Den nygamle partiledaren Llamazares uttryckte visserligen sin stolhet över omvalet, men såg sig samtidigt tvingad att vädja till de interna kritikerna att måna om partialliansens enhet. Så sent som i december hade Llamazares, under kontroversiella former, vunnit ett omval på en extraordinarie partikongress.
Detta valresultat bekräftades i helgens sammanträde av IU:s representantskap.
Till skillnad från partikongressen i december, utmanades han denna gång av en enda motkandidat. Den hittills relativt okända människorättsaktivisten Enrique Santiago fick 46,3 procent av ombudens röster.
Inför sammanträdet i helgen hade Llamazares försökt att beveka Santiago till att dra sig ur ordförandevalet för att undvika splittring. Llamazares’ erbjudande, att utse Santiago till IU:s talman, ansågs dock inte att vara tillräckligt.

Llamazares’ dåliga valresultat visar att splittringen inom IU har fördjupats sedan de stora förlusterna i fjolårets val. Den omstridda partiledaren misslyckades även i helgen att övertyga sina interna kritiker om behovet av att satsa på ett nära samarbete med regeringen i Madrid. Efter Llamazares’ omval som generalkoordinator, avstod Santiago från att medverka i partistyrelsen. Även Francisco Frutos, Santiagos främsta allierade och ordförande i Spaniens kommunistiska parti (PCE), avstod från ett mandat i partiledningen.
Det bådar för fortsatta konflikter mellan ledningen kring Llamazares och PCE, den klart starkaste politiska kraften inom IU. Llamazares anklagas av kommunisterna för att äventyra partiets vänsterprofil genom samarbetet med regeringspartiet PSOE. Llamazares’ mål med samarbetet med socialdemokratiska PSOE, är en vänsterkoalitionsregering i Madrid.
PSOE bildade i fjol en minoritetsregering som är beroende av parlamentariskt stöd av IU.
Llamazares vill utnyttja denna situation för att tvinga fram ett långvarigare samarbete. Han anklagades dock i helgen av Santiago för att hellre kompromissa med regeringen, än med medlemmarna i det egna partiet.