Vill du se en film där barbröstade män slåss med svärd? Gillar du, i likhet med många andra, att se tusentals soldater springa i formation över kullar? Är du, precis som jag, intresserad av antikens historia och stridskonst? Då kan jag ge dig ett tiotal tips på andra filmer och böcker än den nu bioaktuella 300. Det är inte svårt – de flesta är bättre än 300. Denna klichétyngda och ahistoriska dynghög till film bör inte ses av människor över tre års ålder.

Tolkningen av legenden om slaget vid Thermopylepasset 480 f.Kr. är genuint reaktionär. Här ges historien om det jämlika, upplysta väst mot österlandets förslavade horder, komplett med en dolkstötslegend (de tjattrande folkvalda förstör för sin heroiska armé). I en annan tid än vår skulle man ha kunnat skratta åt beskrivningen av perserna. Med 150.000 amerikanska soldater i Irak och daglig demonisering av Iran är det inte lika roligt med rasistiska stereotyper och slakt av ansiktslösa araber.

De stiliserade stridsscenerna är till en början imponerande. Problemet är att inte ens här, i filmens starkaste gren, lyckas den variera sig nog. Våg på våg av anonyma turbankrigare passerar innan regissören tvingas slänga in övernaturliga missfoster för att hålla spänningen uppe. Det märkliga med de flesta krigsfilmer är ju att de handlar så lite om krig. Förmodligen för att så många, precis som 300 skildrar kriget ur genuint von oben-perspektiv, ur generalstabens synvinkel. Inga svåra frågor om rättfärdighet. Inget om lidandet, annat än som fond för militäristiskt peptalk. Vad vi serveras är motsvarigheten till gamla tiders hjältekonungastatyer, fast i rörliga bilder. Retuscherade bilder. Retorik. Lögn.

Reklamfilmsregissören Snyder säger i intervjuer att han bara ville göra ”en cool film”. Vad han lyckats visa har vi vetat sedan filmindustrins första dagar. Endast den senaste tekniken kan göra stjärnor av krattor till regissörer och skådespelare.