Soheyla Yazdanpanah är född i Iran och kom till Sverige för tolv år sedan.
– I det nya samhället ville jag titta på hur diskriminering ser ut här. Som feminist följde jag också den feministiska debatten.
Under sina studier upptäckte hon att det inte finns säsrkilt mycket dokumenterat om lågavlönade kvinnor i Sverige. Den lilla som finns är bara statistik.
– Jag vill att kvinnorna jag undersöker får berättar sin historia själva, säger Soheyla Yazdanpanah till Yelah.net.

I sin avhandling om försörjningsstrategier hos ensamförsörjande kvinnor med låg inkomst, definieras försörjning som mer än pengar. Det täcker in att sörja för att alla i familjen, särskilt barnen, mår bra.
Soheyla Yazdanpanah har intervjuat 20 kvinnor – hälften svenskfödda, andra hälften iranskfödda. En del av undersökningen är att se likheter och olikheter mellan grupperna. De flesta av kvinnorna är i 40-årsåldern och har barn som är tonåringar. Inkomstkällan kan variera från person till person och under olika perioder i livet. Förutom lön kan det vara sjukpenning, föräldraledighetsersättning, ersättning under arbetsmarknadsutbildning eller a-kassa.
Flertalet av de intervjuade kvinnorna deltidsarbetar för barnens skull. Med en deltidslön eller timlön som baseras på en grundlön i skiktet 13 000–16 000 måste de få in extra pengar. Då kan extra nattarbete vara ett sätt.

Ibland får barnen följa med till extrajobbet. Det går inte att åka hemifrån klockan sex på morgonen när sjuåringen börjar skolan klockan åtta.
– Ensamförsörjande kvinnor i arbetarklassen lägger ner mycket tid att planera ekonomin. De är måna om att barnen inte ska mobbas för att de inte har rätt kläder. De jobbar extra för barnens märkesskor, säger Soheyla Yazdanpanah till Yelah.
– De svenskfödda arbetarkvinnorna är mer försiktiga med att låna pengar för utbildning än de iranskfödda kvinnorna.
Det sociala nätverket är viktigt. Kvinnorna måste ibland låna pengar från föräldrar, syskon och vänner.
– I intervjuerna har det visat sig vara starka familjerelationer.