Systemskifte är på gång också när det gäller bostäder, den största förändringen av bostadspolitiken sedan 1930-talet om slakthushögern får som den vill.
Före valet lovade regeringspartierna att inte införa marknadshyra. Nyss lade utredaren Michael Koch fram sina förslag om förändringarna av hyresrätten. Om de genomförs kommer fattigpensionärer, som min gamla mamma, att slutligen fördrivas från Stockholms innerstad.
Och ungdomar och vanligt folk med vanliga inkomster får ännu svårare att hitta en bostad, särskilt om ombildningarna till bostadsrätter dessutom fortsätter. Förslaget, som berör var tredje innevånare i Stockholm, innebär att taken för hyreshöjningar i princip ska bort.
Att hyran på bostäder ska styras av efterfrågan på orten.
Enligt Hyresgästföreningen, som undersökt 30 orter, ökar hyrorna i samtliga utom en och allra mest givetvis i Stockholm, där kön av bostadssökande är oändligt lång. På några år skulle det innebära hyreshöjningar på över 40 procent.
En ordinär trerumslägenhet kan hamna på runt 8.500 kr i månaden.
Fastighetsägarna är naturligtvis överförtjusta.
För den stora majoriteten av fastigheterna i Stockholm är byggkostnaderna amorterade och klara sedan länge och kapitalkostnaderna låga. Om man i dessa hus tar ut lika höga hyror som i de nyproducerade skulle både vinster och värdestegring bli enorma. Allmännyttan ska naturligtvis också avskaffas och ersättas med kommunala bolag, som ska konkurrera på samma villkor som privatvärdarna. De kommer inte att ta några som helst sociala hänsyn som att till exempel satsa på service och lekplatser.
Mamma och andra pensjosar som har bott i innerstan i hela sitt liv, har rätt att inte ryckas upp från sin invanda miljö. Nu bildar dom nätverk och protesterar mot cynismen i bostadspolitiken. Det är hög tid, innan hela innerstan är förvandlat till ett prydligt Porchereservat där överklassen tryggt kan ratta hem till takterassen via champagnebarerna.