I januari 2009 sjösattes USAID:s projekt med målet att starta ett så kallat socialt nätverk på Kuba. Det kom att döpas till  ”ZunZuneo” som i kubanskt vardagstal är ljudet från en kolibri. USAID hade via infiltration i det kubanska telefonbolaget Cubacel lyckats komma över en halv miljon telefonnummer.
I San José de Costa Rica återfanns USAID-agenten Joseph (Joe) Duke McSpedon som 2009–2011 flög mellan USA och Costa Rica 42 gånger. I den centralamerikanska nationen återfanns USAID’s Office of Transition Initiatives (OTI), den kommandocentral varifrån ”ZunZuneo” opererade mot Kuba. Den USA-vänliga Chinchillaregeringen protesterade kraftigt mot USA förra veckan för att dess territorium hade utnyttjats för ”destabiliserande uppgifter mot ett annat land”.
En kubansk dissident med säte i Santiago de Chile fick 2009 USAID:s uppdrag att sammanfatta satiriska, komiska, oskyldiga och andra meddelanden som ingick i den första etappen i etablerandet av ”ZunZuneo” på Kuba.
I september 2009 skickades på prov de första textmeddelandena inför konserten ”Fred utan Gränser”. På Revolutionstorget i Havanna uppträdde den colombianske artisten Juanes, Alejandro Sainz från Spanien och Kubas egen Silvio Rodriguez med deltagande av drygt en miljon personer, huvuddelen ungdomar.

Bulvanföretag

Nätverket riktades framför allt mot Kubas ungdomar. Enligt undersökningar som AP har tagit del av var genomsnittsåldern 26 år på de uppskattningsvis 100 000 deltagarna som nätverket hade som mest. I februari 2010 registrerades ZunZuneo, officiellt och ”zunes” började poppa upp i kubanska mobiler. Under de kommande sex månaderna registrerades 25 000 deltagare.
I juli 2010 genomfördes ett hemligt möte i Barcelona i Spanien där USAID:s agenter, bland annat Joseph (Joe) Duke McSpedon, samlades med representanter för det spanska företaget Lleida.net. Där lades planen fram som gick ut på att skapa ett bulvanföretag i Spanien och Caimanöarna i Karibien. Bulvanföretaget skulle förfoga över ett offshorekonto i detta skatteparadis som skulle dölja USA:s deltagande i projektet.
Via spanska Lleida.net skulle USAID få inside-information från det transnationella spanska Telefonica om det spanska företag som hade levererat det kubanska mobiltelefonnätet.
I juli 2011 hade ZunZuneo gått upp till 45 000 deltagare som i slutet av denna månad hade skickat två miljoner textmeddelanden.
Genomsnittsåldern var den eftersträvade för USAID och arkitekterna bakom den ”Kubanska våren”; 26 år. För USAID kostade varje textmeddelande 4 cent.

USAID-agenten Allan Gross

Samma månad som USAID sjösatte sitt kubanska Twitter, anlände till Havanna i januari 2009 USAID-agenten Allan Gross. Hans officiella uppgift var att bistå The american jewish joint distribution committee (JDC) att installera internet utan filter på Kuba.
 Officiellt arbetade han som entreprenör för Development alternatives inc, en entreprenör till USAID. Gross gjorde flera resor till Havanna men den 4 december 2009 greps han i Havanna och ställdes inför rätta.
Den 12 mars 2011 dömdes Gross till 15 års fängelse för att ha ”deltagit i ett omstörtande projekt från USA:s regering med målet att krossa revolutionen via användandet av ett kommunikationssystem som myndigheterna inte hade kontroll över”.
Drygt fem år senare bekräftar AP:s avslöjande hur USAID, Gross arbetsgivare, exakt samtidigt startade ett ”kommunikationssystem” som de kubanska myndigheterna inte hade kontroll eller vetskap om. Om Gross var en bricka i detta datasystem kan bara han själv och USAID vittna om.
Den ”icke-konventionella krigföringen” som USA har använt sig av allt mer de senaste åren återfinns i cirkuläret ”TC 18-01” hos USA:s väpnade styrkor. I detta beskrivs den första fasen som handlar om den ”psykologiska förberedelsen för att ena befolkningen mot regeringen och makten” (…) ”Den viktigaste uppgiften är att bryta banden mellan folk och regering”, samt att ”förbereda befolkningen på att acceptera stödet från USA”.