Förra året ökade antalet barnfamiljer som vräktes från sina hem, efter flera års nedgång. Enligt Kronofogden är en anledning att allt fler tvingas bo i andra hand, och vräks efter att ha blivit lurade av svartuthyrare.
Att otryggheten breder ut sig på bostadsmarknaden är tyvärr ingen nyhet. Tilltagande bostadsbrist och framför allt brist på hyresrätter med rimlig hyra gör att allt fler hänvisas till andrahandsmarknaden och dess ockerhyror. Unga bostadssökande kvinnor vittnar om trakasserier och oönskade inviter av hänsynslösa ”privatvärdar”.
Men även för de som har ett förstahandskontrakt urholkas tryggheten. Inte bara genom hotet om marknadshyror utan redan här och nu, genom så kallade renovräkningar. Det vill säga när en hyresvärd i samband med nödvändigt underhåll också passar på att genomföra ”standardhöjande åtgärder” och chockhöja hyran. Följden blir att de ekonomiskt svaga hushållen tvingas flytta. Oftast, som Boverket konstaterat i en rapport om flyttmönster vid större renoveringar, till områden med lägre medelinkomst och sämre skolresultat vilket bidrar till att den redan djupa boendesegregationen förvärras.
I samma anda vill den blågröna majoriteten i Stockholm nu ombilda upp till 20 000 av allmännyttans hyresrätter till bostadsrätter. Utförsäljningen motiveras av att man vill ha ”blandade boendeformer” för att motverka segregation. Men den verkliga följden när hyresrätter med låg hyra förvandlas till svindyra bostadsrätter är så klart att hushåll med lägre inkomster tvingas ännu längre ut i periferin eller till den otrygga andrahandsmarknaden.
Att sälja ut allmännyttan, driva på för marknadshyror och stänga ute arbetarklassen från attraktiva områden är sådant vi förväntar oss av högern. Mer upprörande är att Socialdemokraterna medverkar till att fullborda det nyliberala systemskiftet.
Efter en valrörelse där man tog varje chans att skrämmas med att Moderaterna vill införa marknadshyror ska Socialdemokraterna nu själva införa marknadshyror i nyproduktion
Det sker inte minst genom att S-ledda kommuner runt om i landet säljer ut allmännyttans bestånd, ofta till privata ägare vars affärsidé är att renovera och chockhöja hyran. När Kopparstaden sålde 463 lägenheter i Bojsenburg i Falun till Samhällsbyggnadsbolaget (SBB) för ett par år sedan medverkade socialdemokratiska politiker till och med på båda sidor av affären, genom Kopparstadens styrelseordförande Kim Söderström och SBB:s grundare Ilija Batljan, tidigare kommunalråd i Nynäshamn. Batljans bolag har sedan dess satt igång med att topprenovera lägenheter vid utflyttningar eller skador och häromdagen rapporterade P4 Dalarna att det finns boende som inte ens vågar anmäla fuktskador av rädsla för att höjd hyra.
Det slutgiltiga sveket kom dock med januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L. Efter en valrörelse där man tog varje chans att skrämmas med att Moderaterna vill införa marknadshyror ska Socialdemokraterna nu själva införa marknadshyror i nyproduktion – vilket naturligtvis bara är ett första steg. När Socialdemokraterna i slutet av mars håller kongress i Örebro kommer den regionala Hyresgästföreningen därför demonstrera utanför. Det är en viktig markering, och kanske ett exempel på hur det kan se ut de kommande åren när folkrörelserna och det socialdemokratiska partiet hamnar på motsatta sidor i fråga efter fråga.
Men Hyresgästföreningen har inte lyckats stoppa det systemskifte som ägt rum sedan 90-talet, och kommer knappast att göra det nu heller, i alla fall inte på egen hand. För det krävs en större mobilisering än Sverige har sett på många år. Hoppet står till de rörelser som växt fram runt om i landet de senaste åren – mot utförsäljningar, ombildningar och renovräkningar och för allas rätt till staden – och till alla de som nu samlar sig till motstånd i bostadsområden och lokalsamhällen och bygger nätverk över hela landet.
Centralt för att den framväxande bostadsrörelsen ska lyckas är att den också formulerar alternativ till marknadens otrygghet. Att stoppa en enskild utförsäljning är en seger i sig, men kan på sin höjd bromsa det nyliberala systemskifte som påbörjades på 90-talet och obönhörligt rullar vidare, dag för dag, för varje billig hyresrätt som försvinner och för varje stadsdel som i praktiken blir oåtkomlig för människor med vanliga inkomster. Att vända utvecklingen kräver mer än självförsvar – det kräver att vi går på offensiven och återupprättar bostaden som en grundläggande rättighet, och bostadsförsörjningen som en självklar del av vår gemensamma välfärd.
