Visst är det så att människor på landsbygden, i förorterna och på industriorterna drabbas av det kapitalistiska systemet och den borgerliga politiken och därför bör betraktas som V:s potentiella väljare. Men det är inte alls säkert att de därför lätt kan värvas för vår politik. Idag är det betydligt fler industriarbetare som röstar på moderaterna än på Vänsterpartiet.
Även medelklassen i storstäderna drabbas av den kapitalistiska krisen. Dessutom är denna grupp stor. Stockholms innerstad – där en stor del av medelklassen bor – har 296 000 invånare medan hela Jonas Sjöstedts hemlän Västerbotten har en befolkning på 260 000. I min stadsdel, Södermalm, har Vänsterpartiet periodvis haft 20 procent av rösterna. Här finns två av Stockholmsdistriktets största partiföreningar.
Många innerstadsbor, som räknar sig till medelklassen, är 40-talister som har en radikal världsbild och som inte bara ser till den egna plånboken. De är oftast engagerade i välfärds- och rättvisefrågor.
Denna ”medelklass” består också i stor utsträckning av kvinnor i offentlig sektor som åtminstone tidigare varit en av V:s bästa väljargrupper. Vill verkligen Hans, Rossana, Ulla och Jonas att vi ska vända ryggen åt dessa?
En orsak till att vi förlorade röster är att V i Stockholms stad och län inte tilläts att driva trafik- och miljöfrågor. I dessa frågor har Vänsterpartiets politik ett starkt stöd inom mellanskikten. Min bedömning är att det finns goda möjligheter att vinna tillbaks många av de röster vi förlorade i senaste valet.
I senaste valet beslöt partiet centralt att Vänsterpartiet i Stockholms stad och län (med betydligt högre opinionssiffror än i övriga landet) inte skulle driva ”Stockholmsfrågor”. De lokalt kända politikerna osynliggjordes i hög grad och de lokala frågorna fick inte plats i valmaterialet. Min uppfattning är att detta bidrog till V:s dåliga valresultat. De rödgröna förlorade valet i Stockholm med ganska liten marginal. Min åsikt är att om V fått stöd för att driva egna frågor hade chansen varit god för en valseger i Stockholm. Detta skulle kanske i sin tur påverkat det nationella valresultatet på ett avgörande sätt.
Jag hoppas att den/de partiledare som väljs av kongressen förstår vikten av att ÄVEN driva frågor som är av intresse för människor i Stockholms innerstad.
Vid utfrågningen i de fyra partiledarkandidaterna i ABF-huset i Stockholm i torsdags framkom att de fyra hade EN sak gemensamt. De ansåg att partiet inte skulle ägna sig åt ”medelklassen i storstäderna” utan istället rikta in sig på landsbygd, arbetare och förorter. Denna inställning är oroväckande.
