Vera Drake är namnet på huvudpersonen i filmen med samma namn. Den utspelar sig i en arbetarfamilj i 1950-talets England. Att säga att Vera (gestaltad av Imelda Staunton) är dubbelarbetande är en underdrift. Snarare är hon dubbelt dubbelarbetande. Hon förvärvsarbetar som städerska, har huvudansvaret för det egna hemmet, tar hand om en sjuklig granne och sköter om sin gamla mor. Men inte bara det. Vera Drake framkallar aborter hos kvinnor som ”ställt till det för sig” också. Det är kring det senare som filmen kretsar.

Vera Drake börjar som en kvalitets-feelgood-film. Veras familj är en harmonisk och lycklig sådan full av kärlek. Vera själv är kvinnan som alltid har ett gott ord till övers för andra och som säger ”dear” och ”love” i varje mening. Ingen i hennes närhet vet om att hon på fredagseftermiddagar besöker kvinnor i deras hem och framkallar aborter. Detta görs genom att pumpa upp en blandning av vatten, tvål och desinfektionsmedel i underlivet på den gravida kvinnan. Metoden är primitiv och även om detta inte är en ”sjukhusfilm” med höga skrik och närbilder på blodiga omslag, skär det i kroppen på mig under de scenerna.
Kvinnornas rädsla och smärta är påtaglig och det absurda i att denna procedur måste vara hemlig, smutsig och olaglig gör det hela än värre. Filmens vändning kommer när en väldigt ung flicka blir svårt sjuk. Polisen lyckas koppla Vera till vad som ses som ett mycket allvarligt brott. Och så dras rättegången igång.
Kvinnornas värld präglas av systerskap och förståelse. Men här gestaltas också den alienation och skamkänsla gentemot den egna kroppen som kvinnor i alla tider har fått leva med. Kvinnorna är inte på det klara med den fysiska processen och vad som kommer att hända med dem. Allt Vera kan säga är att ”du får ont… där nere”. Det saknas ord och kanske även kunskap för att beskriva vad det egentligen är som händer. Männen i filmen är oförstående, de flesta av kvinnorna vänder sig till Vera utan mannens vetskap. Och det är den tanken som sitter kvar längst efter filmen: kan någon som av biologiska skäl aldrig upplevt rädslan för att vara gravid eller oron inför ett gynekologbesök verkligen förstå de känslorna?
I Vera Drake är det – liksom i verkligheten – till största delen männen som stiftar lagar, arresterar, dömer och moraliserar men det direkta lidandet är aldrig deras. Det är aldrig de som kokar vatten i en egen kastrull på den egna spisen för att sedan få detta uppfört i underlivet. Det är heller inte de som efteråt lämnas ensamma att bara vänta, och hoppas på det bästa. Så ifrågasätter filmen på ett subtilt sätt det patriarkala systemet.
Vera Drake är en intressant film med riktigt bra skådespelarinsatser. Filmen beskriver inte enbart ett visst historiskt skeende. Frågan om kvinnors rätt till fri abort tenderar, som vi vet, tyvärr att vara ständigt aktuell. I Europa finns fortfarande länder (till exempel Polen och Irland) där abort är förbjudet.

Det är tragiskt och upprörande att kvinnor idag tvingas brottas med samma problem vad gäller att själv kunna bestämma över sin kropp och graviditet som på femtiotalet. Det är när tanken på att vattnet, tvålen och sprutan är en verklighet för kvinnor i hela världen som Vera Drake växer och blir någonting mer än bara drama. Utan övertydliga pekpinnar eller alltför påträngande politiska slutsatser förmår Vera Drake att beröra – och uppröra.
Filmen har premiär den 11 februari.