Det är bra att få det svart på vitt – överklassen är, jämfört med fattiga, i större utsträckning själviska . Dacher Keltner, psykologiprofessor vid University of California i Berkeley, har i tolv separata studier visat att ”människor från lägre samhällsklasser visar bättre empati, socialt beteende och medkänsla, hur man än ser på det”, enligt MSNBC. De uppskattar också socialpolitik mer än de rika.

Det omkullkastar den nyliberala teorin som menar att individen är generös nog att på egen hand sköta frivillig välgörenhet i den nattväktarstat som inte erbjuder någon välfärd. Men om de med mest pengar också är de mest själviska kan de fattiga glömma ens små allmosor. Det är bara en av många frågeställningar som forskningsresultaten kan tänkas väcka.

Det finns en uppsjö av vidare poänger som kan berika argumentarsenalen. Samtidigt är det självklart att förhålla sig skeptisk till forskningen. Det finns ofta anledning att söka efter bakomliggande variabler och det behövs ett påpekande om att människor trots allt är produkter av samhället, som i sin tur belönar egoism. Men även om man tar resultaten med en nypa salt så finns det anledning att utnyttja den.

Spaltutrymmet ger inga chanser att avhandla Keltners rön. Men viktigt är att komma ihåg hur man kan plocka hem debatter och väcka frågor med hjälp av resultaten i alla fall. Forskningen är inte bara en ryggdunk som bekräftar att man alltid har haft rätt om olika klassintressen. Man kan lägga in en liten växel till – tala om det vid fikabordet eller slänga upp en länk om forskningsresultaten på Facebook. Ni vet, på alla sätt konfrontera och sätta frågetecken i huvudet på de som inte riktigt förstår klasspolitiken.
Och det finns faktiskt en sak vänstern har att lära av från den själviska eliten. För i det här fallet är det faktiskt okej att kaxigt armbåga sig fram för att tillskansa sig utrymme och företräde.