Det är dags för den israeliska regeringens PR-team att verkligen utnyttja sina talanger och erbjuda sina tjänster på marknaden. Så att de kan – när någon galning kliver in i ett shoppingcentrum någonstans i Wisconsin och skjuter ner ett urval av de förbipasserande – berätta för världspressen att ”Skytten beklagar att liv gått förlorade, men gjorde allt han kunde för att undvika våld”. Sedan kunde olika regeringar lämna sina kommentarer: ”Allt vi vet är att han gick bärsärk med en AK 47, och att det fanns en hög av lik bredvid honom, så innan vi känner till fakta, kan vi inte döma kring vad som hände”.
För att stärka sin utsaga har israelerna släppt bilder av vapen som de hittat ombord (några knivar, verktyg och träpinnar), som den naive skulle kunna tänka sig att man kunnat hitta på vilket skepp som helst, men som den kunnige kommer känna igen som precis vad man kan tänka sig hitta hos någon som planerar att besegra Israels flotta. Det är en uppsättning vapen som är mindre än vad man skulle hitta i ett genomsnittligt trädgårdsförråd i Cirencester, vilket bara visar att Israel borde förstöra Cirencester snabbt som en nödvändig självförsvarsåtgärd.
Det är synd att de inte hade så mycket fantasi, för de kunde ha sagt: ”Vi hittade också en dödlig barometer, skeppets kompass, som inte bara kunde ha kastats som frisbee mot någons huvud, men som till och med hade markeringar för att hjälpa angriparen att veta vilken riktning han kastade i, och kikare som lätt hade kunnat omvandlas till en laserpistol.”
Det vore lika logiskt som uttalandet från den israeliske premiärministerns talesman – ”Vi gjorde varje tänkbar ansträngning för att undvika denna incident”. Därför den enda lilla sak de glömde för att undvika denna incident var att inte skicka in beväpnad militär från helikoptrar mitt i natten och att skjuta människor. Jag måste vara en naturbegåvning när det gäller denna teknik, för det går ofta hela dagar utan att jag klättrar ut ur en helikopter och skjuter människor, och jag gör inte ens varje tänkbar ansträngning.
Politiker och kommentatorer över hela världen har repeterat olika versioner av detta uttalande. De är medvetna om att en nation har skickat sin militär för att konfrontera människor som transporterat förnödenheter till behövande, och som i farten skjutit flera av dem till döds, och ändå lägger de ilsket skulden på de döda. En typisk rubrik i går löd: ”Aktivister fick vad de ville – konfrontation”. Det är en attityd som är så rubbad att den förtjänar att registreras som en psykos, någonting i stil med ”Motsatt slaktare-offer förvirringssyndrom”.
Israel och dess supportrar påstår att Viva Palestina, sammansatt av människor som samlat ihop vad som skänkts av mat, cement och saker som syftar till grundläggande bekvämligheter som toaletter för att transportera dem till Gaza, hela vägen syftade till våldsamheter. Därför att de förmodligen måste ha tänkt: ”Hizbollah kunde inte besegra dem, men det är därför att de till skillnad från oss inte hade med sig toalettankar och flera lådor av plommontomater”.
En artikel berättade för oss att flottan var full av ”Slagskämpar som sökte konfrontation”, och därefter anklagade den för att handla ”mindre om hjälp och mer om PR. Faktum är att den svenske författaren Henning Mankell fanns ombord”. Men var de slagskämpar eller PR-människor? Hade de en sektion av våldsverkare och ett PR-block, eller samlades de alla – författaren som avledde soldaterna med sin karaktärsbeskrivning, medan slagskämparna attackerade dem med ett dödligt vattenpass?
Men några av Israels försvarare är så blinda inför vad som hänt att det inte finns någonting alls som de inte skulle försvara. Israel skulle kunna spränga katthem och inom fem minuter skulle de skrika ”Hur vet vi att katterna inte smugglade semtex i sin päls åt Hamas?”.
Om denna incident hade utförts av Iran, eller någon annan som vi försöker porträttera som en fiende, hade så många fördömanden slungats ut att det skapat ett enormt moln av ilska som flygbolag inte kunnat flyga igenom.
Men eftersom det är Israel, erbjuder de flesta regeringar några diplomatiska ord som inte ger någon skulden, utom att dödsfallen är ”beklagliga”. De kunde lika gärna ha plockat ett slumpmässigt ord från ordlistan, så att nyheterna rapporterade att ”William Hague beskrev dödsfallen som ”hexagonala” och ett uttalande från den amerikanska senaten löd ”Allt är väldigt förvirrande. Låt oss hoppas att de i framtiden gör varje ansträngning för att undvika liknande händelse”.
Tidigare publicerad i The Independent 2/6.
Översättning: Aron Etzler
