Bashar al Assad ska störtas. Det har hela tiden varit ett orubbligt krav från den väpnade oppositionen och dess utländska bundsförvanter. Inga förhandlingar förrän al Assad har avgått. Förhandlingar med vem? Men Bashar al Assad visade sig betydligt starkare än väntat, och Rysslands och Kinas veto i säkerhetsrådet förhindrade en massiv väpnad intervention. För att vinna opinionen och komma runt vetot krävdes en kraftig upptrappning av våldet mot civilbefolkningen. Regimen fick förstås skulden för allt våld, samtidigt som det kröp fram att ”rebellerna” domineras av religiösa extremister.

Varje gång FN tagit initiativ till förhandlingar har våldsutbrott ägt rum, som skyllts på Assad, och förhandlingsförsöken har avbrutits. Offren är civila. USA har hållit sig utanför striderna men bidragit med vapen och utrustning via bland annat Saudiarabien och Turkiet. President Obama har hotat att gripa in om ”den röda linjen” – användning av kemiska stridsmedel – överträds. Flera gånger har den syriska regimen anklagats för detta, men enligt FN-observatörer under ledning av Carla Del Ponte den 5 maj tyder vittnesmål från offer för kriget samt medicinsk personal på att rebellstyrkorna använt sarin. Det mörkas av massmedierna, liksom det faktum att den syriska regeringen för flera månader sedan begärde att FN:s generalsekreterare ska tillsätta en oberoende undersökningsgrupp.

Efter den syriska regimens militära framgångar på senare tid har det blivit alltmer akut för oppositionen att ”den röda linjen” äntligen överträds. För den syriska regeringen är det minst lika angeläget att undvika detta. Den enda part som har intresse av det aktuella giftgasmordet på civila är ”rebellerna” och deras utländska bundsförvanter.
USA tar nu på sig rollen av världspolis som ska ”straffa” den syriska regimen. Den här gången får man inte ens England med sig. Men FN kringgås, vapeninspektörernas uppdrag förkortas och är inte längre intressant. Och den syriska civilbefolkningen fortsätter att offras. Vem bryr sig?