Roks krymper och krymper. Efter lördagens extrainsatta årsmöte hoppade två jourer av direkt – de ville ha en ny styrelse men bara en ledamot i styrelsen byttes ut. De många avhoppen från Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) har lett till att Sveriges andra förbund för kvinno- och tjejjourer, SKR, vuxit till sig.
Ett 20-tal jourer runt om i landet har lämnat Roks efter Uppdrag gransknings dokumentär om organisationen, där ordföranden Ireen von Wachenfeldt i ett klipp säger att män är djur. Efter dokumentären gick drevet mot Roks och även internt förlorades förtroende. Till slut avgick von Wachenfeldt, men det räckte inte för kvinnojourerna i Ronneby och Östhammar – inför årsmötet krävde de att hela styrelsen skulle bytas ut, då den inte kunde anses ha organisationens förtroende. De två jourerna hoppade av genast efter mötet, som valde om i stort sett hela styrelsen – med Lina Ploug, 29, som ny ordförande. I tisdags lämnade även Kvinnohuset i Karlskoga. De avhoppade kvinnojourerna säger att de inte vill vara med i en organisation som bygger på manshat.
– Vi ville diskutera Roks människosyn på mötet, men det fanns inget utrymme för det överhuvudtaget. Vi och många andra tycker inte att man kan driva en kvinnojour där man hatar männen, säger Kristina Forsberg, ordförande för kvinnojouren i Östhammar, till Göteborgsposten.
Sju av de avhoppade jourerna har redan blivit medlemmar i SKR (Sveriges kvinnojourers riksförbund). Roks och det betydligt mindre SKR är frukten av 1996 års splittring av den dåvarande kvinnojoursorganisationen. Även då handlade konflikten om olika syn på män, och framför allt på kvinnoseparatism.
Extinction Rebellions röda rebeller intar Donners plats i Visby. Foto: Christine Olsson/TT.
Under Almedalsveckan träffas företag och pr-byråer för att dela upp framtiden mellan sig. Emot sig har de allt från allvarsamma fackmingel till rödklädda klimataktivister och ufo-entusiaster. Låt kampen börja.
På Donners plats i Visby skär en läkare upp magen på en docka. Bakom axeln står en polis som ser till att allt går rätt till, och annars står en järnbur strax bredvid.
Den knappast diskreta aktionen gestaltar Falun Gongs anklagelse om att Kina fängslar deras anhängare och stjäl deras organ. Och vad vore väl Almedalsveckan utan deras närvaro – från mediterandet i gula tröjor framför biblioteket till den ständigt inkilade Epoch Times-mikrofonen på presskonferenserna.
Partiledartalen hålls i parken ett par hundra meter bort, men torget här fångar nog Almedalsandan ännu bättre. Precis intill finns en öppen scen där Direktdemokraterna uppmanar en handfull åhörare att inte ”kasta bort sin röst” och i stället rösta på dem.
En annan gång hör jag en kvinna varna för islamiseringen av Sverige, och en tredje berättar en man i solglasögon – som tycks titta på en var på torget man än står – att fyra tuber som rest tusen kilometer i timmen bevisar att utomjordingar finns. Det rapporteras av fyra piloter, och bekräftades av 20 till, men det spelar ingen roll hur mycket bevis som finns då vi människor är flockdjur.
Talet får mig att tänka att Almedalens demokratiska ådra är omöjlig att helt dränka i företagssponsrad cava. Tills jag träffar på Lisa Pelling, chef för tankesmedjan Arena Idé, som förbereder sig för ett panelsamtal på en innergård. Vi kommer snabbt in på Almedalens jippofiering.
Hon säger att hon mejlade det statliga tågbolaget Green Cargo för att erbjuda sin medverkan i deras panelsamtal om hållbara godstransporter. Arena Idé har nyligen gett ut en rapport om klimatsmarta resor, och hon har nyligen skrivit en debattartikel om varför staten borde ta över underhållet.
Men svaret kom inte från Green Cargo, utan från pr-byrån Rud Pedersen, som meddelade att hennes insatser ”passar inte riktigt in i det tänkta temat”. Som av en händelse hade Lisa Pelling (bilden) på Linkedin en månad tidigare frågat byråchefen Morten Rud Pedersen varför de samarbetar med fossiljättar som BP, och han svarade att de är en ”stolt partner” som ska ”hjälpa dem navigera från fossilbränsle till nya energikällor”.
Nu undrar hon varför ett grönt statligt bolag går via en byrå, i stället för att själva styra dagordningen för sin scen.
– Hur svårt är det att ordna seminarier själva? suckar hon.
– De kan väl ordna samtalen tillsammans med Naturskyddsföreningen eller någon annan aktör som tror på dem, i stället för en pr-byrå som jobbar med fossilföretag?
Jag traskar vidare till Expressens scen för att höra hur Rud Pedersen tänker. Där ska nämligen Linda Snecker, byråns nya rekryt från Vänsterpartiet, diskutera lobbyism med Johannes Klenell, aktuell med boken Bananrepubliken.
– Det finns en mytbildning i vänstern om public affairs. De förstår inte vad det är, säger hon.
Debatt. Linda Snecker, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet och numera pr-konsult, diskuterar politisk påverkan med författaren Johannes Klenell. Foto: Leonidas Aretakis.
– De tycker att man ska göra sin ”demokratiska värnplikt” som politiker, och sedan inte använda det man har lärt sig. Det är synd. Politiker, som vet skillnaden mellan interpellation och motion, kan hjälpa branschföreningar som finns här i Almedalen som vill veta hur politiken fungerar.
Johannes Klenell svarar:
– Det kan man göra utan att fakturera 4 000 i timmen. Det finns många som inte har råd att anlita dina tjänster. Hur ska de göra?
De som Klenell syftar på har förmodligen inte heller fått en inbjudan till Almedalens många ruinmingel, tänker jag i den långa kön som ringlar längs Tranhusgatan. Vid porten småpratar jag med en trevlig miljardär i Carhartt-jacka i arbetarsnitt. Han berättar att han morgonen därpå ska åka helikopter fram och tillbaka till Stockholm för ett möte, och att han nyligen har investerat i sjödrönare – den teknologi som sägs ha bidragit starkt till den ukrainska krigsinsatsen.
Snart släpps vi in i den ödelagda kyrkan, och kanske är det bara en slump att den på 1200-talet byggdes till Sankt Clemens ära, sjöfararnas helgon. Men nog har de flesta här korsat vattnet via färjan – för att bli bjudna på rosévin och minitacos av pr-byrån Prime.
Vid ett barbord stöter jag på högerprofilen Henrik Jönsson och frågar om han är redo för vår drabbning på Expressens scen nästa dag. Han berättar att han spelar in tre Youtubevideor per dag här i Almedalen, med ett produktionslag på tolv personer. Jag undrar om ens SVT eller Aftonbladet har samma närvaro. Möjligen matchas han bara av just Expressen, som håller låda nära partiledarscenen hela veckan.
Mer avslappnat är det hos den kreddiga byrån 500, som ställt upp några campingbord och vinlådor i en trädgård. Personalen består däremot av oklar anledning av välduschade gossar från den omtalade privatskolan Lundsberg. De verkar jobba hårdast av alla i hela Visby.
Vänstersidans mingel är färre, och känns igen på att gästerna får betala för sin egen dricka. Hos Arenagruppen är barkön sovjetiskt lång, men nya LO-basen Johan Lindholm genskjuter den elegant från sidan och får snabbt tag på en öl. Jag frågar hur han ser på styrkeförhållandena mellan arbete och kapital här i Visby.
– Det kunde vara bättre, vi hade kunnat vara fler här. Men det är framför allt bra att vara ute på landets arbetsplatser och prata med arbetare. Det är där samtalen sker.
Samma poäng görs i en text på DN Debatt, skriven av två representanter för opinionsinstitutet Indikator. Deras undersökningar visar att de mest politikintresserade sällan ändrar åsikt, medan den dryga tredjedel som är ointresserade har en större benägenhet att ändra sig. ”Det är inte i Almedalen valet vinns”, sammanfattar de, ”utan på Böda Camping”.
Kritiken är lätt att förstå.
Publika relationer. När pr-byrån Prime ordnar ruinmingel snålas det inte med vinet. Foto: Leonidas Aretakis.
Förutom pr-byråerna har även storföretagen en tydlig närvaro, inte minst på den stora Techarenan som sponsras av allt från Nordea till Tiktok. På plats i Visby finns även Saab, som i ett panelsamtal lyfter frågan om Sverige borde ta fram tv-serier som stärker allmänhetens försvarsberedskap. På ett frukostsamtal om AI arrangerat av Google tävlar sju panelister utan expertkunskap om micken. De är inte ensamma – artificiell intelligens nämns i en tiondel av veckans 2 453 programpunkter. ”Det finns både möjligheter och risker”, turas de om att säga. Men ostmackan och äppelmusten smakar gott, och kaffet serveras i en kopp som går att äta upp som ett kex.
Montern närmast partiledarscenen tillhör djurförsäkringsbolaget Agria. När jag går förbi hör jag brottstycken ur ett längre resonemang: ”Hund, häst, iller, alpaca.”
Samtidigt slås jag av hur många rörelser det fortfarande finns i Sverige. Fackförbunden är förstås här, med panelsamtal om allt från facklig konflikträdsla till arbetstidsförkortning. Men här finns också ett myller av mindre föreningar fokuserade på allt från stavgång till sköldkörtlar.
Liberal patriot. Nya partiledaren Simona Mohamssons tal avbryts kort av en klimataktion. Foto: Leonidas Aretakis.
Och ibland bryter aktioner igenom. På Donners plats passerar vid ett tillfälle en tyst, rödklädd procession från Red rebels, del av Extinction rebellion, som fångar all uppmärksamhet. En annan effektfull aktion är de kostymklädda män med huvuden nedstuckna i sanden framför den glassiga strandklubben Kallis. De har borrats ned av Oxfam, som undrar när politikerna ska göra något åt ojämlikheten.
Aktivismen hittar även in i partiledartalen. Redan under Simona Mohamssons tal hörs två aktivister från Ta tillbaka framtiden vråla: ”Beskatta de superrika!” ”Klimatkatastrofen dödar!” De släpas bryskt bort från platsen av väktare.
Hennes tal är samtidigt förvånansvärt hårt mot vinstdrivande skolor, och hon presenterar sig som tillhörande ”generation friskola”.
– Kunskap ska gå före vinst. Jag är inte någon Anna-Karin Hatt. Inga ska fråga sig om jag jobbar för friskolelobbyn eller för Sveriges framtid. Svensk skola ska inte vara något vilda västern.
Dubbeltrubbel. 19-åriga Elmer Silver och 28-åriga Ludvig Janiuk vill ta tillbaka framtiden. Foto: Leonidas Aretakis.
Till dem som skor sig på barnens skolpeng säger hon:
– Ni ska väck. Vi kommer alltid att sätta barnen före börsbolagen.
Nu återstår att se hur mycket allvar hon menar, i synnerhet som hon kommer direkt från pr-byrån Narva, med skoljätten Academedia bland kunderna.
Jag hittar de båda upprorsmakarna Ludvig Janiuk, 28, och, Elmer Silver, 19, i närheten av scenen en annan dag, strax innan finansminister Elisabeth Svantesson ska tala. Jag frågar om de planerar ännu ett upptåg. De ser luriga ut:
– Inga kommentarer.
Hur tycker ni regeringen sköter sig?
– Romina [Pourmokhtari] är katastrofal för klimatet, och regeringen är katastrofal för ojämlikheten. Det här måste ta slut, säger Ludvig.
Zohran Mamdani kampanjade på löftet om en stad som invånarna har råd med. Foto: Yuki Iwamura/AP.
I en amerikansk vänster som tappat hoppet kommer nu idéerna från liberalt håll, senast i form av boken ”Abundance”. Med deras hjälp kan en muslimsk socialist snart ta makten i USA:s största stad. Men hur ny – och hur liberal – är egentligen den överflödsideologi som tagit New Yorks väljare med storm?
”Är du en avloppssocialist”, frågar den liberala journalisten Derek Thompson sin poddgäst Zohran Mamdani. Intervjun sker en vecka före primärvalet för att utse Demokratiska partiets borgmästarkandidat för New York. Mamdani skrattar och säger han gärna kallar sig det.
Socialisten Zohran Mamdani lyckades oväntat besegra motkandidaten Andrew Cuomo i Demokraternas primärval och är nu favorittippad som ny borgmästare för New York. Mamdani lyckades på kort tid bygga en valkampanj under parollen ”A city we can afford” – en stad vi har råd med – som fick ut 40 000 valarbetare på gatorna.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Öresundsbron är Europas femte längsta bro. Foto: Pierre Mens/Scanpix/TT.
Minnena flyter ihop. Det kan inte vara när han gick in på en hemmafest på Istedgade och bajsade ned toagolvet efter många öl och en dåligt tillagad hipsterburgare. Då lommade min vän i väg utan att säga något och tog Öresundståget tillbaks över bron.
Nej, det här var en annan gång. Floss på Larsbjørnsstræde. Tio tequilashots för 100 danska. Sedan hade han tappat sitt pass och vid den här tiden stod inhyrda vakter på Kastrups tågperrong och krävde id-handling för påstigning mot Sverige. Vi behövde kunna förhandla. Det fick bli taxi.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Prideparaden i Budapest har blivit en katalysator för kritik mot högerregeringen. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.
Regeringen hotade med ansiktsigenkänning, böter och fängelse. Men när tåget väl drog igång fylldes boulevarderna av färg, jubel och satir – i protest mot det auktoritära projekt som gjort Ungern till EU:s mest homofoba land.
Den sista trafik som släpps fram på boulevarden utanför stadshusparken i Budapest är en dubbeldäckare med turister, som visar handhjärtan och knutna nävar. Folkmassan svarar med jubel och applåder.
En timme tidigare såg samlingen ännu oroande liten ut, men fyller nu hela den breda gatan och de omkringliggande torgen. Snart går demonstrationståget iväg.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.
På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.
Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.
Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT
”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.
De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella.
– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.
Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.
Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.
Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal
Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.
Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.
Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.
Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.
Preston, England.
I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.
De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.
När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.
– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.
Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.
Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.
Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.
Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.
Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.