Ett år har gått sedan kriget mellan Georgien och Ryssland. Den förkrossande segern innebar att Ryssland flyttade fram sina positioner i Kaukasus. För USA:s del betydde Georgiens nederlag en stor prestigeförlust. Inrikespolitiskt har president Saakashvilis position försvagats.

Saakashvilis beslut att på militär väg återta kontrollen över Sydossetien och Abchazien framstår tydligt som äventyrligt. USA:s roll i sammanhanget är oklar. Det verkar inte särskilt troligt att de var helt ovetande om vad som var på gång, inte minst med tanke på att det har hela tiden funnits amerikanska militära rådgivare i Georgien. Amerikanernas passiva agerande inför en allierad i nöd har allvarligt naggat USA:s auktoritet i kanten. Många mindre stater, framför allt i Rysslands grannskap, fick anledning att ställa sig frågan om stormaktens utrikespolitiska prioriteringar.
Det faktum att den georgiska armén, som var beväpnad och tränad av USA, blev så enkelt besegrad, undergräver ytterligare det amerikanska anseendet.

Den största framgången för Ryssland var att man uppnådde sitt viktigaste mål, nämligen att till varje pris förhindra Georgiens anslutning till Nato. Just nu tycks den vara uppskjuten på obestämd framtid.
Ryssland utnyttjade skickligt Saakashvilis katastrofala missbedömning, och utropade som en sorts gisslan Sydossetiens och Abchaziens självständighet. Det faktum att så gott som ingen har erkänt dessa stater är ett diplomatiskt bakslag, men som säkerligen spelar en liten roll för rysk utrikespolitik.

Den politiska situationen i Kaukasus förblir spänd. Förutom Georgien, är konflikten mellan Armenien och Azerbejdjan det största olösta problemet.