapa alternativ vid sidan om. Sådana påtryckningar används av goda, såväl som dåliga krafter. Men den svenska regeringen vill alltid vara bäst i EU-klassen. Därmed försvinner möjligheten att hävda våra i demokratiska val fattade beslut – i det här fallet den svenska alkoholpolitiken. I denna fråga gör regeringen ett vägval: är det den politik som vi röstat om i val och riksdag som gäller, eller EU:s påbud och den fria marknaden?
Under EMU-folkomröstningen har socialdemokrater och tre borgerliga partier använt vår möjlighet att påverka EU som ett huvudargument för fortsatt integration i EU. Nu ser vi hur det fungerar i verkligheten. Det är EU som påverkar oss till det sämre. Och EU-vännerna lägger sig platt.
Aron Etzler, redaktör Flamman