Under våren har två olika rapporter bekräftat att socialdemokratin har ett tydligt medieunderläge. S har mycket svagt stöd hos politiska journalister, och de stora medierna ger en negativ bild av partiet. Martin Viredius, chefredaktör på den fackliga tidningen Transportarbetaren, menar att det inte finns någon ljusning. Istället kommer det att bli värre.
– Det finns en väldigt oroande tendens att arbetsmarknadsjournalistiken, som tidigare var ett högstatusområde, försvinner bort, samtidigt som ekonomijournalistiken får en framträdande plats.
– När det gäller en sådan sak som att folk skall få betala mer a-kassa slår det igenom på ett tydligt sätt. De nya ekonomireportrarna förstår inte en hur en sådan sak slår hårt, de skiter i det och de delar dessutom värderingar snarare med aktieägarna.
Det handlar också om var journalisterna kommer ifrån, menar Viredius.
– Rekryteringsbasen för journalister är entydigt medelklass. Därför säger man tillexempel att arbetsmarknadskonflikter är ”osexigt”. Men det är det inte för mig,det är raffinerad maktpolitik i sin prydno.
Vad görs då inom s och facket? Finns det offensiva strategier?
– Nej. Det var ett våldsamt misstag att sälja Aftonbladet. Snart går tiden ut då LO fortfarande kan bestämma över ledarsida och kulturen. Då kommer ingen dagstidning att stå för socialdemokratiska värderingar.
På en debatt på Publicistklubben i januari 2005 hävdade Eric Sundström, som då satt i AU för sossarna, att det inte var någon idé att satsa på tidningar. Internet är framtiden, det är linjen från LO och SAP.
Viredius skakar på huvudet.
– Det funkar inte. De måste tänka om.