Då och då ramlar det in mysko erbjudanden i min Hotmail. Mestadels är det någon Nathalie som vill att jag ska titta på hennes hemsida med nakenfoton, ibland är det någon från som vill ha hjälp att föra ut valuta från sitt hemland. Såna mejl raderar jag direkt.

Då och då blir jag inbjuden till diverse ”communitys” eller mejllistor. I början blev jag så vansinnigt smickrad att jag tackade ja till allt, det var innan jag förstod att de skickades ut flera hundra i taget. En kväll fick jag en inbjudan till en alldeles speciell lista: Satanic_secrets. En lista som diskuterade övernaturliga fenomen och med självaste Belzebub som moderator.

Jag har gjort många dumma saker, tro inget annat. Jag har gjort saker som skulle få min mor att förskjuta mig och mina barn att rymma hemifrån om de visste. Men det här var det dummaste jag gjort i hela mitt liv. Jag klickade på ”join” och blev medlem i en ockult lista med satanism som specialitet. Genast började min meddelare att poppa upp nya meddelanden från mejllistan varannan sekund.

– Livlig lista! tänkte jag. Sedan fick jag ett meddelande att min inkorg var full. Det måste vara fel, när jag gick med i e-postlistan hade jag kvar 1,5 megabyte som stod till mitt förfogande, så mycket mejl kan jag inte fått på bara tio minuter.

Jag öppnade min mejlbox, ve och fasa, bifogade filer till varenda mejl. De nöjde sig inte med att diskutera ockultism, de visade upp bildbevis och filmer på fenomenen också. Jag började radera mejlen men det var lönlöst, de ramlade in i samma takt som jag tog bort dem. Resultatet blev plus minus noll.
Ett filter som sorterade mejlen från denna e-postlista och skickade dem direkt ner i papperskorgen kanske vore något? Det fungerade, men inte helt vattentätt. Många av medlemmarna skickade sina mejl till flera listor på samma gång och då hamnade de i inkorgen ändå. Jag fick hysteriska meddelanden från Hotmail om att min inkorg var så full att tidiga mejl nu raderades för att göra plats för nya. Nåväl, det finns fler sätt att slippa mejl från en e-postlista. Jag stängde av meddelaren och gick in på listans hemsida på Yahoogroups och ändrade mina inställningar från ”Individual mail” till ”No mail”, vilket i klartext betyder att jag inte vill ha några mejl utan föredrar att läsa dem ”online” i arkivet.

Klockan var nu halv två på natten och jag var klarvaken. Ingen idé att försöka sova nu! Jag övergick till att dumsurfa en halvtimme och koppla av från allt som hade med paranormala fenomen att göra. När jag återvände till Hotmail var inkorgen full igen. Mejen fortsatte att komma från Satanic_secrets trots att jag ställt in den på att jag inte ville ha några mejl alls. Jag gick ur listan. Sedan raderade jag alla mejl som kommit in den senaste halvtimmen och kopplade ner mig från internet. Natten var mörk och tyst och smådjävlarna dansade på vinden och Freddie Kreueger skrapade med naglarna på sovrumsfönstret.

Jag drömde oroliga drömmar om män med långa svarta kappor och kvinnor med horn i pannan som diskuterade. En man med bockfot och elegant frack log vänligt mot mig och frågade om jag trivdes.

– Nja, jag är nog inte tillräckligt demonisk för det här sällskapet, svarade jag.
– Det man inte är kan man bli! sa han hemlighetsfullt och drömmen bleknade bort.
De första solstrålarna i öst skingrade svaveldimmorna runt huset och jag gick ut på nätet full av förtröstan. Men ack! Min Hotmail var överfull igen. Den här gången var det kris, alla mina sparade mejl hade raderats för att bereda plats åt mejl som jag inte ville läsa med bifogade filer som jag inte ville se. Jag skrev ett vänligt e-brev till listans ägare och bad honom plocka bort mig från listan.

Svaret kom omedelbar i form av flashfil på 666 kB från Belzebub själv. Svarta bokstäver mot en bakgrund av animerade eldflammor, han sparade inte på effekterna, minsann! ”Vad jag kan se har du gått ur listan, därmed kan jag inte göra något åt din situation. Jag är inte allsmäktig, som du vet! /Belzebub” Ingen hjälp att hämta från Mörkrets Furste, alltså. Mejlen fortsatte att droppa in i strid ström, det var inte ens lönt att radera dem. Jag övergav min Hotmailadress, som råttan öveger ett sjunkande skepp, och skaffade en ny. Efter en vecka tittade jag in igen på min gamla adress, då hade mejl-bombningen äntligen upphört. Jag gick ur listan fem över två en lördagsnatt och det allra sista mejlet kom exakt sex dagar, sex timmar och sex minuter senare. Det var från Belzebub, vem annars?

Katarina Nyman