Barbariet som Hamas har släppt lös i Israel måste fördömas förbehållslöst, utan ”om” och ”men”. Massakrerna, våldtäkterna och bortrövandet av civila från byar, kibbutzer och en musikfestival utgjorde en pogrom, som bekräftar att Hamas sanna mål är att utplåna den israeliska staten och alla israeler. Med det sagt är det nödvändigt att sätta situationen i ett historisk sammanhang – inte som ett ursäktande, men för att uppnå klarhet kring vägen framåt.
Det första att ta i beaktande är den absoluta förtvivlan som präglar livet för de flesta palestinier. Minns strömmen av isolerade självmordsattacker på Jerusalems gator för omkring ett årtionde sedan. En vanlig palestinier kunde närma sig en jude, dra fram en kniv och sticka offret, i full vetskap om att han eller hon omedelbart skulle dödas. Det fanns inget budskap i dessa ”terroristiska” handlingar, inga rop om att ”Befria Palestina!” Det fanns inte heller någon organisation bakom dem. De var individuella handlingar av våldsam förtvivlan.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
