Av alla uppfostringsmetoder måste väl den där ”nu gör du mamma ledsen” som en ständigt återkommande fras vara den allra värsta. En konkret avhyvling är lätt att förstå och fördra, den går dessutom att argumentera emot. Sårade känslor däremot går inte att ifrågasätta. Något mer effektivt sätt att utöva makt och genast få rätt kan knappast finnas.
Det som är illa i barnuppfostran blir inte mindre olidligt när det tillämpas i politiken. Vår nya regering har tagit det auktoritativa martyrskapet till helt nya höjder. Minns Fredrik Reinfeldt som nära nog tog till lipen när en karikatyr på temat ulv i fårakläder cirkulerade bland socialdemokratiska valarbetare. Snyft och ynk.
Samma metod tillämpas då den borgerliga politiken ifrågasätts. Under höstens heta debatt om a-kassan kom ”hur kan ni bara säga nåt sånt”-argumenten att anta rent fantastiska proportioner. Poängen i den ekonomiska teori regeringen stödjer sig på då den hävdar att sänkt a-kassa skapar fler jobb, är att lägre ersättning sätter press nedåt på lönerna. Lägre löner antas göra företagen villigare att anställa. Klassisk nyliberal ekonomisk teori med andra ord.
Under ett seminarium i december där TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik ifrågasatte själva rimligheten i denna teori svarade alliansens favoritekonom Lars Calmfors att jo då, nog kunde man anta att sänkta nivåer kan påverka lönerna och arbetsmarknaden på just det sättet. Såklart – det är ju de teorier han byggt sitt namn på. Men när sedan kristdemokraternas Desirée Petrus Engström skulle kommentera lönesänkarteorins hållbarhet satt hon som fallen från skyarna. Något sådant hade de minsann aldrig diskuterat i alliansen, självklart var det inte folks löner man ville åt med sänkt a-kassa och hur kunde någon ens… göra mamma så ledsen?
Det sorglustiga är ju att lönepress-teorin är den enda som ger legitimitet åt a-kassesänkningen. Men istället för att argumentera för att det är bättre att folk har lågavlönade och sämre jobb än att de är arbetslösa väljer regeringen att låtsas som om det egentligen inte finns någon tanke alls med totalsabotaget av vår kanske viktigaste försäkring. Det är faktiskt väldigt oroande för det demokratiska samtalet.