Ockupationsmakten beslutade att lämna ut Saddam Hussein till hängsnaran vilken tvinnats av en irakisk regering som utan stödet från USA skulle ha fallit för länge sedan. Det finns en uppfattning om Saddam Husseins död såsom uteslutande en följd av ett juridiskt dödsstraff. Förklaringen till denna felaktiga föreställning är den borgerliga mediehegemoni som osynliggör USA:s närvaro i Irak.
Ockupationen av Irak är synlig i borgerliga media när den ses i perspektivet av USA:s kongress- och presidentval. Då är den ett taktiskt problem för George W Bush och republikanerna. Men när borgerliga media ska beskriva Irak då finns de amerikanska trupperna där inte längre. Då är det istället ”irakierna själva” (Iraks marionettregering) och ”terroristerna” (motståndsrörelsen) som är synliga på arenan. USA är eventuellt med som neutral polis.
Därför kan Saddam Husseins död uppfattas som följden av ett dödsstraff och inte som en del av ockupationen. Fältet lämnas fritt för en i detta sammanhang apolitisk dödsstraffsdebatt. Västeuropa har avskaffat det yttersta straffet men står samtidigt på USA:s sida i Irak. Alltså debatterar de härskande i EU problemet med dödsstraff.
Det är enkelt att argumentera mot dödsstraffet när den dödsdömde är oskyldig. Svårare blir det om han är skyldig. Men extra svårt blir det om han bär ansvar för en ändlöshet av bestialiteter. I en omvänd ordning framstår nödvändigheten att bekämpa dödsstraffet. Det är när en avrättning ter sig välmotiverad som principerna särskilt behöver hävdas. Vinner man där har man vunnit hela frågan.
Det är viktigt att markera mot dem som med anledning av Saddam vill vinna acceptans för att det kan finnas en så allvarlig brottslighet att den vore lämplig att straffa med döden. Men framför allt måste man göra tydligt att hängningen i Bagdad inte var ett dödsstraff utan ett furstemord. Inte döden i straffrätten utan döden i krig och politik.
USA har invaderat Irak och avsatt dess president. Däri ligger redan domen mot Saddam Hussein. Ett dödsstraff är resultatet av en juridisk process som teoretiskt kan leda till ett frikännande. Om Iraks president hade frikänts, vilken rest av legitimitet hade invasionen då kunnat behålla? Att frikänna Saddam hade varit detsamma som att domfälla ockupanterna. Otänkbarheten av ett frikännande beror inte på Saddams stora brottslighet utan på att USA har invaderat Irak.
Dödsstraffsdiskussionen om furstemordet är ännu ett tecken på att de härskande tankarna är de härskandes tankar.