Fem bomber exploderade och Ismael Guadalupe trodde att hans och familjens sista stund var inne. Men dessbättre överlevde de. Samma dag marscherade han och Vieques befolkning mot borgmästarens residens för att säga: ”Nu räcker det! Ut med USA-militären från Vieques”!
– Vi samlades och fattade beslutet att gå in på det militära övningsområdet som utgjorde en bokstavlig krigsskådeplats. En mängd tältläger upprättades där våra kroppar utgjorde sköldar mot missiler och stridsvagnar, säger Ismael Guadalupe, en i dag 65-årig socialist som var en av de främsta ledarna i kampen mot ett av USA:s bombmål i världen, den lilla men otroligt vackra karibiska ön Vieques.
Pentagons användning av Vieques som en bokstavlig bombmatta skedde från luft och hav. Landstigningar genomfördes av enorma stridsvagnar från marinens amfibiefartyg som i sin tur släppte ut tusentals infanterisoldater som stormade in över de vackra stränderna. Samtidigt avlossade jättelika kanoner sin mördande ammunition från kryssningsfartyg eller jagare. I luften avlossade USA-flyget missiler som slog ned i stränderna eller de små partierna av skog. Många av dessa missiler, både i land och i havet, exploderade aldrig och är en smittokälla för dagens generation.
Här utprovade USA:s militärindustriella komplex hela sin arsenal av vapen och bomber. Vieques var i praktiken ett övningsfält för USA men också andra nationer, främst europeiska, kom hit med egna militära enheter för att testa de vapen som det militärindustriella komplexet i USA ville sälja. De tio tusen invånarna klämdes ihop som i en militär sandwich mellan den norra och södra spetsen av ön där militärmanövrarna och bombningarna ägde rum. Vieques förvandlades till en ö som kunde hyras ut för krigsgalna regeringar i världen, säger den 65-årige socialisten med förbittring i rösten.
Vi träffas vid ett litet kapell en lördag mitt på ön. Idyllen är enastående och ingen kan misstänka att några kilometer härifrån har tills bara för ett par år sedan pågått fullt krig med inslag av jagare, kryssningsfartyg, B52-plan och tiotusentals marinsoldater som vällt in över de kalkvita sandstränderna i vad som är en av Karibiens många pärlor. Ett par hundra meter från oss springer hästar helt fritt medan en familj har monterat upp grill, solparasoll och badmintonnät vid stranden medan den typiska puertoricanska salsamusiken smattrar ut från en radio.
Dagen innan avblåstes på grund av dåligt väder en civil olydnadsaktion som bestod i att över 400 aktivister mot USA:s gigantiska förstörelse av ön Vieques, skulle tränga in på det förbjudna inhägnade området för att uttrycka sin protest mot att de militära USA-myndigheterna försöker rensa och rena de tidigare bombade områdena genom att bränna området utan att ta hänsyn till vindarna och naturen. Om kampen mot de direkta bombningarna av Vieques har lett till seger går nu kampen in i en mer komplicerad fas. Den handlar om att de federala myndigheterna överlämnar ön Vieques till dess befolkning, att de som fötts på ön också ska ha den lagliga rätten över sin mark.
– Det finns flera orsaker till att vi tog hem segern. Bland annat medvetenheten om den ökande cancerfrekvensen som ökade dramatiskt. Förgiftning av havet och grundvattnet. Kampen för Vieques och mot USA-marinen omfattade hela det puertoricanska folket, menar Ismael.
Den 6 februari 1978 i den lilla fiskebyn La Esperanza samlade Carlos Tazo Zenon ett hundratal fiskare. Målet var att stoppa en kombinerad flottstyrka från USA och Nato på 15 000 marinsoldater som skulle landsättas på en strand i närheten. Det ser fridfullt och oerhört vackert när vi träffas på samma strand där hans yrkeskamrater ställdes inför beslutet att “Nu eller aldrig gäller det att försvara Vieques”! Carlos Tazo pekar på sin lilla fiskebåt som ligger och guppar oskyldigt i viken och som han har vårdat ömt under alla dessa år som kampen mot krigets krafter pågick.
– Det handlade inte bara om att vår lilla fiskenäring och fiskevatten skulle slås sönder av bombardemanget. Här utsattes våra kvinnor för våldtäkter och skändningar av berusade marinsoldater som också mördade pensionärer och andra barbariska övergrepp på civilbefolkningen. Därför var jag och andra av den meningen att vi måste kasta ut militären från Vieques.
Nato hade planerat att under 28 dagar dygnet runt genomföra en gigantisk militärmanöver. Arbetslösheten under denna tid låg på närmare 70 procent och de arbetslösa fick matkuponger för sin överlevnad. Därför var fiskenäringen egentligen den enda näring som gav sysselsättning. Fiskarna blev desperata inför det faktum att fisket skulle stå still under 28 dagar och utsåg Carlos Tazo att kontakta kontraamiralen William Flanagan för att sondera om vilka förslag marinen erbjöd.
Det enda han erbjöd var att vi skulle ställa oss i kön för matkuponger. Och jag svarade att “Ni kommer att få problem på Vieques”. Men han bara tittade på mig med ansiktsuttrycket som ungefär sa att ”vad kan en liten fiskare ställa upp mot en kontraamiral, en representant för den mäktigaste militärmakten i världen”?
Tazo, en fridens man men en skicklig boxare och organisatör av tuppfäktningar, vilket han fortfarande sysslar med, ställde frågan direkt till kamraterna; ”Hur många av er är beredda att i gryningen dra ut för att slåss mot Nato:s flottstyrka?” Av 80 lyfte 40 sina händer. Under natten mellan den 5 och 6 september 1978 planerades vad som skulle bli ett avgörande mellan David och Goliat. Motståndsrörelsen som skapades konspirerade mot en gigant. Fällan som gillrades bestod i att arrangera så att ankarkättingar drogs in i propellrarna på krigsfartygen och omöjliggjorde militärmanövern. Sammanlagt lyckades Carlos Tazo och hans ”gerillafiskare” under åren som följde stoppa 38 av USA-marinens manövrar. Amiralerna förfogade över den mest moderna teknologiska utrustningen med datorer, sensorer och antenner men stod mer eller mindre maktlösa när fiskarna kunde köra med släckta lanternor i natten eftersom de kände sina vatten väl och gäckade tusentals marinsoldater.
– Gerillataktiken kombinerad med intelligens men framför allt vår målmedvetenhet att driva ut ohyran från USA för att försvara vår ö, var överlägsen den militära fiendens strategi och vapenmakt.
Trots att USA-marinen tvingades upphöra med militärmanövrarna på Vieques, finns det inget som säger att Pentagon återigen kan deklarera att Vieques utgör en del av den Nationella Säkerheten och därför återigen ska ockuperas militärt, säger Tazo.
I dag säger Pentagon att ”Kuba och Venezuela utgör en destabiliserande faktor i regionen”. Men Vieques har alltid använts som brohuvud för interventioner i Karibien och Sydamerika. Bombningarna har upphört men nu desarmerar de blindgångarna från luften, vilket gör att dessa giftbomber sprids med vinden. Därför har Vieques den största cancerfrekvensen i Puerto Rico. Ibland begraver vi fem personer per vecka som har drabbats av cancer. Därför måste vi fortsätta kampen.
Vi går till en strandbar för att svalka oss i hettan med en iskall öl. Bakom den undersköna svarta kvinnan som står i baren ser jag en affisch med en kvinnlig marinpolis från USA som har tvingat ner en 78-årig gammal kvinna på stranden för att hon protesterar mot USA-marinens militärmanöver. Affischen har texten; ”Marinsoldat, din timma har slagit”! En stor teckning bredvid fotot visar hur Puerto Ricos flagga vajar stolt på ön medan USA:s krigsfartyg och flyg svävar runt ön.
Aleida Centeno är ordförande för Puerto Ricos Advokatsamfund och samtidigt en expert och långvarig forskare på USA:s militarisering av Puerto Rico, Karibien och Latinamerika. Hon är ofta anlitad på universitet i USA och Sydamerika och i synnerhet efter att Obama tillträdde. Hon ser Obama som en upprustningens och militarismens president i Vita huset och räknar upp stad efter stad, by eller plats över Puerto Rico och Vieques där USA:s militära installationer återfinns.
Folket i Vieques måste fortsätta sin strid på grund av att här finns en av militärens viktigaste och mest avancerade radarinstallationer på den västliga hemisfären. De utgör en pjäs i det 21:a seklets vapensystem. I Puerto Rico finns det flera installationer och Vieques är en del av det totala systemet. Vi har radar som upptäcker missiler. Här finns HARP-systemet som inte längre är ett projekt utan ett permanent program i USA:s hela försvarssystem. Det har sedan 2007 en egen budget och är inkluderat i de marina- och USA:s flygstyrkor. Här finns baser för förarlösa krigsplan. Enligt offentliggjord, tidigare hemligstämplade, dokument finns det kärnvapen på flytande baser (runt Puerto Rico), antingen i havet eller i luften. Det submarina systemet ger Pentagon möjlighet att tränga in under havsbotten och via sitt datorsystem undersöka om det finns gas, olja eller mineraler.
Enligt Aleida Centeno finns det installationer i Puerto Rico som kan kontrollera och övervaka hela planetens kommunikationer. Den lilla ön befinner sig mitt i det militära centret som representerar den teknologi som kommer att ge USA total dominans i framtiden. Om ingen stoppar dem.
Alla dessa installationer är sammansatta och samordnade och Vieques fortsätter att utgöra en del av dessa. Vi är stolta över vad folket i Vieques har gjort för freden. Men kampen här i Vieques och i Puerto Rico måste fortsätta för i militära termer är det inte längre bara ett hot mot Vieques utan hela planeten och mänskligheten.
USA-advokaten och journalisten Eva Golinger har i sina forskningar över USA:s militärbaser i världen dragit slutsatsen att det viktiga inte längre är hur många baser eller soldater och officerare som återfinns på dessa utspridda i världen utan vilken teknologisk utrustning som finns på dessa. Radar- och spionteknologi blir ett allt viktigare inslag i USA:s militära och politiska grepp över världen. Aleida bekräftar denna bild.
Denna teknologi kan undvara närvaron av konventionella arméer. Med en knapptryckning kan du dirigera ett förarlöst plan som nu sker i Afghanistan. Dessa plan har vi här i Puerto Rico. Ibland ser vi dem landa vid en bas. De flyger mycket lågt för att undvika att upptäckas av konventionell radar.
Teknologin som appliceras används också för att avaktivera hela datasystem, fortsätter hon. Innan Irak bombades 2003, utsattes landet för elektromagnetisk energi som slog ut det irakiska energisystemet och med det försvarssystemets datorer som var nödvändiga för att upptäcka USA-flyget.
Systemet blockerar fiendens kommunikationssystem och inför det egna kommunikationssystemet. Med det elektromagnetiska energivapnet kan man förflytta energi. Du kan ha en grupp i Amazonasdjungeln eller i en öken och via en satellit skicka energi till dem som är utrustade med radar och all slags teknologi. Nyligen avslöjades en grupp långt inne i Venezuelas djungler som förfogade denna teknologi och försökte övertyga ursprungsbefolkningen om att de var bättre rustade för att tjäna befolkningen än den egna regeringen. Det var en grupp nordamerikanska självutnämnda apostlar som utvisades av regeringen Chavez och som anklagades för att vara CIA-agenter ute efter att karlägga naturresurserna i Amazonasregio
nen.
US Geolog Service har upprättat en karta där alla naturresurser i världen är inritade och registrerade. Puerto Rico är ett av dessa länder som sitter på en klippa av mineraler som enligt deras kalkyler uppgår till 687 miljoner ton av sju olika mineraler så som guld, silver, magnesium eller koppar. Det är ingen tillfällighet att deras (USA:s) radar och militära installationer återfinns på just de platser i Puerto Rico där dessa mineraler återfinns och där USA-militären vill avfolka.
Carlos Tazo ser lite chockad ut efter Aleidas beskrivningar som också handlar om att denne 76-årige fiskare under år utmanade en militärmakt. Men han överraskar återigen:
– Jag träffade Fidel två gånger, första gången i New York och den andra gången i mitt hem (när Tazo bodde en tid i USA) och han sa, under mötet som pågick från 11 på kvällen till 04.00 på morgonen; ”Zenón, ta det försiktigt! För du har inte en aning om vilken huvudvärk du håller på och orsaka USA-regeringen! I vilket ögonblick som helst kan du råka ut för en ”olycka”.
Hur som helst fortsätter den nu 76-årige fredsaktivisterna sin civila olydnadskamp mot det latenta militära och det permanenta miljöhotet mot Vieques och Puerto Rico. Men Tazo, Tito och Ismael har alla visat att med enighet och en politisk övertygelse går det att åstadkomma resultat, ja, till och med tillfälligt besegra världens främsta militärmakt.