”Vi kom oskadda ur andra världskriget, vi gick oskadda in i det nya årtusendet, med ett ansikte präglat av moralisk oskuld som man annars bara hittar hos dagisbarn, och som hos vuxna är om inte direkt missklädsam så åtminstone oroande”
Nog har vi hört det sägas om vårt land många gånger. Men ovanstående citat handlar inte om Sverige, utan om Danmark och är hämtat från den danske journalisten Carsten Jensens bok med samlade krönikor, som precis kommit ut på svenska.

Länder är olika. Inte minst Danmark, som på gott och ont är ett ganska konstigt land. Genom att läsa Carsten Jensen lär man sig att en del saker ändå ser ungefär likadant ut därnere. Dansk som han är, går Carsten Jensen att inordna i en klar och tydlig svensk politisk tendens.
Den som befinner sig strax till höger om Ordfront, ungefär i linje med DN Kulturs vänsterfraktion. Den som ofta tjänstgör som nyttig idiotintelligentia.
Men som inte är allra ondast, inte mest rabiat och inte mest krigshetsande.
Carsten Jensen kan till och med nästan känna tveksamhet inför kriget mot Afghanistan 2001.

Boken inleds med en text handlar om varför kriget på Balkan är ett så bra argument för att rösta ja till EMU (skriven inför den danska folkomröstningen år 2000). Sedan fortsätter det med att Slobodan Milosevic bär skulden för alla folkmord i Jugoslavien, med att det aldrig kan bli fred i Mellanöstern, med att terrorism är dåligt och med att vänstern har en moralisk skuld eftersom den försvarar terrorism. Och så förstås med att det är synd om djuren.
Carsten Jensen presenteras på bokens baksida som ”en av Danmarks främsta samtidskritiker, känd för sina vassa och ofta humoristiska iakttagelser av omvärlden”. Ofta humoristisk var kanske att ta i, för träigare texter får man leta efter. Carsten Jensens betraktelser är välskrivna, men helt utan självdistans. Och roliga är de definitivt inte.

Adjektiven haglar, liksom de konstiga liknelserna. Carsten Jensen konstaterar att ”terrorister är politikens anorektiker”. Man måste tänka efter ett bra tag innan man förstår att man faktiskt inte förstår vad han menar. Det var nog inte meningen att man skulle förstå heller. Det är inte meningen att vi ska lära oss något av Jensens texter. Vi ska bara imponeras av de tillspetsade ordvalen och av de indignerade känslorna. Samma skräp som på den här sidan sundet alltså.