Mot partiledningens vilja och för andra gången i rad slog en vänsterpartikongress fast att sex timmars arbetsdag är ett långsiktigt mål för partiet.
På kongressen 2008 föreslog partistyrelsen att stryka formuleringen om sex timmars arbetsdag under avsnittet Strategiska huvudlinjer för att ersättas med formuleringen “normalarbetstiden ska kortas”. Många tolkade det som att Vänsterpartiet tog ett steg bort från sex timmars-kravet och ett flertal motioner som behandlade frågan hade kommit in. Till slut vann en kompromiss, som gick ut på att lägga till en mening om att målet fortfarande ska vara sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Prioritera som LO
Inför denna kongress var partistyrelsens linje att arbetstidsförkortning förblir “en av många viktiga, radikala reformer som partiet vill genomföra”, men att “fyra år av borgerlig politik och en katastrofal lågkonjunktur har lett till en kraftig försvagning av löntagarna och att frågan om arbetstidsförkortning nu står långt ner på prioriteringslistan ute på arbetsplatserna.”
Bakom denna argumentation fanns ett försök att istället för sex timmars arbetsdag driva frågor som LO-facken prioriterat. Inom LO har i många förbund sagt ja till sex timmars arbetsdag på sikt under 1980- och 1990-talen. Men sedan har diskussionen avstannat. Den franska 35-timmarslagstiftningen som genomfördes år 2000 i ett defensivt läge och som i slutändan fick svagt fackligt stöd har blivit ett skräckexempel på något som kallas “att dela på arbetslösheten”. Ytterligare en sak komplicerar bilden för facken, erfarenheten från den borgerliga regeringen. Innan den tillträdde hade aldrig nya riksdagsbeslut inneburit att reformer tagits bort. Men under regeringen Reinfeldt har lagstiftningen försämrats ur fackens synvinkel. Det innebär att facken idag litar mer på avtalsvägen än lagstiftningsvägen.
Profilfråga
Argumenten emot partistyrelsens linje handlade om att sex timmars arbetsdag dels är en profilfråga för Vänsterpartiet, att det är en fråga som har stort stöd bland lågavlönade grupper och hos kvinnodominerade fackförbunds medlemmar. Men också om att det är just Vänsterpartiet som måste börja driva på om arbetstidsförkortning någonsin skall förverkligas. Partiledningens argument om att frågan var väldigt viktig, men ändå inte fick plats i en valplattform underkändes av majoriteten.
Beslutet, med röstsiffrorna 120-91 blev att införa ett stycke med nyckelmeningen:
“I förlängningen vill Vänsterpartiet arbeta för en arbetstidsförkortning som på sikt ska resultera i sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.”
Inte heller motionärerna ville se sex timmars arbetsdag som en reform som ska genomdrivas 2010-2014. Båda sidor ansåg att rätt till heltid och trygga anställningar står först på dagordningen och att sex timmars arbetsdag är aktuellt först när de är genomförda.
Josefin Brink ansåg att beslutet visade att sextimmarsdagen är extremt viktig för många vänsterpartister.
– Debatten präglades av att folk var oroliga för att frågan skulle glömmas bort.
– Jag ser inga som helst problem med beslutet.
Signal att börja på alvar
Skillnaderna mellan förslagen handlar om huruvida partiet jobbar med frågan aktivt eller skjuter den på obestämd framtid, menar Ana Rubin, från Landskrona som stod på den segrande sidan.
– På förra kongressen beslutade vi att verka för frågan. Nu menar jag att vi har gett en signal om att på allvar börja arbeta med den, tillsätta arbetsgrupper, bjuda in forskare. Vi har ju så gamla argument för det, eftersom vi inte jobbat med frågan.
Det borde innebära att man kan lyfta kravet på allvar till 2014, menar Rubin.
