Rena hem på smutsiga villkor? Hushållstjänster, migration och globalisering
Anna Gavanas och Catharina Calleman (red).
Makadam, 2013.

Det är 1950-tal. Ingrid är en av de många tyskor som arbetar som hembiträde i Sverige, ett arbete som vanligtvis utförs från tidig morgon till sen kväll – arbetstiden är oreglerad. Så småningom inser Ingrid att hon har sämre betalt än ”svenska” hembiträden och hon frågar därför friherrinnan som anställt henne om möjligheten till påökt. Till svar får hon:
– Ja det är ju därför vi tar dom från Tyskland.
I dag när Tyskland är Europas starkaste ekonomi, väcker uttalandet kanske förvåning. Få tänker nog att den med tyskt medborgarskap bör räkna med en lägre lön på grund av sitt etniska ursprung. Däremot ser vi samma fenomen utspela sig på arbetsmarknaden – men i relation till andra nationaliteter.
Detta ger oss en vink om hur konstruktionen av stereotyper i relation till människor på arbetsmarknaden påverkas av maktförhållanden.
Intervjun med Ingrid är hämtad ur en helt ny forskningsantologi, Rena hem på smutsiga villkor? i vilken landets främsta experter diskuterar hushållstjänster i ljuset av migration och globalisering.
Analysen utkristalliseras liksom av sig själv när du vänder blad och möter en uppdragsgivare som i dag säger sig vara nöjd med sin ”polska” och en annan som diskuterar sin ”lilla negerpojke” som städar villan.

Olika tillgång till makt gör det möjligt att reducera människor till stereotyper, att i organisationen av arbetet skapa ett vi och dom.
Trots detta talas det ibland om att dagens moderna hemstädbransch är något helt annat än forna tiders hembiträdeskultur, eftersom organisationen av arbetet ser helt annorlunda ut. Då bodde ju hembiträdet företrädesvis i uppdragsgivarens hem, saknade kollektivavtal och var helt utelämnad åt sin matmors nycker för vad som skulle ingå i hennes arbetsdag. I dag ser det inte riktigt ut så. Nu har vi reglerade arbetstider och det är oftast ett företag som sluter ett avtal med kunden om vad som ska utföras till vilket pris – en modell som sägs omkullkasta den gamla maktordningen mellan hushållsarbetaren och kunden.
Men när forskarna intervjuar både företagare och städare framkommer att kunderna ofta försöker omförhandla de överenskomna villkoren direkt med hushållsarbetaren som utför tjänsten. Och de anställda konkurrerar med andra företag om vem som är bäst på att ge det ”lilla extra”.
Fram träder en bild som visar på fler likheter än olikheter med forna tiders pigjobb.

Men den stora fördelen är trots allt, brukar förespråkarna för Rut-reformen hävda, är att vi nu fått fler jobb för grupper som ofta har svårt att få tillträde till arbetsmarknaden – dessutom vita jobb, vilket innebär en större trygghet. Det är väl inte att förakta?
Om det vore så väl.
De trygga jobben i branschen är nämligen få. Den bild forskningsantologin presenterar är snarare en hårdnande konkurrens, där priser pressas neråt och kundernas varierande krav gör det svårt att planera verksamheten. De flesta kunder vill att tjänsterna ska utföras mot slutet av veckan, på tider då de inte är hemma. Dessutom kräver de en flexibilitet i relation till att deras barn kan bli sjuka, att de reser bort och därför inte vill ha städning eller andra villkor på sommar, jul och så vidare.
Detta ger ett direkt avtryck i anställningsvillkor och arbetstider. Förmågan att vara ”flexibel” är ett nyckelord för den som vill vara anställningsbar i branschen. Och det är mot bakgrund av kundernas flexibilitetskrav svårt, även för det företag som vill, att erbjuda heltidsjobb. Vissa företagare berättar att deras anställda har flera jobb samtidigt. De jobbar för olika företag och i vissa fall även svart vid sidan av. Ibland innebär en vit anställning för en specifik kund en inkörsport till svartjobb vid sidan av.
Forskarna drar slutsatsen att den vita och den svarta marknaden existerar parallellt och att de göder varandra.

Eftersom Rena hem på smutsiga villkor? är en forskningsantologi finns inget avslutande kapitel som drar slutsatser av de mönster som trätt fram (och inledningen har mer karaktär av faktasammanställning än analys). Det är tydligt att redaktörerna vill undvika att anklagas för spekulationer utifrån sina forskningsresultat. Men det hindrar inte mig som läsare ifrån att själv spekulera: Om vi i stället för Rut-avdrag hade satsat den slant avdraget kostar staten på, säg, fler nattis eller en subventionering av ekologisk mat i skolorna; hade inte lika många vita anställningstillfällen kunnat skapas till samma kostnad – men utan att återskapa gamla tiders maktrelationer mellan människor?