Så har då de rödgröna arbetsgrupper som har skapats för att mejsla ut en kommande regeringspolitik tagit form. För vänsterpartiet är det ett stort steg, rent av lite historiskt.
Att sitta i regering innebär både begränsningar och möjligheter, det gäller att vara medveten om bägge delar. Det är viktigt vilken start samarbetet nu får.

Jag hoppas att vänsterpartiet kommer att vara offensivt, lägga många förslag och formulera praktisk, radikal och genomförbar politik. Det största misstag som nu kan göras är att passivt vänta på vad socialdemokrater och miljöpartister ska komma med och sedan förhålla sig till det.
Jag hoppas att arbetsgrupperna ska börja med att enas om det som partierna faktiskt är överens om, och det är mycket. Det är viktigt att det inte blir en lång period av tystnad och slutna förhandlingar. Vi behöver i­stället en rad löpande besked och goda nyheter om vilken politik en rödgrön regering ska bedriva. Det handlar om att ta det politiska initiativet från regeringen.

Jag hoppas att arbetet med att utforma politiken blir präglat av öppenhet och dialog. Offentlig debatt, öppna möten och påverkan från folkrörelser är en nödvändighet. Jag hoppas att den kommande regeringens politik ska växa fram i nära samarbete med folkrörelser som fackföringar, klimataktivister, HBT-aktiva och feministrörelse. Vi ska inte bara vara något helt annorlunda än borgarna till innehållet utan även till formen.
Hos varje partiledning och förhandlare finns reflexen att det är bäst om andra ”sitter still i båten”. Tron att det blir bäst om man själv har kontrollen och håller på informationen. Men det vi behöver nu är bredd, mångfald och öppen debatt. En demokratisk process där folk runt om i Sverige kan påverka politiken och där det ges utrymmer att aktivera sig. Jag hoppas därför att partiledningarna är kloka nog att öppna upp debatten. Istället för att sitta still i båten behöver vi alla till årorna.