Hur många människor har boken Genustrubbel att tacka för sitt liv? Judith Butlers betydelse för 2000-talets tänkande går inte att komma runt. Hen hjälpte begrepp som icke-binär och intersektionalitet att slå igenom brett och förklarade hur kön är en teater som vi återskapar varje dag, snarare än ett uttryck för något medfött. För det är jag hen evigt tacksam. Priset hen och andra genusvetare fått betala i form av hat och hot är orimligt. Med sin bistra uppsyn och slarviga pojkfrisyr har hen fått mörkermän som Ron de Santis och Viktor Orbán och vår egen David Eberhard att självantända.
Butler är också jude och en av grundarna till organisationen Jewish voice for peace, som mobiliserat i imponerande skala i de stora amerikanska städerna, där de organiserat ockupationer och demonstrationer mot bombningarna av Gaza, manifestationer som agerat oberoende till de övriga Palestina-demonstrationerna. Själv bytte jag mitt X-namn till Judisk röst för fred, i sympati med en för mig viktig rörelse, där judar markerar sitt avståndstagande från det allt mer besinningslösa våldet från Israels armé och regering, vars åtskillnadspolitik har fått pågå alltför länge.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Men i förra veckan syntes en filmsnutt i sociala medier där stjärnan håller ett anförande. Inför kameran säger hen lugnt att ”upproret 7 oktober var en aktion av väpnat motstånd. Det är inte en terrorattack och det är inte en antisemitisk attack. Det var en attack mot israeler.” Visserligen, lägger Butler till, var händelsen hemsk, men att den bör betraktas som ett svar på Israels långvariga utövande av våld mot den palestinska befolkningen. Visst är det missvisande att kalla massakern för en pogrom, eller att förneka att den är en följd av förtryck. Men likväl är den också terror.
Judith, om attacker mot civila inte är terrorism, vad är det då?
Dagar efter att FN till sist fastslår att det finns ”en rimlig grund för att sexuellt våld, våldtäkt och gruppvåldtäkt ägde rum under Hamas-ledda attacken” säger hon att det är möjligt att våldtäkter begicks, men att hen först behöver se bevisen. Den israeliska regeringen och försvarsmakten må ha överdrivit vidden av det sexuella våldet som utövades den 7 oktober, men att ifrågasätta att det överhuvudtaget ägde rum är magstarkt.
Det är med sorg jag måste konstatera hur besviken jag är en av vår tids största feministikoner inte klarar av att tala klarspråk om den 7 oktober. Judith, om attacker mot civila inte är terrorism, vad är det då? Hamas må vara den hegemoniska makten inom den palestinska motståndsrörelsen, men det motstånd de erbjuder har mer gemensamt med Talibanerna och Saudiarabiens reaktionära teokratier än med progressiva rörelser som de spanska partisanerna.
Visst har de förtrycktas motstånd aldrig varit perfekt, men vi behöver för den skull inte hjälpa dem att sopa undan spåren efter sina brott.
Butler använder olika skalor för hur motstånd kan se ut. ”Palestinier, arab, icke-vit? Kör hårt med er hbtq-fientliga och kvinnohatiska stil. Ni vet inte bättre.”
Jag undrar när intellektuella ska börja söka efter en lösning i stället för att strössla ord kring sig som förvandlar människoliv till sågspån. Kanske hoppas jag på för mycket.
