Poesi Det gångna halvåret har varit en ödesdiger tid för flera av de större kulturtidskrifterna i Sverige. Nyligen kom det sista numret av BLM och tidigt i våras lades tidskriften Allt Om Böcker ner. Nu har turbulensen även drabbat Lyrikvännen, Nordens största specialtidskrift för poesi, som huvudsakligen (till 91 procent) ägs av Ordfront. Redaktören Boel Schenlær, som suttit på sin post i knappt ett år, får gå och istället tillträder två nya redaktörer: Daniel Sjölin, författare och kritiker på Svenska Dagbladet, och Jenny Tunedal, poet och kritiker på Aftonbladet.
Redaktörsbytet kan tyckas märkligt. Under Schenlærs ledning har Lyrikvännen och FIB:s Lyrikklubb för första gången på många år gått med vinst. Prenumerantskaran har vuxit och bokförsäljningen har ökat markant. Den avgående redaktören är både arg och besviken på Ordfront:
– 2002 gick tidskriften mer än en miljon back, något jag gjort allt för att sanera. Och nu har Ordfront, som tidigare lovat mig en fortsatt tjänst, gått bakom ryggen på mig. Mitt under det pågående arbetet med nästa nummer har förlaget tillsatt två nya redaktörer. Helt utan förvarning. Det är både ohederligt och obegripligt.

Schenlær har som redaktör stått för en bredare och kanske mer lätttillgänglig stil. De nya redaktörerna Tunedal och Sjölin förknippas vanligen med en mer teoretisk och akademisk hållning.
– Förlaget struntar i Lyrikvännens läsare. Att plocka in en poet som Jenny Tunedal tolkar jag som en typisk kulturpolitisk positionering, något som bara leder till att tidskriften blir mer elitistisk och får färre läsare, menar Schenlær.
Men ord står mot ord. Fredrika Morén, personal- och redovisningschef på Ordfront, avvisar Schenlærs kritik:
– Vi har tillsatt de nya redaktörerna som en del i vår linje att rädda Lyrikvännen, som liksom förlaget i övrigt är under hård ekonomisk press. Att vi skulle ha gått bakom ryggen på Boel är inte sant. Ingen har lovat henne någon fortsatt redaktörstjänst.

Hur det nu än förhåller sig med detta kan man konstatera att redaktörsbytet på Lyrikvännen är en del av de omvälvande förändringar som just nu äger rum i branschen. De breda och mer lättillgängliga tidskrifterna – och därmed en lång rad skribenter – tystnar och debattutrymmet krymper. På bara några månader har det kulturpolitiska landskapet förändrats väsentligt. Små kotterier från obskyra publikationer som Glänta och språkmaterialistiska OEI har flyttat fram positionerna och tar över tidskrifterna och dagspressens kultursidor. Allt färre får vara med och diktera villkoren för vad som sägs och debatteras. Detta är i förlängningen avgörande för vilka böcker som ges ut – och inte ges ut.
Alltså: en bit demokrati är på väg att försvinna. Frågan är vad vi får istället.