Efter nio års borgerlig majoritet i Folketinget, med det invandrarfientliga Dansk Folkeparti (DF) som regeringens stödparti, blev Danmark färgat rött på valnatten. Socialistisk Folkeparti (SF) nästan fördubblade sina röster och fick som landsresultat 14,5 procent, Socialdemokraterna (S) gick tillbaka och fick 30,7 procent. Opinionsmätningarna i januari månad visar en vänstermajoritet och med stor sannolikhet blir det regeringsskifte vid nästa val om tendensen håller i sig. En avgörande orsak till denna vändning är SF:s stora framgångar över hela landet. Det är fullt möjligt, mot bakgrund av S-SF-samarbetet i Danmark och det allt tätare S-V-Mp-samarbetet i Sverige, att vi inom kort tid har en unik historisk situation för vänsterpartierna i Norden.
I Norge finns i dag en röd-grön regering med Sosialistisk Venstre som en viktig part. Vid valet i september i år finns goda möjligheter för att Sverige får sin första röd-gröna regering med förhoppningsvis Vänsterpartiet i en stark position och i Danmark pekar allt nu på en vänster-mittenregering med SF som en mycket tung aktör. Om den nuvarande isländska regeringen överlever folkomröstningen om följderna av finanskrisen, kan alltså fyra av fem nordiska länder inom kort tid ledas av regeringar med starka vänsterpartier.
SF:s framgångar – vad beror de på? Frågor man mannen på gatan eller lyssnar på danska medier är svaret till 95 procent Villy Søvndal, SF:s ordförande sedan 2005, men det är långt ifrån hela förklaringen. SF:s ordförande gör sig bra i medierna, levererar ofta one-liners och går hem i TV-rutan. Han är kanske i dag Danmarks mest populära politiker.
Under Søvndals ordförandeperiod har SF inlett ett tätt samarbete med Socialdemokraterna och man driver sedan ett halvt år tillbaka en gemensam kampanj inför det kommande valet till Folketinget. Det är första gången i SF:s 40-åriga historia att samarbetet har varit så tätt. De danska socialdemokraterna har alltid varit mittsökande och letat efter majoriteter över blockgränserna. 2001 gjorde den borgerliga regeringen sig beroende av stödet från Dansk Folkeparti och den politiska polariseringen var tydlig. SF har de senaste tre-fyra åren fokuserat på fler resurser till skolorna och äldreomsorgen, kollektivtrafiken ska byggas ut och förbättras och de har motverkat uppsägningar inom sjukvården – alla tunga frågor inom välfärdsområdet. SF är också mycket drivande i miljö- och klimatfrågorna. Alla partierna har dock påverkats av högervinden. Värderingspolitiken har varit i centrum och påverkat hållningen till invandring och integration. SF:s ordförande har till exempel med mycket barska formuleringar tagit avstånd ifrån militant islamism.
Men det går inte att bortse ifrån att den avgörande vändningen i danskarnas hållning till SF kommer efter Søvndals uttalande om att den muslimska rörelsen Hizb-ut-Tahrir ”ska dra åt helvete till” och att integrationsproblemen i Danmark inte bara kan skyllas på sociala problem utan också kulturella, skriver Lena Sundström i sin bok om den politiska utvecklingen i Danmark. ”Effekten var omedelbar. Opinionsundersökningarna i tidningarna visade hur stödet för SF och Villy steg och steg, som en mentometerknapp i realtid. Socialdemokraternas partiledare Helle Thorning-Schmidt blev naturligtvis småstressad (eftersom SF riskerade att plocka röster från Socialdemokraterna), så hon ville också vara med och inviterade därför SF till förhandlingar om ett gemensamt utspel. För som hon sa: Jag kan nästan inte få ner armarna av begeistring, Jag tycker det är helt fantastiskt.”
Hur det kommer att gå för Villy, SF och maktskiftet i Danmark återstår och se, och inte minst om det går att vinna ett val med fokus på andra frågor än invandring och integration.
