Ett år kvar till valet, och den som följt debatten under det senaste halvåret kan knappast undra var socialdemokratin vill att skiljelinjerna skall gå. Det handlar om synen på välfärdens trygghetssystem. De borgerliga partierna föreslår kraftiga sänkningar av nivåerna i socialförsäkringarna för att ”göra det lönsamt att arbeta”. Regeringens retorik ägnas åt att visa hur den borgerliga alliansen är ett hot mot vanligt folk.
Att borgerligheten verkligen vill göra snabba försämringar råder det knappast någon tvekan om. Men en närmare granskning visar att samtidigt som regeringen går till storms mot borgerligheten, genomför den själv systematiska försämringar, om än i långsammare takt. Man kan börja med att titta på hur socialförsäkringarna förändrats under de senaste tjugo åren. Från nära nog 100 procent under 80-talet till högst 80 procent idag.
Sjukskrivningspolitiken som förs under stridsropet ”Stoppa fusket!”, visar samma mönster. Liksom den utredning med fingervisningar mot privatiseringar av sjukförsäkringarna som tillsattes i början av året. Som grädde på moset har regeringen mitt under brinnande skottlossning mot borgerligheten kommit med ett direktiv som skall förändra det allra sista skyddsnätet – socialbidragen. Regeringen vill hitta ”åtgärder som underlättar övergången från bidragsberoende till arbete”. Åtgärderna skall ”stärka arbetslinjen genom högre krav på aktivitet” och öka ”de ekonomiska drivkrafterna för arbete”.
Det hela är en del av den högerekonomiska ”utbudspolitik” som just nu är högsta mode i EU. Den går ut på att man bäst löser arbetslösheten genom att försämra trygghetssystemen. Man vill ”göra det lönsamt att arbeta” och skapa en lönekonkurrens mellan arbetarna. Stefan Carlén, chefsekonom på Handelsanställdas förbund, ser mönstret.
– Det här är strategi. Man tvingar fram strukturella kriser i ekonomin och vill sedan lösa det genom försämringar för arbetarna genom sänkta ersättningsnivåer. Först har man skapat arbetslösheten och nu påstår man att man måste göra det sämre för vanligt folk.
Sänkta löner blir resultatet
I EU driver regeringen en klart utbudspolitisk linje, trots sin retorik hemma i Sverige. Det bekräftas av finansrådet Frederik Bystedt, som suttit som svensk regeringsrepresentant i EU:s Kommitté för ekonomisk politik, som skapar beslutsunderlag och formar politik åt Ekofin-gruppen.
– De rekommendationer som Sverige fått i EU, och som vi själva ser som viktiga, är bland annat att det måste löna sig att jobba.
– Förr handlade det om efterfrågepolitik men det är inte på tapeten längre. Nu handlar det om utbudspolitik, att se till att genom reformer öka utbudet på arbetsmarknaderna.
Resultatet av försämringsreformerna blir sänkta löner och mindre makt för svenska och europeiska löntagare, konstaterar Carlén.
– Genom makroekonomiska strukturreformer vill man minska arbetarnas makt och sänka deras löner.
Det är alltså inte bara byggföretag i Waxholm utan också den egna regeringens ekonomiska politik som hotar arbetarnas position. Och att den politiken är bra för storföretagen i EU och Sverige är inte svårt att förstå. Men tål den en granskning?
Människor är lata fuskare
Centralt i utbudsteorin står myten om den slöe medborgaren. Om samhället har för generösa ersättningsnivåer kommer vi inte att söka och ta arbete, utan istället fuska och utnyttja systemen.
– Man säger att människor är i grunden lata, att de fuskar, säger Stefan Carlén. Det enda sättet att få dem att söka mer jobb är att sänka alla former av ersättningssystem så att man tvingar dem att söka arbete. På det sättet menar man att arbetslösheten skulle minska.
Han framhåller att detta är gamla argument som högern använde redan på 20- och 30-talen.
– Det är en gammaltestamentlig syn på människan.
