Just i dag tycks försäljningen styras av fler kosmiska krafter än solen. Att Trump återigen blivit USA:s president har nämligen sugit in oss alla i hans omloppsbana. Och den här gången är det inte bara vänstern som är kosmiskt rasande, utan även överklassen.

Bojkott är en tandlös strategi om ingen rörelse lyckas omvandla missnöjets energi till politiska krav.

Hur vet jag det? Tja, plötsligt är det allt fler som högtidligt deklarerar att de absolut inte vill ha något amerikanskt vin när de ber om mina rekommendationer till kvällens rådjurssadel. Inte ens de sköna reklambyråfarsorna med solblekt lockigt hår och subtila designkläder (där endast materialet vittnar om att pengar finns) vill längre handla från sitt älskade Kalifornien. De lägger gärna 500 pix på en flaska naturvin, så länge inte druvan kommer från the land of the free.

I skrivande stund har gruppen ”Bojkotta varor från USA” över 80 000 medlemmar – ironiskt nog på Facebook. Gruppen har ”fötts ur den frustration som vi […] känner över att världen sedan 20 januari 2025 har blivit en betydligt mer osäker och oförutsägbar plats.” Trumps intåg i Vita huset har minst sagt utlöst en kris för liberalismen: status quo är hotat, världsmarknaden svajar och vad ska egentligen hända med räntan?

Det är långt ifrån första gången vin förvandlas till politik. Under 1990-talet hävdes det importförbud som införts mot Sydafrikas apartheidregim. Under samma årtionde bojkottade svenskarna franska viner i protest mot landets kärnvapensprängningar, medan Palestinarörelsen länge kritiserat försäljningen av vin från israeliskt ockuperade områden.

Så sent som förrförra veckan inleddes den nationella köpstrejken mot matvarujättarna och deras prisökningar. Som ett sammanträffande släppte journalisten Elina Pahnke sin reportagebok Alla ska äta i samma veva. I radioprogrammet Studio ett förklarar Pahnke bojkottens förmåga att förvandla individualiserade konsumenter till en kollektiv massa, vilket så klart är sant.

Samtidigt är bojkott en tandlös strategi om ingen rörelse lyckas omvandla missnöjets energi till politiska krav. Att som privatperson avstå från amerikanska viner, eller ens amerikanska bilar, kommer knappast att utmana USA som herre på täppan i världsekonomin, än mindre tvinga Trump ur Vita huset. Det kräver en form av kollektiv organisering som sträcker sig utanför plattformar med ägare i Kalifornien.

Jag frågar kollegan om han märkt något försäljningstapp på amerikanska produkter. ”Nej”, svarar han snabbt med ett brett leende.

Men med det sagt, välkommen till rörelsen von Knorring – nu hoppas jag att du även hänger på bojkotten mot Israel! Ses vi på nästa demo?