Inför valet 2010 kom inte denna ledarsida med någon uppmaning att rösta på ett särskilt parti. Trots att det inte är någon hemlighet att Flamman är oberoende socialistisk och därmed närstående den parlamentariska vänster som existerar i Sverige, Vänsterpartiet, argumenterade ledarsidan för en rödgrön seger. Hur rösterna föll mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet var av underordnad betydelse. Regeringsskiftet var det centrala. Det var en klok strategi då men den fungerar inte alls inför riksdagsvalet nu idag.
Varför man inte ska rösta på Alliansen är ett ämne som varit centralt för oss de senaste åtta åren och där finns inga nyheter. Det räcker att se sig omkring i vårt land: vårdkaoset, tågkaoset, den i rasande takt ökande ojämlikheten och skolfiaskot är bara några av de samhällsskador den här regeringen kommer att lämna efter sig när den kastar in handduken.
På ett större samhälleligt plan lämnar den också efter sig ökad rasism och motsättningar i samhället, en obefintlig klimatpolitik och en politik som avsevärt försämrat jämställdheten mellan kvinnor och män. Visst har något gått sönder.
Vad som skiljer läget 2010 från nu har nog blivit uppenbart för de flesta, men låt oss gå igenom det i alla fall. Vi har ett läge där Socialdemokraterna i sin eftervalsanalys lade en stor del av skulden för valförlusten på samarbetet med Vänsterpartiet, det ska ha ”skrämt bort” mittenväljarna. Det är huvudanledningen till att Stefan Löfven nu inte vill säga något överhuvudtaget om eventuellt samarbete efter en eventuell valseger. Eftersom Socialdemokraternas opinionssiffror idag är sämre än katastrofvalet 2010 får det väl sägas vara en taktik som fungerar sådär bra.
Stefan Löfven sträcker också ut handen till de två mest nyliberalt orienterade partierna i alliansen: Centerpartiet och Folkpartiet. Enligt honom är de lika möjliga att samarbeta med som Vänsterpartiet. Han kan alltså tänka sig att regera med deras aktiva stöd eller till och med släppa in dessa partier i en regering. Redan där blir det omöjligt för den här ledarsidan att säga att en röst på de ”rödgröna” räcker. Det gör det inte den här gången. Om man dessutom lägger till Socialdemokraternas obegripliga inställning till vinsterna i välfärden och deras mycket defensiva hållning i fråga om inkomstskatterna kan det verkligen inte på allvar kallas ett vänsteralternativ. Fredrik Reinfeldt har rätt när han häcklar Stefan Löfven för att först kritisera jobbskatteavdragen för att senare vilja behålla varenda ett som har gjorts.
Miljöpartiet har i kanske än större utsträckning antytt att de kan söka sig högerut om de inte lyckas få ett parlamentariskt läge där de ensamma kan bilda en regering med Socialdemokraterna. De har också gjort upp med regeringen i frågor som arbetskraftsinvandringen, där de skapat ett system som uppmuntrar lönedumpning och där arbetskraftsinvandrare blir 100 procent beroende av sin arbetsgivare för att få stanna i landet. För en utsatt människa kan det innebära arbetsförhållanden som påminner om modern livegenskap. Den som hotas med utvisning om arbetsgivaren inte längre borgar för anställningen blir en mycket foglig anställd. Den som säger sig inte förstå detta är antingen extremt naiv eller ljuger. En röst på Miljöpartiet är alltså inte på något som helst sätt en säker röst för regeringsskifte, hur hårda ordväxlingar som än sker mellan ledarna för Moderaterna och Miljöpartiet.
Feministiskt initiativ (Fi) då? Kan det inte vara viktigt att de kommer in för att skapa en rödgrönrosa majoritet? För det första finns det inget som säger att en sådan ens kommer till stånd om Fi skulle komma in i riksdagen. Gudrun Schyman har bara sagt att hennes parti ämnar stödja Stefan Löfven som statsminister, inte hur en sådan regering bör se ut. Det kan lika gärna bli ett stöd till en centervänsterregering. Med tanke på partiets agerande i Europaparlamentet – där EU-parlamentarikern Soraya Post röstade aktivt för den kristdemokratiske högerpolitikern Jean-Claude Juncker som kommissionsordförande – är det långt ifrån säkert att Fi kommer att arbeta för att regera tillsammans med Vänsterpartiet. Att det dessutom är ett risktagande att rösta på ett parti som bara i någon enstaka undersökning har klarat fyraprocentsspärren till riksdagen säger sig självt och diskvalificerar eventuell stödröstning. Den som röstar på Fi bör rösta av övertygelse. Som taktikröst är den milt uttryckt skakig.
Återstår då en röst på Vänsterpartiet. Att en tidning som vår överhuvudtaget anser sig behöva föra en diskussion om detta kanske förvånar någon. Men Flamman har läsare som funderar på allt från att att rösta blankt, rösta på minimala vänsterpartier, stödrösta på Fi, rösta på Socialdemokraterna eller rösta på Miljöpartiet för klimatfrågornas skull. En vänsterröst går idag långt ifrån självklart till Vänsterpartiet. Det är därför inte mer än rätt att ledarsidan tydligt klargör sin ståndpunkt i frågan.
Det är alls inte säkert att Vänsterpartiet blir upptaget i en Stefan Löfven-ledd regering men oavsett detta kommer en stark vänster i parlamentet troligen kunna ha en avgörande påverkan på politiken nästa mandatperiod.
Skulle det vara så att Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer en ”dansk modell” där Vänsterpartiet, likt Enhedslisten, lovar stödja regeringen i utbyte mot ”rejäla avtryck” i politiken så lär det bli slutet på att skattepengar tas ut som privata vinster i skolan och i vården istället för att göra nytta i form av fler anställda.
Om Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyckas med konststycket att locka över ett par motvilliga allianspartier i en ny regering kommer det vara ännu viktigare med ett starkt vänsterparti, det kommer ju i så fall utgöra landets viktigaste opposition, de återstående kommer att vara ett gäng moderater, kristdemokrater och Sverigedemokrater.
Om Vänsterpartiet faktiskt får regeringsposter gäller det också att de har ett starkt valresultat i ryggen vid regeringsförhandlingarna. Erfarenheter från andra västeuropeiska länder, till exempel Norge, visar att det oavsett storlek är svårt för ett vänsterparti att profilera sig i regeringsställning och det blir extra svårt för ett litet vänsterparti med ett svagt valresultat.
Valet idag ser ut att bli jämnare än opinionsundersökningarna har visat de senaste månaderna. Se till att lägga tyngdpunkten i Sveriges riksdag så långt till vänster som möjligt. Rösta rött idag.
