”Det får inte ske till vilket pris som helst”, säger statsminister Stefan Löfven till Dagens Industri den 31 mars. 

Han talar om det kontroversiella frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP. och varnar för att om det inte sys ihop inom nio månader är utsikterna för en överenskommelse små. 

”Därför bör man se upp med handelsavtal och andra internationella fenomen så att man inte får en nedåtgående kraft. Vi vill inte att man försämrar länders demokratiska rättigheter med ett avtal, inte heller löntagares rättigheter.”

Från näringsminister Mikael Dambergs tidigare okritiska agerande inom EU för det så kallade investeringsskyddet, ISDS, till statsministerns försiktiga kritik kan man möjligen ana ett växande motstånd. ISDS betyder att företag ska kunna stämma stater som infört regelringar som skadar dem. Enligt kritikerna kan det försvåra all möjlig reglerande lagstiftning vad gäller till exempel miljö och hälsa men också innebära ett domstolssystem som ställs över både nationalstater och EU. Ett hot mot demokratin således. 

Samtidigt går svenska LO snarare åt andra hållet. Från att i intervjuer i bland annat Arbetet ha sagt tydligt att ”det blir inget frihandelsavtal om det ingår ett ISDS”, trycker LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson snarare på att om TTIP inte snart kommer till stånd kan ett Asien-avtal komma före, vilket enligt LO-ordföranden i en annan intervju med Arbetet vore negativt för fackföreningarnas ”möjlighet att driva igenom fackliga och arbetsrättsliga krav”. 

Både Europafacket och tyska LO (inklusive IG Metall) är mycket mer kritiskt än svensk socialdemokrati och LO. Den fackliga tankesmedjan Katalys, med vänsterkritikern Daniel Suhonen, i spetsen släpper i tillsammans med gröna tankesmedjan Cogito dagarna en rapport med seriös och analyserande kritik mot TTIP. Nog borde en socialdemokratisk och grön regering kunna formulera en tydligare ståndpunkt om en så viktig framtidsfråga än den hittills gjort? Karl-Petter Thorwaldssons devis från Arbetet är ju utmärkt: ”Med ISDS – inget avtal.