”Sverige gav oss Pippi och Ikeakött­bullar, vilket vi är tacksamma för”, förklara­de den estniska politikern Sandra Laur. ”Men ni får ta hand om ert eget skräp.”

Hennes nationalkonservativa oppositionsparti Isamaa (”Fäderneslandet”) leder opini­onsmätningarna. Liksom 54 procent av esterna motsätter sig partiet avtalet som innebär att ett fängelse i universitetssta­den Tartu ska ta emot upp till 600 svenska fångar.

Att kalla människor för ”skräp” var knappast elegant. Men ilskan är begrip­lig, inte minst när uppsägningstiden på tolv månader är längre än på de flesta gymkort. Varför ska Sverige exportera sina problem till andra länder?

Det estniska utfallet mot Sverige ger en försmak av ett större problem.

Utfallet visar att det inte alltid är lätt för nationa­lister att hålla sams.

Polska Lag och rättvisa och ungerska Fidesz var länge ett radarpar i EU. Men efter Rysslands invasion av Ukraina sprack vänskapen. Polen blev en av Ukrainas närmaste allierade, medan Viktor Orbán höll fast vid sina nära band till Moskva.

Orbán har samtidigt retat upp rumänska natio­nalister genom att gång på gång resa till Transsylvanien och beskriva regionens ungrare som en del av den ungerska na­tionen. Vid sitt årliga tal i Băile Tușnad 2022 sade han dessutom att ungrarna inte ville bli en ”blandras” – ett uttalande som väckte kraftiga reaktioner även i Rumäni­en. På en banderoll stod: ”Transsylvanien är rumänsk mark!” I EU-parlamentet är ländernas största nationalistpartier numera tvungna att sitta i två olika grupper, eftersom de tycker så illa om varandra.

Enligt databasen The populist, som sammanställs av 150 statsvetare, röstar nu nästan en fjärdedel av Europas väljare på högerextrema partier, mot drygt fem procent på 1990-talet. De är alltså starkare än på länge. Men det betyder inte att de står enade när de nationella intressena krockar.

Det estniska utfallet mot Sverige ger en försmak av ett större problem. Europas nationalistpartier vill utvisa fler människor. Men någon måste också ta emot dem. Ju fler regeringar som sätter den egna nationen främst, desto svårare blir det att hitta en annan nation som vill göra jobbet.

När omkring 50 000 människor tog sig över gränsen på några dagar samlades EU-länderna till ett krismöte. Flera länder, däribland Italien och Danmark, med stöd av Polen och Sverige, kritise­rade den spanska regeringen för att ha uppmuntrat invandringen genom sitt löfte att ge 1,2 miljoner il­legala invandrare legal status.

Nationalister har alltså inte bara svårt att samar­beta. De har blivit en lätt punkt att trycka på för den som vill få Europa att börja bråka.

Bara timmar senare kom ytterligare en dimensi­on. Ukrainas utrikesminister Andrij Sybiha uppgav att över 1 500 inlägg om Ceuta hade identifierats i proryska nätverk. Poängen var att spä på konflik­ten: få européerna att skylla på varandra i stället för att diskutera varför tiotusentals människor plöts­ligt kunde ta sig över gränsen.

Nationalister har alltså inte bara svårt att samar­beta. De har blivit en lätt punkt att trycka på för den som vill få Europa att börja bråka. Förlorarna i båda fallen är samma européer som de påstår sig värna.