En hemsida som kallar sig ”SVT Debatt” lägger upp artiklar från politiker och kändisar. Men ingen av författarna känner igen sina artiklar. ”Jag utesluter inte rättsliga åtgärder”, säger tidigare V-politikern Amineh Kakabaveh till Flamman.
”Jag har varit tyst länge. För länge.”
Så inleds en artikel som påstås vara skriven av den tidigare vänsterpartisten Amineh Kakabaveh. Den är daterad till augusti 2011, och kräver den dåvarande partiledaren Lars Ohlys avgång.
Det finns bara ett problem: Amineh Kakabaveh har inte skrivit texten.
”Jag känner inte igen den aktuella artikeln och har inte skrivit eller publicerat det som påstås där”, skriver hon i ett sms till Flamman.
Den som läser artikeln noggrant hittar också flera tecken på att texten är skriven av AI – bland annat en referens till en ”Rosanna Dynamit” som möjlig ny partiledare. När Flamman ber tre olika språkmodeller att sammanfatta Amineh Kakabavehs kritik mot Vänsterpartiet länkar samtliga till den falska artikeln på ”SVT Debatt”.
Kakabaveh är inte ensam om att ha sitt namn på sidan. Bland de andra påstådda författarna finns skådespelaren Regina Lund, den tidigare S-ledaren Håkan Juholt och ”konstnären och provokatören” Lars Vilks. Först med att uppmärksamma sidan var Max Andersson, chefredaktör för sajten Klägget.
Sidan med artiklarna kallar sig SVT Debatt, och samma domän användes tidigare av Sveriges Television. Sedan dess har den köpts upp av ett företag i Sydsverige. De hävdar att akronymen står för ”Sverige, världen, tiden”.
– Är det vår gamla debattsida, eller någon ny? frågar Karin Ekman (bilden), ansvarig utgivare på SVT, när Flamman ringer upp.
Efter en kort beskrivning av vad som hänt med hemsidan reagerar hon:
– Åh fy fan. Jag har inte koll på den här, kan du skicka den?
Även filmkritikern och GP-skribenten Hynek Pallas namn har använts på en krönika om svensk filmindustri, som han inte känner igen när Flamman skickar den till honom.
”Vad är det för sida? Stinker ju fejk långa vägar”, svarar han i ett mejl.
Han intygar dock att han inte bara vill låta ”raljant”, utan även är smått imponerad och känner igen sina egna argument:
”Duktig AI, skulle jag säga. Seriöst kaninhål det här, till och med jag blir osäker på om detta är något jag skrivit. Skulle gärna ha upphovsrätten – och mer – pröjsad om de nu använder mitt namn.”
Mårten Schultz (bilden), professor i civilrätt vid Stockholms universitet, menar att hemsidan inte nödvändigtvis bryter mot något lag.
– Om det finns något i artikeln som skulle kunna dra till sig omgivningens missaktning skulle det kunnat falla inom förtalsregeln. Men det finns inget här som verkar göra det.
Han säger samtidigt att det möjligen skulle kunna rymmas inom lagen om olovlig identitetsanvändning. Då krävs dock att det orsakar ”skada eller olägenhet” för den utsatta personen.
Vad innebär olägenhet, räcker det med en känsla av obehag?
– Det är lite vagt, men jag tror att det krävs mer än så.
Ser du ett problem med att det är möjligt att utge sig för att vara en person på det här sättet, trots att det inte är direkt skadligt för personen?
– Det är väl ett uppenbart problem. Det går också att tänka sig en situation där man gör något liknande med politiska intentioner, men håller sig på rätt sida om formuleringen om olägenhet. Då skulle man kunna påverka en valrörelse.
Däremot menar han att sajten möjligen bryter mot lagen genom att använda ett ”inarbetat varumärke” som SVT – även om de påstår att förkortningen står för något annat.
Amineh Kakabaveh säger till Flamman att hon ser ”mycket allvarligt” på att någon använder hennes namn för att publicera artiklar som hon inte skrivit.
”Det riskerar att vilseleda läsare och tillskriva mig åsikter och uttalanden som inte är mina”, skriver hon i ett sms, och fortsätter:
”Jag utesluter inte att vidta rättsliga åtgärder om det visar sig att mitt namn har använts på ett otillbörligt sätt.”
