I vårt avideologiserade och fragmentiserade debattklimat gäller snabba utrop och epitetsklistrande. Få saker illustrerar detta bättre än demokraters oförmåga att förstå och bemöta den moderna fascismen. Många är kvar i förskräckt förvåning, när vi redan borde samlat oss till nykter helhetsanalys.
Fascismen hotar mig, dig och oss på många plan. Inte bara vissa grupper, inte bara abstrakta värden som ”demokrati” eller ”öppet samhälle”. Pusslet är större än så.

Först, den grundläggande människosynen. Trump pratar om gener, nazisterna om ras, och Sverigedemokraterna försöker intellektualisera sin rasism till att tala om ”nedärvd essens”. Men kontentan är densamma: man negerar upplysningens arv. I stället för universalism, sortering. De ägnar ordmassor åt att reducera och definiera människan i pessimistiska ordalag.
De tror inte på människan som en fri förnuftsvarelse, med förmåga till ansvarstagande, utbyte av idéer och utveckling såväl individuellt som kollektivt. Nej, vi är vad vi föddes med och kan inte befria oss från vår kulturella, sociala och genetiska bakgrund. Samhällsproblem blir en fråga om populationssammansättning.

Sverigedemokraternas program, Trumps retorik, Ungerns politik – alla innehåller olika sätt för att villkora och sortera vilka som ska fråntas vissa rättigheter. Riksdagstalmannen Björn Söders uttalanden kring samer och judar är bara en mild bris i sammanhanget. Medborgarskap, rösträtt, individens värde – allt går att ifrågasätta. När SD i sitt principprogram vill frånta cirka 400 000 personer sin rösträtt i kommunal- och landstingsval, när svansen ger sig på meningsmotståndare, när Trump ignorerar polisens övergrepp mot svarta så uttrycks samma sak: bortsorterad kategori, tillerkänns inga rättigheter.

Medan Trump tjänar som distraktion tar de verkliga eliterna för sig i bakgrunden

De som upprätthåller den samhälleliga överideologin där människor har rättigheter och där spelreglerna är kända blir därmed deras fiende. Bekämpa ”etablissemanget”, säger fascisterna. De tjatar in begreppet för att framstå som att de slår underifrån. Men de som åsyftas, deras måltavlor, är vanliga journalister, lärare, bibliotekarier och akademiker. Jurister och anställda vid myndigheter. Grupper som har marginellt mer makt än den maktlöse, men som i grunden är lönearbetare som vi andra.

Det verkliga etablissemanget då? Inga problem. Storbolag, pensionssvindlare och maktfullkomliga chefer är inte fiender utan sponsorer. Vilket för oss till den fjärde punkten: en ny maktbalans mellan människor, samhälle och rå kapitalmakt. Praktiken pågår som bäst i USA och förklarar varför många nyliberaler och libertarianer så enkelt kunnat acceptera fascismen. Medan Trump tjänar som distraktion tar de verkliga eliterna för sig i bakgrunden. Rösträttens värde urholkas. Vård, utbildning, miljöskydd, konsumentskydd, fackliga rättigheter, ”byråkrater”? Bort. Statens våldsfunktioner, klassklyftor? Mer.

Människosyn, rättslöshet, överbyggnad och maktbalans – när allt krackelerar växer i stället fram en ordning där den lilla människan är skydds- och rättslös mot stats- och kapitalmakt. Ett samhälle utan överideologi om sanning, lögn, logik eller anständighet.
Det är själva civilisationen man är på väg bort ifrån.
I gengäld erbjuder de oss hysteri kring symboler och ritualer. Samt förstås slavens säkerhetsventil: att få sparka nedåt och åtminstone känna sig stå över någon annan.

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.