Jag skulle kanske skriva nåt om klimatet. Klimatet har varit dåligt i år.
Julkalendern med, plus att Erik Haag har ju varit så himla dum mot sin gamla fru. Edward Blom föder upp sitt barn på polskt ister. Prinsessan Madeleine har ett nytt barn och var med i Skavlan. Vilken smäll. Tv-serien Bron var jättebra, punkt slut.
Många människor har huggit  i och hjälpt till. De har skjutsat och hämtat och städat och lagat mat.
JAG HAR LÄRT MIG ATT FICKPARKERA.
Kvinnor har fortfarande blivit misshandlade i sina hem här och där, och varit  tvungna att ta med sig barnen och gömma sig.
Det är jättemånga som träffat nån på Tinder.
Det är jättemånga som har druckit lite italienskt bubbel.
Folk har slutat att göra korv nu tror jag.
En konstnär tycker att det är en viktig tid att ta tillbaka ett rasistiskt ord och vill göra det till sitt och klistra upp det överallt i Stockholm.
Barn fiskas fortfarande upp ur hav.
Det tas en andningspaus. Vi stänger dörrn lite.
– Knack knack.
– Vem där?
– 90-talet.
– NÄMEN hej vad kul att ni kommer. Vi tänkte just på er.

Asylboenden brinner lite överallt och någon hade lagt ett par gamla grishuvuden på en tomt där det ska byggas en moské. Det känns väl bekant va?
Människor har gått igenom hela Europa och det har verkligen satt sprutt på migrationsbranschen, pengar rullar in som de ska. Men ingen frågar direkt ”Vad kostar Bert Karlsson?” eller ”Hur mycket vinst i välfärden tål Sverige?” Och en person gick in i en skola och dödade flera personer, barn och vuxna. Det var otydligt vad det skulle kallas. Vansinnesdåd blev det vanligaste, men var det inte så att han var nazist? Eller rasist?  Var det terror. Jag vet inte så noga.
Och mode är en mode och rasism är rasism. Mitt barn har en bombarjacka, jag brukar låna den när jag går till mataffären. Rasister har kostym eller vanliga myskläder och finns överallt vad det verkar. På internet finns de jättemycket. Och många av dem som jag vuxit upp med delar länkar och artiklar från rasistiska tidningar hela dagarna. Vi har gått i samma skola. Vi har lekt i samma park. Speciellt nu efter terrordådet i Paris har de vågat säga vad de tycker lite mer, även om det är saker som man ju inte får säga i det här landet. Det sägs väldigt mycket saker i det här landet. Andra kinden är långt borta i det här landet.
Det verkar lättare att kalla människor för ”massor”, ”tryck”, ”vågor”,  ”mängder”, ”tusentals”.
Det blir lättare att genomföra beslut då. Lättare utvisa, stänga broar och gränser.
Mer ok att ta en paus och gå och lägga sig igen.
– Knackelibang på dörren.
– Vem där?
– Inga.
– Vilken Inga då?
– Inga pengar och ingenting.
– AHA 30-talet. Hej du! kom in här och gör det där som bara du kan.
Halli hallå låt bollen gå. Hur lång är du? Kan jag få mäta ert huvud? Jag måste se på era tänder. Jag måste när som helst kolla ditt id.
Halli hallå låt bollen gå, vad är det som knackar på?