Malmö. En buss med ett reklamplakat som pryds av ett stort rött hjärta och texten ”Välfärd för alla”. Malmös välfärdspolitiska handlingsplan klubbades förra året. Centralt är att kommunen ska främja kooperativa välfärdslösningar. Frivilligorganisationer och anhöriga ska bära större ansvar. Målet sägs vara att återupprätta välfärden för de mest utsatta. Vad det i praktiken betyder är att man utnyttjar och belastar redan utsatta grupper för att motivera ytterligare försämringar.

Folkpartiet lade en motion till kommunfullmäktige för någon vecka sedan om att kommunen ska stimulera personalkooperativ i äldreomsorgen. Tjänstemännen på stadskontoret kom fram till att konsekvensen av att bifalla motionen blir att man måste lägga ut äldreomsorgen på entreprenad. Sådana är upphandlingsreglerna. Stadskontoret föreslog därför att motionen skulle bifallas med tillägget att man skulle verka för att se över lagstiftningen för att möjliggöra främjandet av personalkooperativ utan att lägga ut på entreprenad. När vänsterpartiet invände att upphandlingsreglerna är en del av EU-direktiv som Malmö stad inte kan ändra, blev svaret att vänsterpartiet fokuserar för mycket på regler och byråkrati medan folkpartiet värnar människors rätt till inflytande över sin arbetssituation.
Man tar sig för pannan. Men inte utgjorde sådana detaljer, som att man föreslog något som i praktiken är omöjligt, hinder för att socialdemokratin skulle ta motionen till sitt hjärta.
Tvärtom. När motionen behandlas i kommunstyrelsen nöjer sig ordföranden Ilmar Reepalu med ett tillägg – att man även ska främja sociala kooperativ inom äldreomsorgen. Sociala kooperativ låter väl bra. Men vad betyder det? Jo, att man ska verka för att äldreomsorgen sköts av kooperativ för arbetshandikappade personer i behov av handledning. Ett skämt, någon? Naturligtvis bifölls motionen med socialdemokraternas stöd. Socialdemokraterna säljer ut vår gemensamma välfärd till privatpersoner, ideella organisationer och företag. Och de kallar det demokrati.