Inrikes/Nyheter 03 februari, 2022

Splittring bland V:s klimataktivister – är tillväxt bra eller dåligt?

Klimatet ser ut att bli den största frågan på Vänster­partiets kongress – men också den känsligaste. De tidigare enade miljö­engagerade medlemmarna har splittrats i två läger med radikalt olika syn på frågan: är ekonomisk tillväxt lösningen eller problemet?

Omkring en tredjedel av medlemsförslagen till Vänsterpartiets valplattform handlar om klimatet. Efter de interna bråken om Cementa-lagen syns partiets klimatengagerade medlemmar mer än någonsin inför vinterns kongress. Flera av de mest profilerade är på väg in i partistyrelsen.

Men konfliktlinjen går inte bara mellan medlemmar och ledning. De gräsrötter som tidigare samlades kring kravet att Vänsterpartiet skulle börja fokusera på klimatfrågan har nu blivit splittrade över hur det ska gå till. Det berättar personer ur båda läger för Flamman.

På ena sidan finns fackligt engagerade som kräver större statliga investeringar för att göra klimatomställningen till en motor för gröna jobb och tillväxt. På andra sidan finns klimat­aktivister som kräver en politik för livsstilsförändringar, minskad konsumtion och avstannad tillväxt.

Partiveteranen och Stockholmspolitikern Rikard Warlenius, som var med och tog fram Vänsterpartiets första omfattande klimatpolitiska program, tror att det kommer leda till en stormig kongress. Och att partiledningen kliver in mellan grupperna och själv sätter agendan inför valet.

– Min gissning är att det blir en ganska spretig diskussion och att partistyrelsen vinner, säger han till Flamman.

Pendeltågsföraren Monika Roll gick med i Vänsterpartiet 2017 och anslöt sig nästan direkt till motionen ”Totalrenovera Sverige”. På bara några år växte den från ett enskilt förslag till en informell intern oppositionsgrupp, och Roll blev en av dess ledare. Gruppens krav är i stort sett desamma som Socialdemokraternas partiförening Reformisterna har ställt: lätta på reglerna för hur mycket svenska staten får låna, investera pengarna i en snabb klimatomställning och skapa på så sätt nya rekordår för industri och välfärd i Sverige.

Partiledningen har tagit intryck. I december 2020 anställdes den tidigare LO-ekonomen Sandro Scocco – känd som en stark kritiker av Sveriges internationellt sett hårda statliga låneregler – som partiets nya chefsekonom. Ett år senare fick han sällskap av Åsa-Pia Järliden Bergström, som även hon jobbat på LO och drivit samma fråga. I partiledningens svar till ”Totalrenovera Sverige” konstateras att man håller på att ta fram en ny ekonomisk politik.

Men motionen har inte röstats igenom, och Monika Roll är inte nöjd.

– Vi har en massa behov som behöver tillgodoses, samtidigt som vi har en möjlighet att låna gratis. Det räcker inte att tonen är trevligare från partiledningens sida. Det behöver konkretiseras.

För henne är klimatkrisen, med dess krav på nya energislag och tekniska innovationer, en av flera anledningar till att staten bör investera stort och därmed få hela ekonomin att växa till löntagarnas (och därmed konsumenternas) fördel.

Men i det stora dokument som samlar alla motioner till kongressen finns, direkt efter Monika Rolls förslag, en motion som går i öppen polemik med det: ”Totalrenovera Sverige utan tillväxtkrav”. Den är kritisk till fler statliga lån, eftersom lån förutsätter en växande ekonomi för att de ska kunna betalas tillbaka. Efter den kommer fler motioner i samma anda.

– Det är tydligt att man har olika sätt att se på frågan. Det är många människor med olika bakgrund i Vänsterpartiet, och man har kanske olika drivkrafter, säger Monika Roll och fortsätter:

– Jag har pratat om ”Totalrenovera Sverige” på en del klimatträffar, och en del saker som nämns då är ganska främmande för mig.

Som vad då?

– Det kan vara att man ska vara självförsörjande och bo på en gård, ha ett vindkraftskollektiv och en lådcykel och bara köpa ekologiskt. Det är jättebra om man vill göra det, men jag tror inte att sättet att rädda klimatet är att det är upp till dig som individ att göra det valet. Jag tror att det är väldigt verklighetsfrånvänt.

Enligt henne är frågan om ekonomisk tillväxt för tidigt ställd.

– Ska vi ha en ekonomi utan tillväxt är det ett annat ekonomiskt system. Då krävs det en social revolution. Ryska revolutionen gick ju väldigt fort, men det är kanske inget som står för dörren i Sverige i dag.

Flera av de konsumtionskritiska motionerna är signerade av Samuel Skånberg. Han och Göteborgspolitikern Gertrud Ingelman leder Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitiska nätverk. Båda är föreslagna till den nya partistyrelsen.

Ingelman säger till Flamman att hon inför kongressen varit del av ett internt lobbyarbete, genom möten med bland andra partisekreteraren Aron Etzler, för att få partiledningen att byta ut ordet ”tillväxt” till ”ekonomisk utveckling” i valplattformen.

– Det är en väldigt viktig diskussion. Man behöver kanske inte öka och växa, utan omfördela, säger hon.

Samuel Skånberg är inne på samma linje.

– Dels är det en fråga om hur man kommunicerar, men man har också lite olika syn på det. Vissa är kanske inte lika oroliga som andra över att ha mål om tillväxt och tror att bara man kan göra tillväxten grön så är saken avklarad. Men många klimatengagerade lyfter forskning som visar att det i princip är omöjligt att skilja tillväxt från klimat- och miljöpåverkan. För mig är det uppenbart att vi inte kan gå med fortsatt tillväxt hur länge som helst.

Känner du igen bilden av två läger, där det ena har mer fokus på investeringar och det andra på minskad konsumtion?

– Ja, definitivt.

Samtidigt säger han att minskad privat konsumtion inte handlar om att lösa klimatfrågan på individnivå, utan om att gemensamt skapa incitament för omedelbara utsläppsminskningar. Enligt honom kräver det att samhället främjar nya konsumtionsmönster, såsom mindre köttätande och färre flygresor.

Skånberg säger också att många av de konsumtionskritiska är för ökade investeringar i just infrastruktur och klimatvänlig industri men väljer att fokusera på konsumtions- och tillväxtkritik av taktiska skäl.

– Jag har inget behov av att säga ”vi måste satsa på grön industri”, för det gör ju partiledningen redan.

Monika Roll håller sannolikt inte med. I hennes motion står att V:s nuvarande industripolitik ”lägger hinder i vägen för kampen för full sysselsättning och en rättvis klimatomställning”.

Samuel Skånberg betonar att Klimatpolitiska nätverket inte väljer sida utan är en samlingspunkt för alla partiets klimatintresserade. Samtidigt hymlar han inte med att de konsumtionskritiska ofta samlas i nätverket.

– Även om det finns en och annan ren tillväxtkritiker, som vill se nedväxt, så tycker de allra flesta jag pratat med inom nätverket snarare att det handlar om att inte se tillväxt som ett mål i sig självt.

Frågan om nätverkets roll är känslig, eftersom så kallad tendensbildning (skapandet av interna grupper med separata politiska program) är förbjuden i Vänsterpartiet. Även Gertrud Ingelman återkommer till att Klimatpolitiska nätverket saknar program.

– Vi har inte skrivit motioner ihop. Däremot har vi förmedlat andras motioner. De som vill har kunnat sprida sina motioner och be andra ställa sig bakom, säger hon.

Inför kongressen har Ingelman gjort en sammanställning av motioner som kan intressera nätverkets medlemmar, utan konkreta uppmaningar om hur de ska rösta. Där finns bland annat motioner om skogsbruk, biologisk mångfald och global miljörättvisa.

Tendensförbudet kan också ses som en anledning till att ”Totalrenovera Sverige” formellt bara är en motion, trots att det i praktiken börjar likna en intern kampanjgrupp.

På kongressen möts de olika världsbilderna. Stockholmspolitikern Rikard Warlenius, en av huvudpersonerna bakom det ekologiskt-ekonomiska (”ekoeko”) program som Vänsterpartiet antog 2016, säger att dagens splittring bland de klimatengagerade lär synas på kongressgolvet.

– Det finns missnöje med de skrivningar som partistyrelsen gör, men det är inte en sammanhållen falang som tycker samma sak och går samman.
Enligt honom var de industri- och konsumtionsfokuserade mer samlade tidigare, av ren nöd – de var tvungna att gå ihop för att få partiet att alls driva klimatfrågor.

– Om man ser det ur ett lite större perspektiv så är det Jonas Sjöstedt-eran som rent politiskt går i graven här, eller kan göra det. Under hans partiledarskap fanns det en ganska stark och sammanhållen grön falang i partiet som var en viktig del i att formulera och anta ekoekoprogrammet, en ganska bred miljö- och klimatpolitik som också var ett slags stöd för Jonas Sjöstedt, och ibland välte kongresser, fick in PS-ombud och fick igenom sina skrivningar.

Så att ”välta kongressen” lär inte bli aktuellt den här gången?

– Jag utesluter inte det, men då gäller det att det skapas allianser mellan industrifalangen och den mer gröna falangen. Men eftersom PS tagit lite ställning i den saken har det skett en splittring där kan man säga.

Han syftar på det som också Samuel Skånberg påpekar – att partiledningen, och inte minst Nooshi Dadgostar, ofta talar om att klimatkrisen ska lösas genom en ny industriell guldålder. Men biträdande partisekreterare Hanna Gedin tonar ned bilden av att det finns två klimatpolitiska läger och att partiledningen valt sida.

– Vi behöver en massiv omställning inom industri- och transportsektorn. Och anledningen till det är att det är där de flesta utsläppen sker, två tredjedelar. Där går det att komma åt utsläppen med politiska reformer. Så jag skulle säga att det är den prioriteringen vi gör i valplattformen. Och det är också den prioriteringen som vi tror har möjlighet att leda till ett ökat stöd för oss som parti, vilket krävs om vi faktiskt ska kunna genomföra vår klimatpolitik, säger Gedin till Flamman.

Hon ser ingen risk för tendensbildning i frågan. Precis som Klimatpolitiska nätverkets företrädare säger hon att partinätverken enbart är mötesplatser för medlemmar med ett visst intresse.

– Det är först när man agerar samfällt i motionsskrivande eller i förhållande till val som det blir en tendens.

– Det är klart att det finns olika syn på hur man pratar om klimatkrisen. Men jag tycker att det är lite synd när vi väljer att fokusera på klimatkrisen och gå till val på det, att man då är missnöjd med ingången till det.

Varför är det så många motioner till valplattformen som handlar om just klimatpolitik, tror du?

– För att vi i Vänsterpartiet älskar att motionera. Jag tycker det är väldigt positivt. Det har kommit många förslag och partistyrelsen har reviderat sitt förslag på ett antal punkter utifrån bra motioner från medlemmar. Men klimatfrågan är också något som engagerar. Och det är jättebra för det krävs att vi gemensamt arbetar med klimatfrågan för att få till en omställning. Vi har sett att marknaden inte kan sköta den på egen hand.

Noa Söderberg
Tidigare reporter på Flamman.noa.soderberg@flamman.se

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfattar veckan som gått. Prenumera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Utrikes 04 juni, 2023

Ungdomen hoppas på ett demokratiskt Thailand

Pita Limjaroenrat, ledare för partiet Move Forward, tar emot folkets jubel i Bangkok efter valsegern för hans koalition. Foto: Wason Wanichakorn/AP.

Sedan statskuppen 2014 har Thailand levt under hårt militärstyre. Nu undrar ett helt land om den demokratiska oppositionens valseger den 14 maj ska bringa förändring.

Sedan parlamentsvalet i Thailand den 14 maj har landet präglats av vaksam optimism.

Valets stora vinnare var partiet Move Forward (tidigare Future Forward) och Peua Thai, arvtagare till Thai Rak Thai som vunnit alla val sedan 2001 under ledning av familjen Shinawatra. Tillsammans blev partierna tillräckligt stora för att kunna forma en stark koalitionsregering med 292 av 500 platser i representanthuset. Med stöd av ytterligare sex partier har koalitionen nu 313 platser och har tagit fram ett gemensamt program. Även om valet talar för ett generationsskifte så finns det hinder för verkligt genomgripande förändringar.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Stötta Flamman!

Om du vill stödja Flamman kan du Swisha en valfri summa (dock minst 20 kronor) till 123 44 17 630 eller så lösa en prenumeration:

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Karin Zackari
Forskare i historia och mänskliga rättigheter vid Lunds universitet.
Inrikes/Krönika 04 juni, 2023

Den gamla tidens engagerade kundtjänst är snart ett minne blott. Foto: Leif R. Jansson/TT.

Minns ni klasslistorna? En självklarhet för svenskar i min ålder. De satt ofta på kylskåpen, i början av läsåret släta och rena, i blomstertid hundörade och nedklottrade. De finns inte längre. Orsaken påstås vara GDPR. När jag häromåret tänkte kontakta de andra föräldrarna i klassen för att tillsammans adressera bristen på läromedel gav jag utmattad upp redan inför tanken på att logga in i en oberäknelig skolapp och där försöka hitta kontaktuppgifter ur en uppenbart inaktuell och ofullständig lista av e-postadresser. Det blev inget.

Och det, intalar jag mig, må vara hänt. Sannolikt fanns tillräckligt goda skäl för GDPR för att stå ut med problemet. Men jag tappar det förlåtande konceptet när jag en tid senare dränks i tjatigt sälj från de fotoföretag som av outgrundlig anledning fortsatt får bedriva marknad på skolorna. Önskefoto, Exakta och de andra tycks ha full tillgång till föräldrars kontaktuppgifter och har dessutom svårt att ta ett nej. Jag begriper att det finns någon förklaring, ett kryphål som företaget nyttjar. Kanske att vi har en ”tidigare kundrelation”, kanske att jag någon gång ouppmärksamt klickat i någon ruta som ger företaget full tillgång till mig och mina avkommor intill tredje led, vem vet? Kontentan är hur som helst denna: Vi föräldrar och våra barn ”skyddas” effektivt från kontakt med varandra. Vi skyddas däremot inte, åtminstone inte effektivt, från sälj och kommers.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Stötta Flamman!

Om du vill stödja Flamman kan du Swisha en valfri summa (dock minst 20 kronor) till 123 44 17 630 eller så lösa en prenumeration:

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Cecilia Verdinelli
Skribent och läkare.
Inrikes 03 juni, 2023

Frågorna som vänstern borde ställa om Hybrit

Det fossilfria stålet Hybrit utgör kronan i den gröna svenska industrisatsningen. Foto: Erland Segerstedt.

Den gröna industriomställningen i norr är nödvändig för att minska koldioxidutsläppen, och flera av högerns invändningar är irrelevanta. Men även från vänster finns anledning att ställa kritiska frågor.

Länge har det verkat som om enigheten är stor kring satsningen på ”fossilfritt stål” i norra Sverige, men den senaste tiden har skarp kritik hörts från Sverigedemokraterna, en del moderata politiker och några forskare. Kostnaderna är stora, elbehoven enorma och det går att minska utsläppen mer genom att skicka elen på export, menar kritikerna.

Det går att se problem med kritikernas resonemang, men också med den oreserverat positiva hållning som dominerat bland ledande politiker.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Stötta Flamman!

Om du vill stödja Flamman kan du Swisha en valfri summa (dock minst 20 kronor) till 123 44 17 630 eller så lösa en prenumeration:

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Arne Müller
Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.
Utrikes 02 juni, 2023

Priset på cement i Nigeria

Aliko Dangote, Afrikas rikaste man. Foto: Sunday Alamba/AP.

Afrikas snabbväxande cementmarknad har gjort många rika över dagen. Aliko Dangote har vunnit priser och blivit en panafrikansk ikon, men framgångarna bygger lika mycket på fiffel som företagsamhet.

Medan natten sänkte sig över Obajana i staten Kogi i centrala Nigeria lyste cementfabriken upp. På andra sidan vägen från dess taggtrådsstängsel och vakttorn sjönk byns byggnader av korrugerad plåt ned i mörkret: två världar separerade av en väg full av lastbilar. Godwin Agada, en mekaniker som har bott här i 20 år, berättar för mig att:

– Trots att han gör så stora vinster här, har vår granne nästan inte gjort någonting för oss. Vattnet går inte längre att dricka och allt fler drabbas av astma. Två brunnar har grävts, men vi äter sand. Så vi väntar fortfarande på de framsteg som Dangote Group lovade oss.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Stötta Flamman!

Om du vill stödja Flamman kan du Swisha en valfri summa (dock minst 20 kronor) till 123 44 17 630 eller så lösa en prenumeration:

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Jean-Christophe Servant
är tillsammans med Anne-Cécile Robert författare till boken "Afriques, années zéro" (2008).
Rörelsen 02 juni, 2023

Arabvärldens intellektuella lämnar syrierna i sticket

Den syriska presidenten Bashir al-Assad hälsas med värme till Arabförbundets toppmöte. Foto: Syriska myndigheterna/AP.

Med bedrövelse läser jag att den syriske presidenten och Baathpartisten Bashar al-Assad närvarar under Arabförbundets toppmöte den 19 maj, för första gången sedan en mångårig uteslutning. Syrien har i dagarna blivit fullvärdig medlem i Arabförbundet efter uteslutningen 2011, då al-Assad med brutalitet slog ned det syriska folkets fredliga uppror. Sedan dess har tusentals syrier fängslats och utsatts för tortyr, hundratusentals har dödats och cirka åtta miljoner är på flykt.

Redan 2017 hade FN:s särskilda kommission som granskar det syriska inbördeskriget tillräckligt med bevis för att kunna åtala presidenten för krigsbrott. Inget hände.

I dag ser vi hur krigsförbrytaren får återta sin plats på den regionala scenen.

Har han blivit rumsren, eller kan det vara så att toppmötets värdland Saudiarabien vill distansera honom från Putins grepp? En kan spekulera, särskilt med anledning av den ukrainske presidenten Zelenskyjs oväntade närvaro vid toppmötet i Jidda.

Gulfstaternas regimer med Saudiarabien i spetsen, eller övriga arabiska regimer för den delen, har jag inga förväntningar på. Däremot skäms jag å irakiernas vägnar. Förblindade av sekterismen har de glömt att de delade samma öde som det syriska folket när Baathpartiet styrde Irak. Att bli av med Saddam Hussein fick ett högt pris. USA:s olagliga invasion av Irak 2003 har kostat många irakier livet, det talas om en miljon. Ändå hölls demokratiska val och de tidigare förtryckta shiamuslimerna som utgör mer än 60 procent av befolkningen fick makten. I dag styr de med stöd av Iran.

Under Saddam Husseins tid öppnade syrierna sina hjärtan och välkomnade oss exilirakier. Syrierna, det generösa folket som även tagit emot palestinier, libaneser och tillbaka i tiden även varit det främsta exillandet för greker som flydde undan de turkiska förföljelserna. Miljoner irakier levde eller passerade genom Syrien på flykt från krig och diktatur. Var är irakiernas solidaritet med det syriska folket i dag?

Hyckleri eller realpolitik? Utfallet är ändå detsamma.

Den irakiska regimen är öppen med sitt stöd till al-Assad. En anledning är deras rädsla för att Syriens sunnitiska majoritet ska få samma inflytande i Syrien som de själva har fått i Irak.

De undviker att prata om sunniterna överlag. I stället framhåller de farhågan för ett maktövertagande av sunnitiska extremistgrupper. Samma argument verkar Iraks intellektuella använda och bortser från det syriska folkets rätt till grundläggande demokratiska rättigheter som rätten till fria val där folket självt får styra över utfallet.

Krigsförbrytaren al-Assad har även besökts och hyllats av arabiska intellektuella från hela regionen, inklusive ordförandena för författarförbunden i Tunisien (Alaa Abdel Hadi), Palestina (Murad al-Sudani), Tunisien (Adel Khedr) och Jordanien (Akram Al-Zoubi), samt den irakiska författaren Najeh al-Mamour.

De är väl medvetna om regimens fruktansvärda övergrepp på det syriska folket. Irakiska intellektuella som öppet har tagit ställning mot al-Assad är väldigt få, och i ett politiskt oroligt Irak verkar den irakiska regimen och de religiösa shiitiska miliserna vara ense om ett totalt stöd för al-Assad. Hyckleri eller realpolitik? Utfallet är ändå detsamma: Vi har övergett det syriska folket och lämnat det i klorna på en grym tyrann.

Som svenskirakier skäms jag.

Kholod Saghir
Skribent med rötter i Irak
Kultur 01 juni, 2023

Hur gör man egentligen en familj?

"Självstående", skriven av frilansjournalisten Maria Hagström, är en praktika för en osynlig grupp – även om den är väl ytlig.

Assisterad befruktning för ensamstående är inte för fattiga, men “Självstående” är en bok som behövs.

2016 kom lagen som gör det tillåtet i Sverige för ensamstående att skaffa barn med hjälp av assisterad befruktning. Sedan lagen kom på plats och ändrade möjligheter för och föreställningar om det planerat ensamstående föräldraskapet finns inte mycket skrivet på området. Självstående är alltså en bok som behövs.

Den grupp som beskrivs i boken är både privilegierad, eftersom prövningarna inför att bli förälder på egen hand kräver goda ekonomiska och sociala förutsättningar, men också granskad och utelämnad till en vård som varierar kraftigt beroende på region. Narrativet om en stark, aktivt väljande kvinna återkommer och framhävs av författaren själv, exempelvis i upprepade formuleringar som ”inte ensam men själv” och i användandet av ordet självstående som delvis syftar till att skilja ut gruppen från ensamstående.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Stötta Flamman!

Om du vill stödja Flamman kan du Swisha en valfri summa (dock minst 20 kronor) till 123 44 17 630 eller så lösa en prenumeration:

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Okategoriserade 31 maj, 2023

Turkiet kräver att kurdisk demonstration stoppas

Berömd. På en demonstration mot Erdogan och Nato i Stockholm den 21 januari skymtades den omtalade dockan. Foto: Christine Olsson/TT.

De nya terrorlagarna sågas av både tunga juridiska instanser och människorättsorganisationer. Nu kräver Turkiet att en demonstration stoppas med hänvisning till lagen. ”Är alla kurder terrorister?”, säger Ridvan Altun från det kurdiska nätverket NCDK.

Den 1 juni blir deltagande i terrororganisation ett nytt brott i Sverige. Den som deltar i en organisation som ägnar sig åt att ”främja, stärka eller understödja terror” straffas med fängelse i upp till fyra år. Det blir även straffbart att finansiera deltagande i en terrorstämplad organisation, att offentligt uppmana och rekrytera till deltagande samt att resa utomlands i avsikt att begå det.

Lagrådet, som granskar och yttrar sig över regeringens lagförslag innan de läggs fram i riksdagen, har varit starkt kritiska mot lagändringen. Kritiken har bland annat handlat om att förslaget inskränker förenings-, yttrande- och tryckfriheten, och att det är otydligt vad som faktiskt kriminaliseras. Enligt justitieministern Gunnar Strömmer kommer lagen inte omfatta sådant som att delta i ett möte eller vifta med en terrorstämplad organisations flagga. Liknande saker kan däremot användas som bevis för att styrka brott mot den nya lagen.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Stötta Flamman!

Om du vill stödja Flamman kan du Swisha en valfri summa (dock minst 20 kronor) till 123 44 17 630 eller så lösa en prenumeration:

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Soledad Cartagena
Bibliotekarie och journalist.
Ledare 31 maj, 2023

Sverige borde ha råd med mjölk till barn

I Köping tvingas kommunen dra ned på mjölken för barn i skola och förskola. Foto: Hasse Holmberg/TT.

De brutala nedskärningarna som vi ser över hela landet är bara en försmak. Smärtgränsen måste vara nådd snart.

Det knakar överallt och gör dessutom ont.

I ett hårt och utdraget förlopp plågas hushållen fortfarande under inflationen när kostnaderna fortsätter att öka. Nu står välfärden på tur – inflationen och räntorna innebär en katastrof för kommunernas och regionernas ekonomi. Under våren har SKR krävt besked om krisstöd från regeringen i hopp om att kunna freda kommuners och regioners budgetarbete inför 2024. Man har förgäves påpekat att den exceptionella situationen kräver extra tillskott och att fungerande välfärdsinstitutioner behöver ekonomisk stabilitet och förutsägbarhet för att kunna fungera på ett adekvat sätt.

Något besked från regeringen har dock inte kommit. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) tycks snarare sätta en ära i att vara så undflyende som möjligt. I fredags meddelade hon via TT att hon ”följer frågan och återkommer med höstbudgeten”.

Särskilt under en ekonomisk kris, där många hushåll lider, blir skolmaten extra viktig att hålla fast vid.

Själv förväntar jag mig inga mirakel. Elisabeth Svantessons prestationer hittills är inte imponerande. Vi har i dagsläget EU:s sämsta tillväxt. Vi har en uppseendeväckande passiv finanspolitik utan några som helst krisinsatser. Därtill har vi en åtstramningspolitik som hotar att kväva landets ekonomi ytterligare under en nedgång. Förutom skattesänkningar som inflationsförsäkrar höginkomsttagares inkomster står regeringen handfallen.

Under tiden tvingas grundskolan i Göteborg kapa 500 tjänster. Från södra Sverige larmar sex regiontoppar, moderater såväl som socialdemokrater, om en kommande vårdkris. Flera av landets sjukhus går mot underskott och fyra av fem kommuner har inte kunnat räkna upp budgeten i takt med inflationen. 2024 kommer bli ett hårt år, men det börjar redan nu.

I Köping sker det ofattbara när kommunen tvingas dra in mjölken för förskolebarn och skolbarn för att klara budgeten. Mjölken är viktig för att få i sig viktiga näringsämnen, särskilt för mindre barn som äter mindre mängder mat vid måltiderna. Många äter dagens nyttigaste mål just i förskolan och skolan. Särskilt under en ekonomisk kris, där många hushåll lider, blir skolmaten extra viktig att hålla fast vid. Inte ens det verkar Sverige klara av.

Välfärden är redan kraftigt eftersatt efter en lång tid av underfinansiering där skattesänkningar och subventioner har prioriterats framför social infrastruktur, av borgerliga såväl som av socialdemokratiskt ledda regeringar. Hur den kommer att se ut efter ytterligare ett ekonomiskt stålbad går knappt att föreställa sig.

I ett mail till Aftonbladet skriver Elisabeth Svantesson: ”Jag kommer inte att lämna kommuner och regioner i sticket.” Det låter inkännande, men i själva verket knakar det och gör ont i samhällskroppen. Så ont att en rad olika yrkesgrupper börjar värna om sina intressen. Här ryms bland annat Sveriges Lärares nationellt uppmärksammade demonstrationer mot nedskärningar i skolan.

Frågan är om trycket kan bli så hårt att det knakar och gör ont även i regeringen. Jag hoppas det.

Laila Vianden
Ledarskribent i Flamman.laila.vianden@flamman.se
Okategoriserade 30 maj, 2023

”SD-bögar” klipps om efter hot mot dragqueens

Journalisten Erik Galli har intervjuat SD-bögar. Fotograf: Albin Händig.
Journalisten Erik Galli har intervjuat SD-bögar. Fotograf: Albin Händig.

Arbetet med den nya dokumentärserien ”SD-bögar” har kantats av utmaningar. Stockholm Pride ställde inte upp på att bli intervjuade och i sista stund klipptes serien om, efter hotelser mot dragqueens.

Med sin nya dokumentärserie ”SD-bögar” hoppas SVT belysa en allt mer framträdande grupp av homosexuella sverigedemokrater. Under arbetet med programmet har journalisten Erik Galli intervjuat sverigedemokratiska väljare, politiker och debattörer.

­– Med tanke på den misstro som många sverigedemokrater har för journalister och SVT blev jag förvånad över att det var just Stockholm Pride som avböjde att ställa upp på en intervju, säger Erik Galli till Flamman.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Stötta Flamman!

Om du vill stödja Flamman kan du Swisha en valfri summa (dock minst 20 kronor) till 123 44 17 630 eller så lösa en prenumeration:

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Tuija Roberntz
Reporter på Flamman.tuija.roberntz@flamman.se
Krönika/Kultur 30 maj, 2023

Ilja Kabakov 1932–2023. Postsovjets viktigaste konstnär har gått ur tiden. Foto: Marty Lederhandler/Ap.

Ilja Kabakov såg Sovjets misslyckande som ett exempel på fallna utopier – kapitalismen inkluderat.

I helgen avled konstnären Ilja Kabakov, 89 år gammal. Med sina spöklika iscensättningar av solkiga kommunistiskt dekorerade officiella rum, satte han ljuset på de auktoritära systemens självdestruerande natur. Hans konst skrivs in i historien som den postsovjetiska världens paradigmskifte, kanske den egentliga starten för den postmoderna installationen.

Som konststudent minns jag väl hans verk Jag finns här på utställningen Revir på Kulturhuset i Stockholm 1994. På den tiden drevs Kulturhuset av en arbetsgrupp av medelålders kvinnliga curatorer och medan Moderna Museet precis som i dag favoriserar mer oförargliga anglosaxiska konstnärer, spanade sådana som Elisabet Haglund och Sissi Nilsson in konstens mer oväntade och vibrerande nervcentra. Jag finns här bestod av en installation, ett rum som med några få attribut framkallade det så kallade ”röda hörnet” – den partilokal som fanns på varje företag och institution i Sovjet. En ideologisk inrättning där det pampigt röda ersatts av smutsbrunt och trasiga glödlampor som signalerar att festen är över.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Stötta Flamman!

Om du vill stödja Flamman kan du Swisha en valfri summa (dock minst 20 kronor) till 123 44 17 630 eller så lösa en prenumeration:

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.kultur@flamman.se