Förslaget till tjänstedirektiv i EU har mött förödande kritik. Det har kallats antifackligt, miljöfientligt och det har kritiserats för att det öppnar för att sociala villkor dumpas när man kan använda hemlandets villkor när man arbetar i ett annat EU-land. Fackföreningarna har gått i spetsen för kritiken, tillsammans med vänstern. Även ledande politiker, som Tysklands förbundskansler Schröder och den franske presidenten Chirac, har sågat förslaget.
Därför var det ingen överraskning att EU-kommissionen slog till reträtt häromveckan. Förslaget ska göras om, allt enligt den ansvarige irländske kommissionären. Direktivet ska inte längre kunna innebära att sociala rättigheter eller miljökrav ställs åt sidan. Kan vi då andas ut, är slaget vunnet? Nej så enkelt är det inte, för förslaget har inte dragits tillbaks, och vi vet ännu inget om vad de utlovade förändringarna egentligen är värda.
Det är viktigt att se att kommissionens manöver också är taktisk. Kritiken har varit hård, inte minst i Frankrike och Holland. I de länderna ska befolkningarna rösta om EU:s konstitution om ett par månader. Kraven på avreglering i konstitutionen kopplas samman med antifackliga förslag som tjänstedirektivet. Den kritiken vill kommissionen lindra genom att nu backa om förslaget till direktiv.
Den svenska positionen i frågan har varit inkonsekvent. På hemmaplan har socialdemokraterna högljutt kritiserat förslaget. Men i Bryssel har det låtit annorlunda. Den svenska s-märkta kommissionären Margot Wallström var med och lade förslaget, regeringen har legat lågt i ministerrådet när frågan har debatterats och de svenska socialdemokraterna har röstat för grundpelarna i förslaget i EU-parlamentet. Ett första klassens hyckleri.
I debatten om EU-konstitutionen fortsätter hyckleriet. I förslaget till konstitution ställs solklara krav på avreglering av tjänstesektorn (artikel III- 144, 147 och 148), helt enligt de principer som tjänstedirektivet är byggt på. Medan regeringen i ord är emot en sådan avreglering så stödjer den att den ska skrivas in i det som kan bli EU:s grundlag.