Det är hösten 2014. Carina Herrstedt, SD:s skolpolitiska talesperson, förkunnar att partiet vill begränsa vinstuttagen från friskolor. ”Vi vill i vart fall att de ska vara så låga som möjligt”, säger hon i en kommentar i Lärarnas tidning.

Våren 2015: SD svänger och röstar med det borgerliga blocket för en ny utredning om att även i fortsättningen tillåta vinstuttag ur välfärden. Det är bara ett exempel på de högergirar och motsägelser som SD har presterat under åren. Ett annat var när SD ville göra rätt till heltid till en valfråga 2014. Synd bara att man hade röstat ner just ett sådant förslag strax innan. Till andra, rent arbetarfientliga ställningstaganden av SD kan nej till nollvision om dödsolyckor på arbetsplatser, nej till att slopa fas tre, nej till stärkt rehabilitering för sjukskrivna adderas.

Nyligen avslöjade DI att Svenskt Näringsliv har byggt upp täta kontakter med SD. Plötsligt fick SD:s agerande en förklaring. De sitter i knäet på näringslivet.

Att partier utsätts för lobbyarbete är inget nytt. För ett par år sedan avslöjades PR-byrån Primes närmast entristiska arbete för att driva Socialdemokraterna högerut. Men frågan är om inte avslöjandet om lobbandet mot SD saknar motstycke. Näringslivets tjänstemän har försett, inte någon enstaka kommunpamp eller tankesmedjenisse, utan SD:s yttersta ledning med rapporter och policyförslag – som i vissa fall har plankats rakt av. Mötena verkar ha varit många och uppvaktningen intensiv. Exakt hur mötena gått till eller vad som avhandlats kommer vi kanske aldrig få veta. Men att de har haft betydelse står utom allt tvivel. Särskilt i frågan om vinster i välfärden, där SD ju kovände och där det ska ha lagts ner ett enormt lobbyarbete på att få partiet dit.

Linus Bylund, SD-riksdagsledamot och av många ansedd som Jimmie Åkessons högra hand, beskriver närmast ett vänskapsförhållande med PR-byrån Kreabs vd Peje Emilsson, med luncher och ölkvällar. (Vi är nog för övrigt många som undrar hur Emilsson navigerar de där ölkvällarna: ”Äsch, vi kan väl prata om något annat än massinvandringen i kväll, någon som såg premier league-matchen i går?”.)

Nu står det i alla fall klart vad många av oss redan anat: SD är beredd att sälja din mormors vårdplats och dina barns skola för att få kontakter i näringslivet. Det de tycker i dag om välfärd, arbetsrätt eller skatter, kan vara något helt annat i morgon – om rätt personer uppvaktar dem på rätt sätt. Det överordnade för SD är makt, rasism och invandringsfientlighet. Det gör dem också till lätta måltavlor för lobbying utifrån. Andra frågor är helt enkelt inte lika viktiga för dem. Och näringslivet festar gärna med rasister – om det är rasister som springer deras ärenden.