Enligt Vita huset har USA:s president George W Bush tagit med sig två böcker till sin semester i Texas. Och vilka de utvalda titlarna är saknar inte betydelse.
Troligen planerade presidenten att läsa böckerna när han inte sysselsatte sig med sina favorittidsfördriv, rensa i snår och cykla. Den första boken handlar om hans favoritpresident, Theodore Roosevelt, och den andra om de storverk som amerikanska soldater uträttat i olika delar av världen.
Bush är känd för att läsa lite, och han brukar bli imponerad av det fåtal böcker han verkligen läser. Därför är det av intresse för dem som vill veta vad som är på gång i Washington att veta vad som ligger på presidentens nattduksbord när han släcker lampan.
När USA förberedde sig för kriget mot Irak sommaren 2002 noterade exempelvis reportrar att Bush hade en ganska akademisk bok under armen. Det var Supreme Command: Soldiers, Statesmen and Leadership in Wartime, skriven av Elliot Cohen, en neokonservativ militärhistoriker och vän till den dåvarande försvarsministern Paul Wolfowitz. Cohens bok argumenterade för att civila ledare, som Abraham Lincoln, Winston Churchill och Georges Clemenceau, var betydligt bättre befälhavare än de generaler som kräver fria händer i samband med krig. Den var perfekt tajmad för att övertala Bush att gå emot rekommendationerna från de högsta militärerna om att det krävdes betydligt större trupper för att invadera och ockupera Irak än vad Pentagons chef Donald Rumsfeld och andra framstående neokonservativa menade.
På samma sätt fick Bush en kopia av boken The Case for Democracy: The Power of Freedom to Overcome Tyranny and Terror direkt efter att den tryckts i slutet av förra året. Boken är skriven av Natan Sharansky, israelisk högerpolitiker och tidigare politisk fånge i Sovjet. Bush ska ha blivit så imponerad av dess argument för en aggressiv pro-demokratisk politik i arabvärlden att Vita huset bjöd in författaren på ett personligt besök.
− Jag har redan läst halva din bok, ska utrikesminister Condoleezza Rice ha sagt till Sharansky när han anlände dagen därpå.
− Vet du varför jag läser den? Det är för att presidenten läser den, och det är mitt jobb att veta vad presidenten tänker.
Delar av boken användes senare i Bushs installationstal 2004. Och det är i ljuset av det som presidentens senaste val av litteratur ska ses.
Boken When Trumpets Call: Theodore Roosevelt After the White House, handlar om hans favoritföreträdare på presidentposten. Roosevelt förkunnade Washingtons stormaktssträvanden och landets rätt att ingripa unilateralt var som helst i Amerika. Valet kan tyda på att Bush planerar ett mycket aktivt pensionärsliv. Den kan komma att göra honom till en permanent kraft i det republikanska partiet för den form av aggressiv nationalism som Roosevelt anslöt sig till under större delen av sin karriär.
Den andra boken på Bushs läslista är Imperial Grunts: The American Military on the Ground, skriven av Robert Kaplan. Det bokvalet kan vara ett betydligt mer oroande budskap inför presidentens tre återstående år som president.
Kaplan är en politisk tänkare vars världsbild är uttryckligen imperialistisk − en term som han har använt ogenerat på senare år – och han är, för att citera den konservative recensenten och översten Andrew Bacevich, ”reaktionär”.
Enligt Kaplans åsikt är ”kriget mot terrorismen” och liknande konflikter bara en upprepning av den amerikanska arméns indiankrig, fast i global skala. Kaplan menar dock att den nuvarande skådeplatsen är hela den muslimska världen, från södra Filippinerna till Mauretanien, liksom övriga felaktigt styrda delar av världen i behov av ordning och civilisering. Och det finns, enligt Kaplan, ingen som är bättre skickad än den amerikanska militären när det gäller att sköta civiliseringen av dessa platser och dess invånare.
Kaplan menar att amerikansk imperialism inte är något val, utan snarare en nödvändighet, på samma sätt som det var för britterna i slutet av 1800-talet. Han argumenterar för att Washington har ett ansvar att ”utöka det fria samhällets gränser och det goda styret till zoner av totalt kaos”. Med ett sådant budskap är det inte svårt att tänka sig att Bush, som träffat Kaplan åtminstone vid ett tillfälle tidigare i Vita huset, kommer att be om ett nytt besök. Och om så sker kan det vara bra att veta vilka politiska råd han kan tänkas komma med.
Om USA drog sig tillbaka från Irak nu förutspår Kaplan att resultatet skulle bli ett ”verkligt blodbad” och en återgång i frigörelsen av arabvärlden.
