Valet i Georgien den 4 januari 2004 vanns med stor marginal av statskuppens ledare Mikhail Saakasjvili. Arbetarpartiet, den huvudsakliga oppositionen mot landets regering, bojkottade valet och betraktar det som ett brott mot landets konstitution.
Saakasjvili, ledare för det borgerliga partiet Nationella rörelsen för att rädda Georgien, fick cirka 80 procent av rösterna. Inga andra kandidater fick mer än ett par procent. Han ses av många som en representant för en ny generation i landet, som skall efterträda den gamle presidenten Eduard Sjevardnadze.
Direkt efter valet sade Saakasjvili till BBC att han ser som sin uppgift att rusta upp landet, göra det mer attraktivt för utländska investerare och upprätthålla nära band till både USA och Ryssland. Segern hälsades med tillfredsställelse både av patriarken av den georgiska ortodoxa kyrkan, Ilia II, och den förre presidenten Sjevardnadze.
Efter ”rosen-revolutionen” i slutet av november 2003, då en opposition bestående av borgerliga partier anklagade regeringen för valfusk och störtade den sittande president Eduard Sjevardnadze, sattes en ny valkampanj igång.
De nya ledarna genomdrev den 1 januari avskaffande av skatt på jordinnehav för landets en miljon småbrukare, en populär reform som kritiserats främst av större jordägare. Enligt The Georgia Messenger, stationerad i huvudstaden Tbilisi, var detta en stark orsak till att så många röstade för Saakasjvili.
I valet i november fanns 2,7 miljoner på listorna över väljare. Inför detta val infördes väljarregistrering, vilket ledde till att 1,7 miljoner av landets cirka fem miljoner invånare på valdagen registrerat sig som väljare. Själva valet gick, enligt valobservatörer, lugnt till. Farhågor under dagen att valdeltagandet skulle bli för lågt skingrades under kvällen, enligt den centrala valmyndighetens ordförande Zurab Chiaberishvili.
Flamman har tidigare rapporterat om uppgifter att USA skulle varit inblandat i störtandet av den förre presidenten. Sjevardnadze, som nu önskade den nya regeringen lycka till, intervjuades själv av BBC den 27 november och uttryckte då sin förvåning över att ”Washington övergivit honom”, eftersom han helhjärtat stött den amerikanska utrikespolitiken, inklusive invasionen av Irak.
– Jag har allvarliga misstankar om att händelserna i Tbilisi är en exakt repetition av händelserna i Jugoslavien. Någon hade en plan, sade Sjevardnadze till BBC.
Han nämnde USA:s ambassadör Richard Miles, som tidigare varit stationerad i Belgrad strax före störtandet av Milosevic år 2000.
Den dåvarande oppositionsledaren Saakasjvili har också enligt BBC bekräftat att han rest till Belgrad tidigare under året för att studera händelserna som där ägt rum, samt att han ville upprepa dem i Georgien.
Det fick dock fler krafter som ifrågasätter den nya regeringen. Presidenten i utbrytarrepubliken Sydossetien har meddelat att landet återigen vill vara en del av Ryssland. I delrepubliken Adzjarien, protesterade president Aslan Abasjidze.
– Det var en statskupp som utfördes i Tbilisi. Därför tänker Adzjariens myndigheter inte ha någon kontakt med dem som kommit till makten, innan val kan hållas av en legitim president i Georgien, sade Dzjamal Gogitidze från Abasjidzes politiska parti Pånyttfödelsen till ryska nyhetsbyrån Interfax.
Också det georgiska Arbetarpartiet, ett socialdemokratiskt parti med nära länkar till det brittiska Labourpartiet, har högljutt protesterat mot kuppen och bojkottade valen i protest. Partiets ledare Shalva Natelashvili underkänner också högsta domstolens godkännande av kuppen och menar att sådana omdömen endast kan göras av landets konstitutionella domstol.
Arbetarpartiet, bildat 1995, var mycket fräna kritiker av den tidigare presidenten Sjevardnadze – partiets slogan inför valet i november gick ut på att ”plocka bort rånarna ur regeringen” – men menar att landets konstitution inte kan sättas ur spel hur som helst. Natelashvili säger till Euroasianet.org, en del av George Soros Open Society Institute, att valen i november 2003 var betydligt mer rättvisa än valen 1999 – trots att Arbetarpartiet hela tiden under Sjevardnadze motarbetats och fuskats bort i valen. Partiet anser sig ha stöd av cirka 20 procent av landets väljare, men fick enligt valmyndigheten tolv procent i novembervalet.
Partiet varnar för att de regionala spänningarna kommer att öka, till och med att inbördeskrig är en möjlig framtida konsekvens.
Arbetarpartiet, vars huvudkrav var gratis sjukvård, lösning på de sociala problemen, kamp mot korruptionen och rättvisa val, är motståndare till ockupationen av Irak. Före händelserna i november betraktades Arbetarpartiet som en möjlig huvudkraft i landet: Saakasjvili själv betraktade i mars förra året partiet som den viktigaste konkurrenten. Shalva Natelashvili deklarerade så sent som i oktober 2003 att partiet siktade på att få en rejäl majoritet i parlamentet:
–Det georgiska samhället kommer tvingas göra ett enkelt val: Sjevardnadze eller Arbetarpartiet.
Om det stämmer är det en viktig bakgrund till ”revolutionen” i november.
Efter att den nya regeringen tillträtt har partiet fått utstå attentat – en bilbomb sprängde rutorna på partihögkvarteret den 29 november. – Jag kan berätta för er att Sjevardnadzes metoder upprätthålls i kampen mot Arbetarpartiet, sade partiets Gela Danielia strax efter bombdådet.
