Åtta timmars arbetsdag var en viktig milstolpe i arbetarrörelsens kamp för bättre arbetsvillkor. I dag är den en självklarhet som samtidigt är överspelad för många. Det vet alla som måste jobba över eller ständigt stå på pass när telefonen ringer och en kan få ett inhopp. En del har inte ens åtta timmars arbetstid och heltidslön, andra måste jobba mer än åtta timmar för att hinna med. Kraven på flexibilitet sliter ut människor. De stressrelaterade sjukskrivningarna ökar, framför allt bland kvinnor. Mellan lämningar på förskolan, instämpling och ett slitsamt arbetspass räcker tiden sällan till. Människor behöver mer tid. Vi behöver en arbetsmarknad där människor orkar jobba till pensionsåldern och vi behöver ökade förutsättningar för att leva jämställt. Sex timmars arbetsdag är en reform som svarar mot behovet av ett arbetsliv och privatliv som gynnar människan och inte kapitalet.

Egentligen är det inget att snacka om. Sextimmarsdagen är redan betalad. Ända sedan 1970-talet har lönernas andel av produktionskostnaderna minskat samtidigt som produktiviteten ökat. Arbetsköparna har alltså tillskansat sig en större del av resultatet. En arbetstidsreform ska användas som en offensiv omfördelning av det utrymme arbetsgivarna har plockat ut.
Svenska företag gör större vinst än någonsin i förhållande till lönenivån och antalet miljardärer är det högsta hittills. En allt större andel av värdet av produktionen har alltså gått till vinst istället för löner eller arbetstidsförkortningar. I det läget kan sextimmarsdagen finansieras utan någon avräkning i kommande löneförhandlingar. Om arbetstiden hade följt produktivitetsutvecklingen hade vi jobbat kortare dagar för längesedan.

Vänsterpartiets rapport ”Striden om tiden” visar att sex timmars arbetsdag inte skulle kosta mer än de skattesänkningar som genomförts under Alliansens tid i regeringen. Det är visserligen mycket pengar, men uppenbarligen finns resurserna. Det av partistyrelsen nu antagna dokumentet ”Strategiska vägval för arbetstidsförkortning” verkar vara ett redan färdigkompromissat förslag där arbetstidsförkortningen betalas genom en minskad löneökning för arbetstagare. Det är inte ett bra utgångsläge för förhandling. Vi behöver vara mer radikala för att nå en verklig omfördelning av resurser och makt från arbetsköpare till arbetstagare.
Vi kan också se att allt fler fackförbund glädjande nog tar ställning för sex timmars arbetsdag Väldigt många är med oss i den här frågan och flera exempel både på privata företag och i kommunala verksamheter visar att det är fullt genomförbart. I Göteborg har Vänsterpartiet fått igenom ett försök med sextimmarsdag på ett äldreboende. Försöket sträcker sig över två år och är en succé. Både personal och de boende är väldigt nöjda och allt pekar på att sjukfrånvaron går ned.  

Sextimmarsdagen är en hälsoreform, en jämställdhetsreform och det är en reform som gynnar arbetare på arbetsköpares bekostnad. En reform som redan är betalad och som dessutom kommer att fortsätta att betala sig även efter att den är genomförd. Att i det läget presentera ett förslag som redan är färdigkompromissat och som inte leder till någon radikal omfördelning av samhällets resurser är som att kasta in handduken innan matchen ens har börjat.