Utrikes 28 september, 2020

Skandalernas rike

Försvunna miljarder, flera gripna chefer och en ytterst ansvarig som gått under jorden – och blivit en av världens mest eftersökta människor. Företaget Wirecard riskerar att dra både Tysklands rykte och den tyska socialdemokratin med sig i fallet.

Under sommaren av­slöjades en av de mer spektakulära ekonomiska bedrägeriskandalerna i Tysklands moderna historia. 1,9 miljarder euro (19,7 miljarder kronor) har försvunnit – eller rättare sagt: de har aldrig funnits, men borde göra det.

Fyra chefer på det misstänkta företaget Wirecard, inklusive grundaren, sitter häktade. Ytterligare en har dött under mystiska omständigheter. En sista högt uppsatt chef har gått under jorden, och är just nu en av världens mest efterlysta människor; spåren efter Jan Marsalek går samtidigt till Filippinerna, Kina och Ryssland. Det senaste spaningsuppslaget tyder på att han gömmer sig i Belarus, av alla ställen, där han sätter sitt hopp till Lukasjenko-regimens överlevnad.

Hemma i Tyskland grillas samtidigt finansministern av ett parlamentsutskott och snart står självaste förbundskanslern på tur. Tyska myndigheter har anklagats för underlåtenhet och inkompetens, och landets rykte som kapitalistisk förebild har fläckats, kanske för gott.

Hur har det kunnat gå så långt? Historien om Wirecard är lång, snårig och häpnadsväckande. Men den blixt­belyser också hur den globaliserade och avreglerade kapitalismen har gjort det möjligt för företag att utnyttja kryphål och undvika granskning, samtidigt som de, när de blivit stora nog, behandlas som oumbärliga framgångssagor av det land där de råkar vara baserade.

Wirecards vd Markus Braun sitter häktad tillsammans med tre andra chefer miss­tänkt för bedrägeri och otillbörlig marknadspåverkan. Foto: Matthias Schrader:AP/TT.

Wirecards vd Markus Braun sitter häktad tillsammans med tre andra chefer miss­tänkt för bedrägeri och otillbörlig marknadspåverkan. Foto: Matthias Schrader/AP/TT.

Wirecard grundades som en startup i en förort till München 1999. Företagsidén var enkel: man skulle vara en mellanhand mellan betalkunder och näthandlare. Tysklands svar på Paypal med andra ord. Redan 2002 höll företaget dock på att gå omkull sedan dotcom-bubblan spruckit. För att få rätsida på skeppet togs konsulten Markus Braun in som vd. Snart köpte man upp sin första rival och introducerades på Frankfurt­börsen. I början av 2000-talet bestod företagets största kunder fortfarande framförallt av porr- och betting­sajter.

2006 köpte Wirecard en bank och började därmed tillämpa en hybridform mellan bank- och icke-bankverksamhet, vilket gjorde deras konton svårare att övervaka. Redan 2008 väcktes de första misstankarna om att företagets affärer inte var helt i sin ordning. Den tyska aktiespararföreningen anklagade Wirecard för att förfalska sin balansräkning. Två personer skulle senare komma att åtalas i och med affären.

Två år senare anställde vd:n Markus Braun den unge Jan Marsalek som snabbt blev hans protegé. Tillsammans övertygade de resten av företaget om att Wirecard borde sikta mot global dominans. De kommande fyra åren samlade företaget in över 500 miljoner dollar från aktieinnehavare och köpte upp flera konkurrenter i Asien.

Men företaget, som växte så det knakade, hade inte gjort sin sista tveksamma affär och skulle återigen hamna i blåsväder. 2015 började tidningen Financial Times undersöka påstådda oegentligheter i företagets kontohantering.

Wirecard hotade omedelbart med att stämma tidningen, samtidigt som de fortsatte att köpa upp konkurrenter i Indien och USA. Året därpå började den tyska finans­inspektionen Bafin utreda anklagelser om pengatvätt inom företaget. 2018 inledde även företagets egen juridiska enhet i Singapore en intern utredning efter att en visselblåsare kontaktat dem.

Samma år nådde Wirecards aktier en topp och företaget värderades till över 24 miljarder euro. Företaget hävdade då att de hade 5 000 anställda som arbete med över 250 000 handlare. Bland kunderna fanns tyska matvarukedjor som Lidl och Aldi samt nästan 100 flygbolag. Wirecard beskrevs nu som Europas största fintech-­företag, en sällsynt europeisk konkurrent till jättarna i Silicon Valley. I september det året gick företaget om den tyska banken Commerzbank på Frankfurtbörsen och fick därmed status som automatisk investering för pensionsfonder runtom i världen.

Åklagare Anne Leiding berättar för media om den senaste utvecklingen i utredningen av Wirecard den 22 juli. Enligt Münchens åklagarmyndighet ska företaget ha haft intensiv kontakt med förbundskansler Angela Merkel månaderna före kollapsen. Foto: Matthias Schrader:AP/TT.

Åklagare Anne Leiding berättar för media om den senaste utvecklingen i utredningen av Wirecard den 22 juli. Enligt Münchens åklagarmyndighet ska företaget ha haft intensiv kontakt med förbundskansler Angela Merkel månaderna före kollapsen. Foto: Matthias Schrader/AP/TT.

Det var i oktober 2018 som marken verkligen började gunga under fötterna på Wirecards chefer. Visselblåsare kontaktade Financial Times och varnade för att den interna utredningen höll på att tystas. En ny utredning inleddes av tyska myndigheter och i februari 2019 gjorde polis en razzia mot kontoret i Singapore. Förtroendet började sjunka och därmed också värdet på företagets aktier. Tyska myndigheter förbjöd då all spekulation på Wirecards aktier i två månader med hänvisning till företagets ”betydelse för ekonomin”.

I april det året avslöjade Financial Times att hälften av Wirecards verksamhet var outsourcad till andra aktörer, som skötte de digitala betalningsprocesserna mot en avgift till Wirecard. När tidningen försökte komma i kontakt med några av dessa aktörer upptäckte reportrarna att det i ett fall rörde sig om en pensionerad sjöman i Filippinerna, som till sin förvåning fick veta att hans hus hade samma adress som en påstådd betalningstjänsts kontor. Wirecard stämde då Singapores myndigheter och i september lämnades också ännu en stämningsansökan in mot Financial Times, som anklagades för att avslöja handelshemligheter.

I oktober 2019 avslöjade samma tidning att Wirecards kontor i Dubai och Dublin hade rapporterat in felaktiga vinstsiffror och att flera av företagets påstådda kunder inte existerade. Representanter för Wirecard svarade med att genom en armé twitter-botar brännmärka artiklarna som ”fake news” och anklagade i stället Financial Times för att otillbörligt påverka marknaden – ett brott de själva misstänktes för.
Mitt i allt detta planerade Braun och Marsalek enligt Financial Times att i ett aggressivt köp ta över Tysklands största bank Deutsche Bank i syfte att dölja de saknade pengarna.

Förbundskansler Angela Merkel och hennes finansminister, tillika ny socialdemokratisk kanslerkandidat, Olaf Scholz kommer att förhöras om hanteringen av Wirecard. Foto: Hannibal Hanschke/AP/TT.

Förbundskansler Angela Merkel och hennes finansminister, tillika ny socialdemokratisk kanslerkandidat, Olaf Scholz kommer att förhöras om hanteringen av Wirecard. Foto: Hannibal Hanschke/AP/TT.

I mars i år publicerade konsultföretaget KPMG, som tillsatts som utredare av Wirecards chefer för att rentvå företaget från alla anklagelser, en rapport som visar att 1,9 miljarder euro som företaget hade hävdat fanns på konton hos två filippinska banker inte kunde hittas. Wirecards chefer fortsatte att hävda sin oskuld, men i juni erkände företaget för första gången att pengarna förmodligen ”inte existerar”.

Den 19 juni fick vd:n Markus Braun sparken och tre dagar senare fick han sällskap av Jan Marsalek, som personligen var ansvarig för affärerna. Dagen därpå greps Braun i München. Polisen meddelade att hela företagets tidigare styrelse står under utredning för bedrägeri och otillbörlig marknadspåverkan. Två dagar senare ansökte Wirecard om konkurs. En månad senare avled en av företagets chefer i Filippinerna av blodförgiftning. Mannen stod under utredning för delaktighet i pengatvätt.

Marsalek väntade dock inte på att även han skulle gripas. Så fort han fick veta att han stängts av från sitt uppdrag gick han under jorden. Han placerades direkt på Interpols lista över efterlysta. Flygloggar visar att han köpt en enkelbiljett till Filippinerna där han även ska ha passerat gränskontrollen. Marsalek ska senare ha fortsatt till Kina. I flera chattar med bekanta som polisen kommit åt ska han också ha antytt att han befinner sig i ett östasiatiskt land.

Men ett svar på en rak fråga fick polisen att misstänka att det hela var en avlednings­manöver (det visade sig senare att Marsalek mutat två gränspoliser i Filippinerna för att förfalska inresedokument åt honom). När en bekant frågade om han befann sig i ett ”politiskt stabilt område” svarade Marsalek: ”Oroa dig inte, samma folk har suttit vid makten de senaste 25 åren”.

Få länder i världen har i dag den typen av stabilitet. Ett land som dock stämmer in på året med siffran är Belarus. Den tyska tidningen Der Spiegel har också kunnat visa att Marsalek ska ha tagit sig in i landet med ett privat plan den 19 juni och sedan inte lämnat det igen. Att hans tillflyktsort skulle skakas av de största regeringskritiska protesterna sedan Sovjet­unionens fall en dryg månad senare lär inte ha ingått i planen. Nu verkar Jan Marsaleks framtid vara avhängig Aleksandr Lukasjenkos politiska överlevnad.

Cumex-affären inbegriper brottsmisstänkta från flera europeiska länder. Foto: Ivo Mayr/CORRECTIV/TT.

Cumex-affären inbegriper brottsmisstänkta från flera europeiska länder. Foto: Ivo Mayr/CORRECTIV/TT.

Historien om Wirecard har skakat Tyskland i grunden. Ett undersökningsutskott tillsattes i början av september i förbundsdagen för att få klarhet i hur tyska myndigheter kunde misslyckas att ställa de ansvariga inför rätta tidigare. I utskottet som leds av den rutinerade vänsterpolitikern Fabio de Masi sitter parlamentsledamoten Danyal Bayaz från miljöpartiet Die Grünen. Han anklagar såväl de tyska myndigheterna som regeringen för underlåtenhet.

– Orsaken till denna skandal ligger i ett system av kollektiv oansvarighet. Ingen myndighet kände sig tillräckligt ansvarig för frågan. Regeringen valde att titta bort medan anklagelserna mot Wirecard förökade sig och blev allt mer konkreta, säger han till Flamman.

Den socialdemokratiske finansministern Olaf Scholz har också kallats till undersökningsutskottet för att svara på frågor. Han har hittills sagt att han ser fram emot att samarbeta med utskottet och har hävdat att privata företag som Wire­card i dag är så starka att myndigheter inte rår på dem.

– Jag kan säga er att om undersökningsutskottet inte fanns hade det lobbyistiska motståndet på ett par månader blivit så stort att det hade varit omöjligt att genomdriva några reformer, sade han nyligen till den tyska public service-­kanalen ZDF.

Scholz som under sommaren utsågs till socialdemokratiska SPD:s kandidat till kanslerposten i nästa års val lär dock knappast ses som en samarbetspartner av utskottet. Han må ha rätt i sak, men mycket tyder också på att han själv bär ansvar för misslyckandet. I tyska medier har hanteringen av Wirecard redan blivit till en black om foten på den presumtive förbundskanslern.

Det är dock inte bara socialdemokraterna som har drabbats. Även förbundskansler Angela Merkel, ledare för socialdemokraternas kristdemokratiska koalitionspartner CDU, kommer att kallas till förhör. Frågan gäller vad hon visste om Wirecard när hon under en resa till Kina förra året framhöll företagets verksamhet i landet i diskussioner med kinesiska handelspolitiker. Företaget som befann sig under utredning ingick inte i den handelsdelegation som kanslern reste med. Ändå talade hon sig varm för det. Enligt åklagarmyndigheten ska kontakten mellan regeringskansliet och Wirecard ha varit intensiv under månaderna före kollapsen. Som finansinspektionen redan hade konstaterat samma år hade företaget uppenbarligen blivit för viktigt för Tysklands ekonomi för att inte särbehandlas – brottsmisstankar eller ej.

Två brittiska investment­bankirer i en rättssal i Bonn. De är anklagade för att ha undan­hållit över 440 miljoner euro från tyska staten som en del av Cumex-härvan. Foto: Marius Becker/AP/TT.

Två brittiska investment­bankirer i en rättssal i Bonn. De är anklagade för att ha undan­hållit över 440 miljoner euro från tyska staten som en del av Cumex-härvan. Foto: Marius Becker/AP/TT.

Wirecard är inte den enda ekonomiska skandalen som avslöjats i Tyskland de senaste åren. Mellan 2015 och 2018 rullades Diesel­gate-skandalen upp, där det visade sig att bilföretaget Volks­wagen manipulerat sina motorer för att de skulle framstå som mer miljövänliga än de var.

Den mest spektakulära skandalen är dock den så kallade Cumex-affären som avslöjades 2017. Ett vittförgrenat nätverk av banker, advokater och aktiehandlare hade under flera år genom så kallad ”dividendenstripping” lyckats undanhålla över 70 miljarder euro från europeiska skatte­myndigheter. Genom att låna aktier till varandra, så att det för skattemyndigheter ser ut som att aktierna har två olika ägare, lyckades man övertyga myndigheter i flera västeuropeiska länder om att man redan betalat skatt för aktierna. Detta nätverk beräknas ha kostat den tyska statskassan 36,2 miljarder euro (377 miljarder kronor). Frankrike har undanhållits 17 miljarder, Italien 4,5 miljarder och Danmark 1,7 miljarder euro. Den tyska finansgranskaren Finanzwende har kallat det för ”den största skattestölden i förbundsrepublikens historia”.

Även i det fallet stod Olaf Scholz i centrum. Under sin tid som borgmästare i Hamburg ska han ha underlåtit att kräva in 47 miljoner euro som banken Warburg hade avslöjats vara skyldig staden. Scholz tvingades efter det svara på frågor om sina band till bankens vd inför det separata Cumex-utskottet. För en social­demokratisk kanslerkandidat är det allt annat än god PR.

I förlängningen sätter dessa skandaler fingret på något som tycks vara ett allt vanligare fenomen i Tyskland. Landet brukar ses som ett exempel på en framgångsrik och ansvarsfull kapitalism som andra länder – inte minst de i Sydeuropa – bör ta efter.

Den berömda tyska respekten för allt vad regler heter tycks i ljuset av skandalerna främst gälla dem som inte har någon större ekonomisk makt. Enligt medieuppgifter ska till exempel flera anställda vid den ekobrottsrotel som sattes att utreda Cumex-skandalen ha visat större sympati med de anklagade – vars imponerande plan misslyckades – än med det tyska folket, vars svältfödda välfärd berövats livsviktiga resurser. Samtidigt som arbetslösa i det ökända programmet Hartz IV som begår minsta misstag regelbundet straffas med dryga böter, kan chefer inom finansvärlden tydligen räkna med underlåtenhet från myndigheter, särbehandling av politiker och sympati inom rättsväsendet.

Enligt Danyal Bayaz har de återkommande skandalerna också skadat Tysklands anseende internationellt.

– Båda skandalerna beror på att tyska myndigheter inte har arbetat effektivt. Här måste vi tyvärr erkänna att förbundsrepublikens roll som förebild har skadats. Genom den kunskap som vi har fått i undersökningsutskotten har i alla fall pengar som stulits i Cumex kunnat återfås. I fallet Wirecard handlar det om att minimera skadorna för investerarna. I båda fallen måste vi arbeta för att åter leva upp till vår status som förebild, säger han.

Med tanke på de senaste fem årens händelser kan det nog ta tid.

Fintech?

Fintech, kort för financial technology, är ett samlingsbegrepp för företag som kombinerar finansiella tjänster med mjukvaruteknik. Svenska exempel är företag som Klarna och Izettle.

Rörelsen 05 november, 2025

Så vann Mamdani makten i New York 

New Yorks nya borgmästare Zohran Mamdani. Foto: Yuki Iwamura/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Han skulle inte vinna. För ett år sedan var Zohran Mamdani i stort sett okänd och hade 1 procent i opinionsundersökningarna. När han vann demokraternas primärval i somras var det en sensation. Nu är den demokratiska socialisten vald till borgmästare.

Mamdanis vinst inspirerar, av många skäl. Här är några:

1. Socialismen

Han är socialist i vad som på många sätt är kapitalismens huvudstad. Det som slagit mig är hur motståndares attacker mot honom för att han är socialist fallit platt. Socialist är inget skällsord och valresultatet visar tydligt att det inte skrämmer bort väljarna med en politiker som ser, erkänner och påtalar att kapitalismen inte fungerar för dem. Tvärt om!

2. Tydligheten

Han har byggt en positiv kampanj inriktad på konkreta förslag. Kampanjen har varit enormt fokuserad på plånboksfrågor. Politikers marknadsfundamentalism har skapat och bibehållit levnadskostnadskrisen. Mamdani står för det enkla budskapet att politiker kan och ska få ekonomin att fungera för vanligt folk. I stället för att som nyliberaler stötta storföretag i hopp om att de kanske ska anställa riktar sig hans förslag direkt till New York-borna.

3. Direktkontakten

Kampanjandet bortom sociala medier. Även om han har haft en otrolig sociala medie-kampanj så har hans vinnande koncept hela tiden varit att kombinera detta med fysiskt kampanjande. Dörrknack, ringande, valmöten. Människor övertygas av dem de litar på. Tillits byggs genom faktiska möten. 

4. Okuvligheten

Han har mötts av konstant rasism och islamofobi, men inte vikt sig. Han har stått upp för det som är rätt och aldrig försökt dölja vem han är. När vissa skulle vilja tona ner det de attackeras för har han släppt kampanjfilmer om islamofobin. När vissa skulle vilja ignorera hatet har han bemött det. Han har stått upp för sitt stöd till Palestina. Han har litat till att New York-borna förstår honom och känner igen sig i honom, även när media och kommentariat påstått annat.

5. Förankringen

Mamdani har en enormt stark förankring i praktisk verksamhet i kamper kring bland annat bostadsfrågor. Både i bemärkelsen att han har en lojal organisation runt sig därifrån, och att han redan på förhand har en historik som rådgivare åt fattiga hyresgäster och ett förtroende hos många potentiella väljare. 

6. Det breda vi:et

Mamdani har fokuserat på ekonomi, men hela tiden genom sina exemplifieringar lyft en bred arbetarklass i stället för att reducera sin målgrupp till  stereotypen av en vit industriarbetarman. Arbetare ser olika ut, har olika bakgrund och möter olika former av förtryck bredvid sin löneexploatering. Enighet byggs inte genom att låtsas att skillnader inte finns, utan genom att synliggöra dem och peka på våra gemensamma intressen.

Vinsten och kampanjen lyfter också en annan fråga. Vad innebär det att vara vänster och styra? Hur navigerar man i situationer där man leder men inte alltid har egen parlamentarisk majoritet?

Förhandlingsstyrkan inuti parlamenten har en direkt koppling till styrkan utanför dem. Mamdani har med sig en enorm gräsrotsorganisation, och jag hoppas att han kan använda den för att driva sin politiska agenda. 

Enighet ger styrka, men enigheten kräver också att vi alla då och då ger efter.

Det bygger på att han och den organisation han är en del av, Democratic socialists of America (DSA), kan få med sig gräsrötterna på återkommande kampanjer. En rörelse som tror att han enkelt kommer vinna varje fråga kommer inte hålla länge. Kampen är lång, och fylld av delsegrar, kompromisser och (viktigt att komma ihåg) även förluster. 

Förhandlingsresultat är kvitton på ens styrka (organisatorisk, juridisk, ekonomisk, och så vidare). En rörelse som vill vinna på sikt måste ta sig igenom detta gång på gång, bygga på sina segrar och lära sig av sina förluster. En rörelse som bara betraktar total kortsiktig vinst som acceptabel kommer inte att hålla. Inte heller rörelsen som aldrig vågar ta risken att förlora, eller den som alltid förlorar. 

Jag är övertygad om att gräsrötterna förstår detta, men att hålla ihop en så stor organisering genom sådana vindelgångar är inte lätt. En rörelse som håller ihop måste vara bred och ha högt i tak. Den måste också genomsyras av insikten att vår gemenskap är viktigare än att alla ska få exakt som de vill varje gång. Enighet ger styrka, men enigheten kräver också att vi alla då och då ger efter.

Någon skrev att denna vinst inte är slutet utan början, och det stämmer. Men i dag tycker jag ändå att vi firar!

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 05 november, 2025

Titta inte bort från Sudan

En flykting från El Fasher får vård i staden Tawila. Foto: Mohammed Abaker/AP.

Inbördeskriget i Sudan har hamnat i skuggan av Gaza. Men det betyder inte att landets lidande förtjänar att glömmas.

Efter att staden El Fasher i västra Sudan föll till styrkorna i Rapid response forces (RSF) förra söndagen, efter ett och ett halvt års belägring, har över 36 000 människor flytt från regionen Kordofan. Vittnen har beskrivit hur soldater summariskt avrättar civila. Själva hävdar milisen att de skapat humanitära korridorer och har kablat ut videor på hur de ”arresterat” ansvariga enskilda rötägg – videor som kritiker hävdar är iscensatta i propaganda-syften.

Inbördeskriget bröt ut i april 2023 efter att övergångsregeringen, som tog makten efter störtandet av diktatorn Omar al-Bashir 2019, föll samman i inre stridigheter. Sedan dess har över 150 000 sudaneser dödats, minst 13 miljoner har tvingats på flykt och över 51 miljoner hotas av svält enligt FN. De brutala vittnesmålen har ökat oron för de resterande 260 000 invånarna i El Fasher och andra städer i västra Sudan. USA:s regering har anklagat RSF för att begå folkmord på icke-arabiska sudaneser från bland annat fur- och zaghawafolken, som också mördades i hundratusental i 2000-talets början.

Över 150 000 sudaneser har dödats, minst 13 miljoner har tvingats på flykt och över 51 miljoner hotas av svält enligt FN.

Huruvida det är rätt begrepp eller inte är som alltid föremål för debatt. Men klart står att denna konflikt inte får samma uppmärksamhet i väst som folkmordet i Gaza, något som försvarare av Israels militära kampanj inte är sena att påpeka. Oavsett vad man tycker om det är skälen minst lika starka att engagera sig i Sudan.

Det land som främst finansierar RSF-styrkorna är Förenade Arabemiraten, som Sudans regering nu har anmält för FN:s säkerhetsråd för att förse milisen med colombianska legosoldater. Förenade Arabemiraten förnekar anklagelserna, men flygloggar till och från den emiratiska militärbasen i somaliska Puntland – varifrån de också skickar soldater till krigsherren Khalifa Haftar i Libyen – tyder på att de stämmer.

Dessutom är väst inte så oskyldigt som det kan framstå som i sammanhanget. Samtidigt som inbördeskriget intensifierats i Sudan det senaste året har landet isolerats sedan allt fler högerregeringar skurit ned på sina biståndsbudgetar, vilket nu kan leda till massvält. Rättegången mot Lundin Oil, som är den längsta i Sveriges historia och röner internationellt intresse, kommer också att kasta ljus på hur svenska och västerländska bolag sedan länge har bidragit till att underminera folkrätten och underblåsa brott mot de mänskliga rättigheterna i regionen.

Sverige och andra västländer har dessutom täta band till Förenade Arabemiraten, som på regeringens hemsida beskrivs som ”en av Sveriges största handelspartner i Mellanöstern”. 2018 uppgick Sveriges import till 800 miljoner och exporten till 5 miljarder kronor. Sedan 2006 har Business Sweden ett regionkontor i Dubai som representerar 200 svenska företag.

Läs mer

Liksom i Gaza finns alltså alla möjligheter att utöva konkreta påtryckningar till stöd för det sudanesiska folket, som befriade sig själva från en 30-årig diktatur i en revolution som sedan övergick i inbördeskrig. Lyckligtvis tycks det också börja ske: på lördag organiseras en demonstration på Medborgarplatsen i Stockholm till stöd för invånarna i El Fasher.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 05 november, 2025

Sötheten kan störta despoterna

En banan och katten Gustaf protesterar utanför USA:s immigrations- och tullmyndighet (Ice), den 12 oktober 2025. Foto: Brian Inganga/AP/TT.

I den nya generationens proteströrelse blandas färgglada djurdräkter med japanska manga, och bilderna sprids snabbt över jordklotet. Men sötheten är mer än ett sätt att lura Tiktoks algoritmer – den erbjuder också ett rosa laboratorium för att ta reda på vem du verkligen är.

Bilden är för söt. USA:s inrikessäkerhetsminister Kristi Noem står på taket till den federala polismyndigheten Immigration and customs enforcement (ICE) i Portland. Hon tittar ned på skaran som protesterar utanför. En person i kycklingkostym tittar tillbaka upp på henne, utanför ett gult avspärrningsband.

I fem månader hade demonstranter samlats utanför byggnaden för att protestera mot ICE:s räder mot papperslösa migranter. President Donald Trump hade dagarna innan Noems besök deklarerat att han ville skicka Nationalgardet till det ”laglösa” och ”krigshärjade” Portland, för att kunna säkra att myndigheten skulle kunna arbeta i fred. Noem anlände den 8 oktober med tre influerare i släptåg, som skulle dokumentera den våldsbenägna ”antifa-armén” som skapade kaos i staden.

Men Portlands kreativa protester gav en helt annan bild än politikerna tänkt. På gatan rådde en fredlig karnevalsstämning. Kycklingen fick sällskap av dansinstruktörer som lärde demonstranter i uppblåsta groddräkter att dansa samba. Kvällstid trotsade en cyklande nakendemonstration höstkylan och regnet. Bilden av ett Portland i kaos föll sönder.

”Antifa har utvecklat en plan där de uppmanar folk att komma i djurdräkter”, skrev högerinflueraren Andy Ngo på X.

”Dräkterna ska bara maskera den våldsamma extremismen för att få direktaktionerna att framstå som familjevänliga för kamerorna”.

Trumps egen plan var däremot ingen hemlighet.

Demonstranter i uppblåsbara djurdräkter deltar i ”No kings”-protesterna i Washington, den 18 oktober 2025. Foto: Jose Luis Magana/AP/TT.

Hans rådgivare i migrationsfrågor, Stephen Miller, förklarade redan i november förra året i Charlie Kirks podd att ambitionen var att genomföra ”historiens största inhemska kampanj för massdeportationer”. Kampanjen skulle inriktas mot fristadsstäderna styrda av Demokraterna med många papperslösa migranter, som Los Angeles, Houston, Chicago och New York. Genom att skicka dit Nationalgardet från republikanska stater var Trumps ambition att köra över demokraternas statsguvernörer.

Framprovocerandet av lokala våldsamma protester mot utvisningarna skulle ge Trump skäl att tillämpa den gamla upprorslagen från 1792, ”vilket skulle ge honom nästan obegränsad auktoritet att använda alla militära resurser för sitt deportationsprogram”, konstaterade journalisten Ronald Brownstein i The Atlantic redan i februari. Krigsretoriken var medveten.


Så kom grodorna. Runda, mjuka, vaggandes fram.

De uppblåsbara djurdräkterna har spridit sig över hela USA. Den 18 oktober på protestdagen No kings, mot Trumps styre, syntes grodorna och deras söta kamrater i de flesta av de 2 700 demonstrationerna över hela USA. Protesten med 7 miljoner deltagare blev den största enskilda protestdagen i USA någonsin. Portlandorganisationen Frogs for peace har nu kallat till en Million frog march i Washington den 15 november. Genom kampanjen Operation inflate kan man donera pengar till inköp av djurkostymerna.

Andy Ngos varning för djurdräkterna som ett skydd mot de svartklädda anarkisterna i Antifa är inte ny. Redan 2007 försökte den anarkistiska antropologen David Graeber förstå varför dockor väckte så starka reaktioner. Han konstaterade att gemene amerikan kände till två saker om de stora globaliseringsprotesterna vid toppmöten världen över. ”För det första vet de att det finns svartklädda människor som slår sönder skyltfönster, för det andra vet det att det finns färgglada stora dockor i demonstrationerna”.

Sötheten får vara feminin och mjuk, även om den balanseras av kamp.

Det som förbryllade Graeber var att polisen verkade avsky de gigantiska dockorna mer än de militanta aktivisterna i svarta blocket. Innan de stora demonstrationerna genomförde polisen tillslag mot möteslokaler och beslagtog dockmaterialet. Dockmakarna hade fullt sjå att smuggla in delarna till sina jättedockor in i manifestationerna.

Graeber kom fram till att ordningsmaktens avsky grundade sig i att dockorna utmanade deras symboliska krigsföring. Med dockor, clowner, jonglörer och eldslukare, radikala cheerleaders och sambaorkestrar förvandlades demonstrationerna till karnevaler.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 november, 2025

Kinnevik-topp kräver skadestånd av Tobias Hübinette

Kinneviks kontor i centrala Stockholm. En central spelare inom koncernen har hotat forskaren och bloggaren Tobias Hubinette med stämning. Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT, Joey Abrait/TT.

Mikael Holmberg, en av Kinneviksfärens mest inflytelserika finansmän, kräver tillsammans med en anhörig 120 000 kronor av forskaren och skribenten Tobias Hübinette efter två blogginlägg. Civilrättsprofessor Mårten Schultz beskriver det som en ”slapp” – en strategisk stämning för att tysta samhällsdebatt.

När forskaren och skribenten Tobias Hübinette i juli skrev tre blogginlägg om en närstående till den svenska finansmannen Mikael Holmberg fick det juridiska följder. Den 2 oktober 2025 tog han emot två omfattande kravbrev från advokatbyrån Bratt Feinsilber Harling AB, undertecknade av advokat Joakim Lundqvist, som företräder Mikael Holmberg och hans närstående.

I breven, som Flamman har tagit del av, anklagas Hübinette för förtal efter att ha beskrivit Holmberg och hans närstående i de tre blogginläggen som senare tagits bort. Enligt kraven har han utpekat både finansmannen och hans närstående som ”klandervärd i sitt levnadssätt”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 04 november, 2025

Därför avbröt vi seminariet i Uppsala

Foto: Fredrik Persson / Privat.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Den 20 oktober utförde vi en aktion under invigningen av evenemanget ’A week on academic freedom’ vid Uppsala universitet. Det skrevs krönikor om hur synd det var om deltagare, att människor blev rädda, att någon undrade var nödutgången fanns. Det påstods att vi var ett hot mot den akademiska friheten. I de flesta nyhetsinslag presenterades aktionen helt utan kontext.

På detta sätt misstänkliggörs vi så att våra röster inte hörs. Tidigare, under exempelvis protesterna mot Carl-Oscar Bohlin, har vi sett hur situationer förvrängs i rasistiska narrativ som understödjer den medskyldighet som vi protesterar mot. Vi ber att få påminna om att Gaza inte har några nödutgångar.

Många frågar varför vi inte bara kan ha en dialog. Vi ifrågasätter den respektabilitetspolitik som förespråkas när ”lösningen” på ett folkmord föreslås hittas i samtal, det vill säga att palestiniernas rätt att leva är något som ska debatteras. Deras liv är inte teori. 

Vi fördömer idén att detta är något som ska lösas i diskussion. Vi kräver att universitet tar sitt ansvar och avslutar sin medskyldighet i förintandet av palestinier. Uppsala universitet har samarbeten med Hebrew- och Tel Aviv-universiteten, som aktivt bidrar till ockupation och folkmord, inte minst genom militära träningsprogram och teknologi. Dessa fakta är väl beskrivna av akademiker som Maya Wind och Omar Barghouti. 

Vi kräver inte ens ett ”pro-palestinskt” ställningstagande. Detta argument används ofta, och det hänvisas då till att lärosäten inte ska lägga sig i politik. Men akademisk bojkott är neutralitet inför ett folkmord. Det är den minsta möjliga ansträngningen och något som universitetet är skyldigt att göra under internationell lag.

”Rädda” människor i bekväma samhällspositioner ska tydligen alltid få diskutera utifrån de exakta villkor de är bekväma med. Palestinier – vars säkerhet är hotad och vars liv faktiskt står på spel – får alla möjliga typer av krav och villkor ställda på sig för att överhuvudtaget få existera. Detta är en kolonial logik väldigt typisk för svensk politik. Den politik som omöjliggör motstånd och upprätthåller en imperialistisk maktstruktur, där någras påstådda rätt till dialog väger tyngre än otaliga palestinska liv. 

En student stod framför deltagare vid detta evenemang och berättade att hon mist mer än hundra familjemedlemmar i Gaza – och vissa deltagares svar var att det är dem det är synd om. Det är de som är rädda? Maktstrukturen blir plågsamt påtaglig. 

Och det är just på grund av denna maktstruktur som vi måste ta till civil olydnad – det finns bokstavligen inga andra alternativ. De inrättningar vars uppgift är att skydda folket och människors rättigheter fyller inte sin funktion. Det är uppenbart. 

Det går inte längre att påstå att vi ska vänta på ett yttrande från internationella domstolen i Haag, för det har redan kommit. En fristående FN-kommission har redan bekräftat att det är ett folkmord och FN-rapportören Francesca Albanese uppskattar att Israel tillintetgjort runt 650 000 liv i Gaza och ändå får det fortsätta utan att någon i ’västvärlden’ agerar.

Tove Hovemyr, ledarskribent på liberala UNT, tycker att rektor Anders Hagfeldt har ”stuckit ut hakan” i sin uppmaning till regeringen under våren att förhindra folkmord i Gaza, utan att nämna att han och konsistoriet hade kunnat agera själva i stället, genom att avbryta samarbeten med lärosäten i kolonialregimen Israel. Precis som de, i solidaritet med Ukraina, avbröt samarbeten med ryska universitet. 

Vi förstår att vissa blir obekväma av våra protester. Att någon utkräver ansvar för ens agerande kan kännas jobbigt, kanske till och med skrämmande. Det finns en lindrande lösning men den bollen ligger hos dem, inte hos oss. De måste ställa sig på rätt sida av historien.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 31 oktober, 2025

Vänsterpris till kontroversiell skribent: ”Rödbrun konvergens”

Robespierrepristagaren Andi Olluri, 23. Foto: Kamal El Salim.

Andi Olluri, 23, tilldelas Robespierrepriset. Han beskriver sig som ”anarkist”, men har en bakgrund som skribent på bland annat högerextrema Nya Dagbladet. Olluri själv beskriver kritiken som svartmålning – medan prisutdelaren Lasse Diding ser en spegelbild av Jan Myrdals sämsta sidor.

23-årige Andi Olluri tilldelas årets Robespierrepris. Motiveringen är att han i Jan Myrdals anda systematiskt visat på ”den fördumning, det hyckleri och de dubbla måttstockar som regelmässigt styr vårt offentliga samtal i såväl Sverige som övriga västvärlden”.

– Jag tycker att han är i huvudsak väldigt bra. Sedan är han väldigt mångordig, men har en jävla förmåga till överblick i sina undersökningar, säger priskommitténs ordförande Lasse Diding till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 31 oktober, 2025

Den kedjerökande farmodern personifierar ett muterat Albanien

Lea Ypis Förödmjukelse är en ärlig gestaltning av det historiska materialet, fiktion med källkoden blottad. Foto: Mihaela Noroc.

I Lea Ypis mästerliga "Förödmjukelsen" visar hon att innebörden av att vara mänsklig handlar om att minnas de döda.

2021 publicerades Lea Ypis Fri: en uppväxt vid historiens slut och blev en mindre sensation. Ypi, professor i politisk teori vid London School of Economics, berättade där om sin uppväxt i Enver Hoxhas totalitära Albanien, samt om tonåren under den efterföljande rövarkapitalismen. Det var en finstämd memoar, präglad av barnets naturliga förhållande till absurda omständigheter – i stil med Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Men det som gjorde Fri till något utöver det vanliga var att den också var en tankebok som körde socialismen genom den skräcktunnel som var det kommunistiska Albanien – och sedan plockade upp spillrorna med en bibehållen tro på marxismens idé om frihet. Resultatet kan beskrivas som ett blåslaget försvar av socialismen.

I bakgrunden i memoaren fick man små inblickar i Ypis släkt, så sammanflätad med makten att den fick klanen Kennedy att framstå som medelsvenssons. Om detta handlar hennes nya bok Förödmjukelse (Albert Bonniers förlag, 2025), närmare bestämt om hennes farmor Leman. Men om den första memoaren var mer traditionellt reflekterande, är den nya boken (utmärkt översatt av Amanda Svensson) snarare rent dokumentär.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 31 oktober, 2025

Att se världen genom maskinens ögon

Jon Rafmans projekt ”Nine eyes of Google street view”, som fångar livets mest flyktiga ögonblick, har pågått sedan 2008. Foto: EXCLUSIVEPIX/TT.

Sedan 2008 har den kanadensiska konstnären Jon Rafman samlat bilder från Google Street View. Nu visas hans projekt ”9 eyes” på Louisiana – ett kusligt dokumentärt projekt, som visar hur den mänskliga närvaron framträder för algoritmernas blick.

En björn tittar upp ur ett rött fiskstimm med en saftig lax i labbarna, lugn på gränsen till mallig. En man kör golfbil i skelettdräkt, en annan ligger utslagen framför ett höghus.

Bilderna tillhör den kanadensiska konstnären Jon Rafmans serieverk ”Nine eyes of Google street view”, döpt efter kameran på de fotobilar som nätföretaget kartlägger världen med. Sedan 2008 har han valt bilder ur det gigantiska gatuarkivet som alla liknar frusna filmögonblick. Men både kornigheten och avtryckarslumpen gör att det snarast känns som att man snokar i en utomjordings övervakningsarkiv. Sedan den 8 oktober ställs projektet ut på museet Louisiana norr om Köpenhamn, under titeln ”9 eyes”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 30 oktober, 2025

Körde in i Palestinademo – döms till tre års fängelse

Mannen fotograferades av en privatperson i samband med bilattacken. Foto: Privat / Borås Domstol.

Efter bilattacken nekade mannen till att vara intresserad av Israel och Palestina – och påstod sig inte känna igen sitt eget X-konto. Nu döms han till tre års fängelse. Mohamed Karaz, en av de 81 målsägande, säger att Boråsborna fortsätter marschera för Palestina – men med mer oro än tidigare.

I dag föll domen mot den man i 70-årsåldern som i augusti förra året körde in i en folkmassa i samband med en Palestinademonstration i centrala Borås. Ingen skadades allvarligt, men minst en person fick uppsöka sjukhus efter att ha skadats i benet.

Ett vittne beskriver hur bilen körde in i folkmassan som ”när man ser en båt köra i vatten, och som att människorna var vågorna som bara åkte åt sidorna”. Ett annat vittne uppger att mannen ”vrålbackade” och var nära att träffa en kvinna med en barnvagn.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 30 oktober, 2025

Vem har inte gett 100 miljoner till en Hamas-älskare?

Funderar du på att flytta till Afghanistan?

I så fall vill jag påpeka att regeringen avråder skarpt, inte minst sedan 2021 när Talibanerna tog över landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)